![](https://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2020/12/07D65678-3276-4CEF-BA8B-905CA4B58E89.jpeg")
Varg i hägn. Foto: Marie Mattsson
Finskt projekt som sprider faktabaserad kunskap om varg bland skolungdomar har utsetts till landets bästa insats för naturen, rapporterar HBL.
Det är naturorganisationen Luonto-Liitto som får utmärkelsen av Internationella naturvårdsunionens (IUCN) för sitt projekt där de besöker skolor och informerar barn och unga om hur vargen lever, dess plats i ekosystemet och vilka myter som finns om vargen. Målet med projektet är att skingra rädsla och minska hatet och förföljelsen som vargen utsätts för. Enligt vinstmotiveringen har vargambassadörerna även lyckats med det.
I en intervju med finska tidningen HBL berättar vargambassadören Nina Harju, som jobbat i projektet i sju år, att de allra flesta är positiva till informationen, men också att de får ta emot ”en hel del ovett, också hatretorik” och att planerade informationsmöten i vissa skolor har fått ställas in av säkerhetsskäl för att vissa inte accepterar deras budskap.
Enligt den finska rovdjursforskaren Juha Hiedanpää vid Naturresursinstitutet (Luke) har myndigheterna infört så kallad ”stamvårdande jakt” (motsvarande Sveriges licensjakt) för att tillmötesgå jägarnas önskemål och de har även jobbat för att parterna ska mötas i debatten, men han menar att det knappt märks.
– Samarbetsgrupperna försöker stärka sin position. Det borde främja en sundare dialog och att minska på den obefogade rädslan som har piskats upp i onödan. Allt det här tar sin tid, för attityder förändras långsamt, säger Juha Hiedanpää till HBL.
Han menar även att media bär en del av skulden för att de ofta rapporterar om vargen utifrån en vinkel att den är ett hot mot människan, trots att det inte stämmer.
Generellt sätt är äldre personer och de med lägre utbildningsnivå mer kritiska mot vargen än yngre och högutbildade. Folk som bor på landsbygden och i vargrevir är också mer kritiska än medelsnittet, menar forskaren Jani Pellikka på Luke.
Källa: HBL
Chefredaktör och grundare. Stötta Natursidan – ge bidrag via bankgiro (5114-2529) eller Swish (0730-385 185). Tack! Naturligtvis betalas det skatt på dessa gåvor.
Generellt sett bor äldre med lägre utbildningsnivå oftare där det finns Varg än yngre högutbildade.
Detta skrivet för att jag tyckte mig ana ett försök till spridande av alternativa fakta, dvs. att en kritisk inställning till Varg skulle bero på bristande kunskap. Jag är ganska övertygad om att det snarare beror på mer kunskap om vargen hos den första gruppen än hos den andra.
Att stora rovdjur är rädda för människor beror på att vi har jagat dom i tusentals år och att en därav följande kombination av naturligt urval och inlärning gör nästan alla rovdjur rädda för människor.
Det ger betydande styrka åt argumentet att vi måste bedriva regelbunden jakt på dom om vi vill att dom skall fortsätta vara ofarliga för oss. Tyvärr tycks inte dom flesta sk. vargkramare klara av att tänka så långt och denna deras okunnighet gör dom därför till direkta fiender till en frilevande vargstam. En rimlig förvaltning tillsammans med dom som skall leva med vargen är det enda långsiktigt hållbara sättet att behålla den i den svenska faunan.
Det här låter som ett mycket vettigt projekt och det är kul att läsa att det har belönats. De stora rovdjuren har en viktig roll i ekosystemet och det bra att den också förmedlas ut i skolor. Det finns en hel del problematik kring stora rovdjur och människor, men att vargen skulle vara farlig för människor är inte en av dem.
Vargen är visst farlig för människor. Ingen obeväpnad människa har en chans om en Varg skulle angripa. Att påstå motsatsen som du gör Mattias, utan att berätta hela historien om varför vargen normalt väljer att inte ge sig på oss är är oärligt, ren mytbildning t.om.
Vi måste lära oss att se vargfrågan med öppna ögon och inte ägna oss åt att försöka dölja verkligheten, varken för våra barn eller någon annan.
Nu vet jag inte exakt hur Luonto-Liitto beskriver frågan för dom finska skolbarnen, men jag tar mig friheten att misstänka att dom inte poängterar vikten av fortsatt jakt för att upprätthålla vargens rädsla för människor, men jag hoppas naturligtvis att jag har fel där.
