ArtDatabankens nya avgifter, konflikterna och de hotade arterna

Närbild på kungsörn – en art som det ska tas hänsyn till vid exploateringsärenden. Foto: Niclas Ahlberg 

ArtDatabanken har tvingats till stora neddragningar. Det har lett till att de nu börjat ta ut avgifter för information om hotade arter, vilket fått kritik från kommuner och länsstyrelser. Hur kommer avgifterna påverka skyddet av de känsliga arterna?

Inför exempelvis skogsavverkningar och exploateringsärenden har kommuner, länsstyrelser, Skogsstyrelsen och konsulter tidigare haft tillgång till information om skyddsvärda arter gratis via Artportalen. Men från och med i år måste de betala för att få ”åtkomst av skyddsklassad fynddata”. Det vill säga känsliga eller sällsynta arter som döljs i Artportalen för att skydda dem mot olika hot som annars kunde uppstå om de kommer till allmän kännedom.

– Skyddsklassningen omfattar speciellt de arter som är väldigt sällsynta och samtidigt känsliga för störningar. För dessa arter kan jakt, insamling eller annan påverkan på deras livsmiljö orsaka att en betydande del av artens svenska förekomst försvinner, berättar Lena Sundin Rådström, chef för ArtDatabanken.

LÄS ÄVEN: • Stora nedskärningar hos ArtDatabanken – sämre övervakning av hotade arter

Att tillhandahålla den här tjänsten med uppgifter om känsliga arter är nu belagt med en avgift. Det kostar 1 500 kr per timme att begära ut data, men det går även för länsstyrelser, kommuner och Skogsstyrelsens distrikt att betala en årsavgift på mellan 10 000 och 50 000 kronor.

Bakgrunden till beslutet om avgifter är enligt Lena Sundin Rådström flera års underfinansiering av fynddatahanteringen och Artportalen. 2017 minskade Naturvårdsverket anslaget till Artportalen med tre miljoner kronor. De kommande två åren kunde tillfälliga medel från SLUs miljöanalys hålla igång verksamheten, men när Moderaternas och Kristdemokraternas budget röstades igenom i riksdagen i vintras, med stöd av Sverigedemokraterna och tack vare att Centerpartiet och Liberalerna lade ned sina röster, krävdes ytterligare nedskärningar med 18 miljoner kronor. En stor del av denna summa drabbade ArtDatabankens verksamhet, både Artportalen och Rödlistan.

LÄS ÄVEN: • Naturpodden: Expert förklarar rödlistan och kopplingen till hotade arter

Lena Sundin Rådström, SLU. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

– Samtidigt med nedskärningar och underfinansiering så finns ett allt mer ökande behov av ArtDatabankens tjänster, och för att fortsatt kunna leverera dessa behöver ArtDatabanken täcka kostnaderna för tjänsterna på annat sätt än genom finansiering med statsanslag från SLUs miljöanalys och Naturvårdsverket, berättar Lena Sundin Rådström.

Om exempelvis en kommun väljer att inte betala en årsavgift för direktåtkomst till skyddsklassad fynddata så kommer de ändå fortsatt ha tillgång till alla artobservationer, men de som är skyddsklassade är diffuserade så att det inte framgår exakt var exempelvis en fågel häckar eller var en känslig växt eller fjäril finns.

LÄS ÄVEN: • Så används Artportalen och så kommer den utvecklas

Vad kan det få för konsekvenser om exempelvis kommuner inte längre har tillgång till skyddsklassad fynddata från ett naturområde som de funderar på att exploatera?
– Om en kommun upptäcker att det finns skyddade arter i ett område där det kommer att exploateras men inte väljer att få tillgång till den exakta lokalen, så riskerar kommunen dels att försämra läget för en redan känslig art, men också att exploateringen stoppas om det visar sig att arten är skyddad enligt artskyddsförordningen. Så konsekvenserna av att inte ta del av all artinformation som finns tillgänglig i Artportalen kan bli allvarligt för den biologiska mångfalden men också dyrköpt för aktörer bakom den tilltänkta exploateringen.

Lena Sundin Rådström anser att alla aktörer som planerar någon typ av markanvändning borde vara tvungna att innan åtgärder görs, både i naturvårdande syfte och vid exploatering, ta del av de skyddsklassade artobservationerna som finns i Artportalen för området.
– Det skulle göra stor nytta för bevarandet av våra arter och möjliggörandet av en hållbar markanvändning, säger hon.

Just nu är läget något oklart. Vetenskapsradion rapporterar att flera kommuner inte har råd att betala avgiften och kommunekolog Anna Tauson i Lilla Edet säger att det kan få allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden. Av de kommuner som tidigare utnyttjat tjänsten har fler än 60 tackat nej till att betala årsprenumerationen, av länsstyrelserna har 16 av 21 hittills tackat nej.