Anders, jag tror att det du egentligen menar är att vargen har potentialen att vara farlig för människan. Trodde att det var överflödigt att behöva förklara i det här sammanhanget, men ok. Farlig för människan är naturligtvis ett uttryck som är beroende av sitt sammanhang. Om ett djur känner sig trängt och hotat kan det försvara sig och i det sammanhanget är väldigt många djur farliga även om de normalt inte utgör ett direkt hot mot människor. Det har hänt att bävrar dödat människor, men det betyder inte att man säger att bävrar är farliga för människor. I den svenska naturen är björnen ett djur som är farlig när den är trängd eller överraskad. En björnhona som uppfattar att hennes ungar är hotade blir livsfarlig. En väldigt god regel är att behandla djur med respekt och hålla avstånd.
Det vanliga när man talar om farliga djur är djur som kan utgöra ett hot mot människan när de utövar sitt naturliga beteende. I Sverige är det björnen som helt naturligt kan vara farlig mot människan när den är störd och i olyckliga fall kan det vara helt oavsiktligt från människans sida, även om de flesta björnangrepp är av skottskadade björnar, vilket väl får räknas som en avsiktlig provokation. Vargen utgör inget hot för människan när den utövar sitt naturliga beteende, det trots att en vuxen varg är fullt kapabel att döda en vuxen människa. Det ska till onormala omständigheter, som rabiessmitta eller långvarig tillvänjning vid människan, exempel Gysingevargen eller fallet i Kolmården för att vargen ska vara ett direkt hot mot människan. Ytterligare exempel: det är inget problem att röra sig till fots på natten i ett vargrevir, att röra sig på motsvarande vis i ett leopardrevir är direkt dumdristigt. Leoparden, som är ungefär lika stor som en varg, kan uppfatta en människa som ett opportunt byte och angripa oprovocerat. Det beteendet har inte vargar.
Med det sagt undrar jag vad du menar med att man måste jaga varg för att de ska vara rädda för människor. Är det skyddsjakt eller allmän jakt du tänker på? På vilket sätt menar du att vargen slutar vara rädd för människor så snart de inte jagas? Hur menar du att det går till?
Jag menar att det är mycket tydligt bevisat hur vilda djur, normalt sett rädda för oss, kan förlora sin rädsla om dom enbart träffar på ofarliga människor. Exemplet med Sareks orädda älgar har jag dragit säkert 100 gånger nu i debatten om vargen. Jag har inte dom exakta detaljerna för hur den processen såg ut, men det kanske tog 20-30 år av frånvaro av jakt kombinerad med ”snälla” turister för att många av älgarna skulle bli helt orädda för folk. Många av våra vargar befinner sig i en liknande situation och det finns dokumenterat från andra länder och inte minst från Kolmårdens djurpark att vargar som tappar sin rädsla kan bli farliga. Om vi människor däremot uppfattas som ofarliga av vargen är steget inte långt till att hungriga vargar börjar testa om vi inte också går att äta.
Obeväpnade människor är det lättaste byte som en Varg kan hitta och det är mycket tydligt hur dom i alla lägen där dom kan välja alltid tar just det lättaste bytet. Att dom normalt inte ger sig på oss kan bara bero på en enda sak, nämligen att vi är för farliga. Ända sedan våra förfäder började kunna kasta stenar för flera miljoner år sedan har vi varit besvärliga för rovdjur. När vi sedan uppfann spjut och senare pilbågar var det bara dom mer försiktiga individerna som överlevde kontakterna med oss. Under hundratusentals år har det sedan skett en kombination av genetiskt urval och inlärning där dom mest aggressiva individerna ständigt sållas bort.
Detta gäller också björnar och leoparder, även om man säkert kan hitta skillnader mellan arter och kanske ännu mer geografiska skillnader mellan rovdjur i olika intensiv kontakt med människor.
Idag befinner vi oss i en situation där nästan alla djur är rädda för människor, till visst förtret för mig som naturfotograf, men till stor nytta för djurens överlevnad. Den rädslan skall vi vara rädda om och inte experimentera med den som vi gör här i Sverige och efter vad jag förstår nästan ingen annan stans i världen. Det enda effektiva sättet att upprätthålla rädslan verkar vara regelbunden licensjakt, helst i alla revir. Skyddsjakt skall vi naturligtvis också bedriva, men den hamnar lite vid sidan om det här resonemanget.
Varghatet sitter så djupt i många människor i vårt land att t.ex. ett skolbarn som anfalls av vargar i väntan på skolbussen troligen skulle leda till närmast organiserad tjuvjakt som antagligen skulle gå mycket hårt åt vargstammen.
Slutsatsen är i mina ögon uppenbar. Vi kan ha Varg i Sverige, men bara om vi jagar den.
Jag tror inte att älgar är en särskilt bra modell om man närmare ska förstå vargars beteende, men jag har ett förslag till varför älgen släpper skygghet mot människan om den inte jagas över några generationer. Älgen är en stor växtätare och måste ägna mycket tid åt att äta. Att fly undan så snart den hör något oljud är en kostnad som resulterar i sämre överlevnad jämfört med en älg som är lite mindre flyktbenägen. En fullvuxen älg är ett stort djur som framgångsrikt kan gå i försvarsställning mot varg, som är dess vanligaste naturliga fiende, men det är ett värdelöst beteende mot modern jakt med hund och det blir en överlevnadsmässig kostnad. Så snart en älgstam inte jagas tjänar älgarna inte längre på att vara nervöst flyktbenägna och de lite stöddigare älgarna får lättare fler avkomma. Det är en tänkbar förklaring till varför älgar växer sig större och blir mindre flyktbenägna när de inte jagas av människa. Däremot har jag svårt att tro att älgarna slutar att vara försiktiga i människors närvaro, jag har aldrig hört att man måste knuffa sig fram bland älgar i Sarek. Kom också ihåg att älgar är inte ens i övriga landet helt panikslagna mot människor, utan går ofta in i trädgårdar och tar för sig, vilket mina äppelträd fått veta av. Det samma gäller i än högre grad rådjur, som verkligen jagas hårt.
De där faktorerna är inte överförbara på varg som inte är ett särskilt storvuxet topprovdjur. Vargen är nästan ständigt i rörelse och det kostar den väldigt lite näringsmässigt att ta en omväg runt människor. Den skyggheten ligger medfödd hos vargen och man måste hantera den som nästan nyfödd för att den ska vänjas vid människor. Jämfört med andra stora rovdjur får vargen också relativt många avkomma under en livstid och det kostar ett etablerat vargpar ganska lite att förlora en avkomma jämfört med att försvara den och det är därför som det är någon särskild risk för forskare att gå in i en varglya och märka valpar. Så kan man inte göra med björnar. Jakt på varg innebär till skillnad från jakt på älg inget större selektionstryck, kostnaden för flykt är mycket liten och fanns högst troligt där innan vargen ens kom i kontakt med människan. Kom ihåg att det fanns en megafauna i vargens utbredningsområde innan människan kom dit, med större rovdjur som vargen tjänade på att gå ur vägen för. Det är därför jag inte köper att man kan titta på älg för att förstå varför vargen ”måste” jagas för att bli skygg för människan, skillnaderna är för stora. Du får gärna försöka igen, för mig framstår licensjakt helt selektionslös och resonemanget om att man måste jaga varg för att de ska vara skygga som inte helt genomtänkt.
Det här med att vargen kan se människan som byte. En oförberedd människa är ett lätt byte för en vuxen varg och så har det varit i många årtusenden. Emellertid är inte vargen en opportunistisk jägare, utan specialiserar sig på att främst jaga hjortdjur. Den kan lära sig att ta andra byten, men vi ser i Sverige att den inte verkar ta vildsvin i någon större utsträckning utan det är något som måste tränas in genom generationerna. Vad är oddsen att en innovativ varg som lär sig döda människa kan fortsätta med det och lära sina avkommor att göra det utan att dödas av människan? Astronomiska! Ända sedan förmänniskan Homo Erectus lärde sig använda redskap har det varit en mycket dålig överlevnadsfaktor att jaga människa och vargen eller dess förfäder har aldrig varit i kontakt med förmänniskor som varit lämpliga byten. Tvärtom så har det absolut smartaste draget vargen gjort ur överlevnadssynpunkt varit att slå sig ihop med människan och hundar är idag de överlägset mest framgångsrika vargarna. De vilda vargar vi har idag på det norra halvklotet är ättlingar till de som höll sig undan från människan. De vargar som prövat att jaga människa har inga ättlingar.
Fört vill jag påpeka att det var trevligt att för första gången på länge bemötas av ett seriöst och analyserande svar i vargdebatten. Dock tror jag du gjorde dig skyldig till flera felslut i ditt resonemang.