Artportalen fylls av rapporter från frivilliga. En del uppgifter är känsliga och är inte synliga för allmänheten.

Peter Jernberg, pressansvarig på Skogsstyrelsen, berättar att underlagen är betydelsefulla för deras arbete, men att de hittills inte betalat några avgifter.
– Skogsstyrelsen för just nu dialog med Artdatabanken och andra berörda om vår direktkoppling dit. Så länge den pågår kan vi inte säga så mycket mer. Några beslut om att betala har inte tagits, säger han.

Även länsstyrelserna har haft möten och dialoger med Naturvårdsverket för att försöka hitta en lösning.
– Jag har inte själv närvarat vid dessa möten, säger Lena Sundin Rådström. Men av det jag har uppfattat så anser länsstyrelserna att fynddatahanteringen är en nationellt viktig verksamhet som därmed borde finansieras från en nationell nivå och inte regionalt via länsstyrelserna.

Lena Sundin Rådström anser att Naturvårdsverket ”tyvärr inte agerat med förståelse för ArtDatabankens behov av att ta ut en avgift”.

Claes Svedlindh, avdelningschef på Naturvårdsverkets naturavdelningen, skriver i ett svar att ”Artportalen är jätteviktig för kunskapen om svensk natur och för naturvården”.
– Naturvårdsverket har därför finansierat Artportalen med 10 miljoner kronor per år under de senaste fem åren. Finansieringen sker via anslaget för åtgärder för värdefull natur. Det är bland annat hanteringen av den viktiga informationen om skyddsklassade arter som motiverar att Naturvårdsverkets finansierar Artportalen från naturvårdsanslaget. Under 2019 har budgeten för detta anslag halverats vilket även medfört en viss minskning av vårt bidrag till Artportalen.

Om budgeten skulle återställas vill Naturvårdsverket upprätthålla en nivå på 10 miljoner kronor om året.
– Men vi kan samtidigt konstatera att Artportalen som helhet inte har haft en långsiktigt säkrad finansiering och kostnadskontroll. Förra året bidrog till exempel även SLU själva till Artportalens löpande kostnader. Försök att bredda finansieringen till att till exempel omfatta fler myndigheter som använder dessa data har inte lyckats hittills. Därför har Artdatabankens ledningsråd diskuterat att ta betalt för vissa utförda tjänster. Det ser vi i princip positivt på, men den lösning som man nu har valt där man tar betalt för tillgången till data av just skyddsklassade arter tycker vi är beklaglig, säger Claes Svedlindh.

På vilket sätt är den lösningen beklaglig?
– Det är ju just den typen av hantering av information om hotade och känsliga arter som pengarna från naturvårdsanslaget ska gå till. Att begränsa kommuners och myndigheters tillgång till dessa data motverkar ett viktigt syfte med Artportalen. Det kan ju vara en annan sak att till exempel ta betalt för mer omfattande uttag av data som kräver merarbete – till exempel i samband med miljökonsekvensbeskrivningar vid stora exploateringsföretag eller i samband med större forskningsprojekt.

I dagsläget finns en arbetsgrupp som ska försöka hitta en långsiktig lösning på problemet, berättar Lena Sundin Rådström.

Vad har du att säga till de som idag är oroliga för att den nya kostnaden kommer innebära ökad risk för att inte hänsyn tas till hotade arter?
– Den sammanlagda kostnaden för ArtDatabanken att driva systemen och den verksamhet som krävs för att förse alla användare i Sverige med tjänster för åtkomst av skyddsklassad information är stor för vår verksamhet. Den utgör cirka 4,4 miljoner kronor och ungefär 30 procent av vår naturvårdande grundverksamhet. Även om det innebär en ökad risk med att ta ut en avgift, är risken betydligt högre för att hänsyn inte tas till känsliga arter om ArtDatabanken inte längre kan erbjuda tjänsterna. Jag beklagar att vi är i denna situation som innebär en ökad risk för känsliga arter.

När det gäller kommunernas möjlighet att finansiera kostnaden, hoppas ArtDatabanken att det finns möjligheter att täcka den i samhällsbyggnadsprocesserna. Det vill säga att kunna ta ut kostnaden i samband med själva exploateringen så att den inte läggs i den ekologiska budgeten. En budget som i många kommuner inte är tillräckligt stor.

– I och med att alla externa användare från departement, till sektorsmyndigheter, länsstyrelser och kommuner och ideella föreningar tycker att ArtDatabankens centrala verksamhet är mycket viktig för arbetet med biologisk mångfald så ser jag med tillförsikt framåt på att det blir en hållbar och långsiktig lösning för fynddataverksamheten, avslutar Lena Sundin Rådström.