1. Det verkar inte räcka med frånvaro av jakt för att älgar skall bli oskygga. Skyggheten är troligen till stora delar nedärvd och det verkar också krävas regelbunden kontakt med ”snälla” människor för att det skall hända.
2. Inte ens mycket skygga älgar flyr vid minsta oljud, men när dom blir tillräckligt oroade så drar dom, ofta ganska långt dessutom. Den flyktbenägenheten är evolutionärt betingad och har gett älgen en överlevnadsfördel. I vissa lägen försöker dom stanna och slåss, sannolikt oftast kor med små kalvar som inte kan springa så fort, eller stora älgar som känner sig vid god vigör. Att det inte funkar vid jakt med ställande hund är antagligen förklaringen till att älgen tenderar att bli större där den inte jagas av människor. Det mänskliga urvalet blir då rakt motsatt det naturliga urvalet. Stora starka tjurar, oftast också dom bästa avelsdjuren dör i högre grad vid mänsklig jakt än när vargen jagar, med genetisk försvagning som resultat. Enligt svenska undersökningar tar vargen knappt vuxna tjurar alls om det finns andra älgar, så om man enbart beaktar vad som är bäst för naturen så är vargens naturliga urval helt överlägset människans.
3. En del av älgarna i Sarek var nästan helt orädda för människor och kunde t.om. jaga bort folk som var för påträngande. Liknande scenarier utspelade sig ibland på Halleberg i Västergötland, där en del älgar blev matade med äpplen. Annars så är älgar du möter i skogen nästan alltid livrädda för människor, men samma individer kan om dom går in i en trädgård verka mycket oskygga och t.om. aggressiva. Har själv stött på det fenomenet flera gånger, dock utan att kunna ge någon glasklar förklaring till det.
4. Vargar tycks också relativt ofta gå in i trädgårdar och t.om. ta katter och hundar alldeles utanför husknuten. I USA har man haft flera olyckor med oskygga vargar och t.om. små prärievargar har dödat människor.
5. Bortsett från skyddsjakt så är sannolikt selektionstrycket vid vargjakt ganska lågt. Det är inte heller det som mitt inlägg handlar om. Poängen är att inte utsätta vargen för samma kombination av utebliven jakt och ”snälla” människor som hände uppe i Sarek.
Sammanfattningsvis så tror jag att ”kostnaden för flykt” är försumbar i sammanhanget, att du missbedömer orsaken till att älgar tenderar att bli större där dom inte jagas, att du också missbedömer vargens potential för tillvänjning, samt att du helt tycks missa kombinationen utebliven jakt/snälla människor.
Sedan att jämföra små ynkliga människor med den utdöda megafaunan är ju direkt orimligt, annat än om du också beaktar människans beväpning och farlighet. Utan vapen hade vi varit självklara byten för vargen och troligen hade vi aldrig heller utvecklats till arten Homo Sapiens i det läget.
Till ditt andra inlägg.
Vargen är visst en opportunistisk jägare och tar nästan allt den kommer över, att den inte är så pigg på gris (ursäkta skämtet) beror nog på samma sak som att den inte normalt ger sig på människor. Grisar kan vara jävligt otrevliga och dom har sylvassa betar som lätt kan sprätta upp magen på en Varg. Obeväpnade människor däremot är det lättaste bytet som finns, men berätta inte det för vargen.
Sedan så får jag tacka för att du med dina egna ord återger ungefär mina egna argument för varför vi måste fortsätta jaga vargen, tråkigt nog utan att dra dom ganska självklara slutsatserna av det.
Och Mattias, dagens älgar är ättlingar till dom älgar som lärde sig hålla sig undan ifrån människor, även dom orädda älgarna.
Anders, vi har på omvägar och utan att vara överens i detaljerna kommit fram till samma slutsats. Vargen är har potentialen att vara farlig för människan och selektiv jakt (skyddsjakt) på varg behövs som en del i förvaltningen. Detsamma gäller också för älgar som oprovocerat kan döda människor och faktiskt är idag en större, om än fortfarande liten fara för människor. Det är klokt att skyddsjaga oskygga älgar. Licensjakt på varg bidrar inte till något urvalstryck (såväl skygga som mindre skygga individer skjuts) och med andra ord är det betydelselöst verktyg för att hålla stammen skygg, vilket också var min ursprungliga fråga till dig handlade om.
Nej nu missförstod vad jag skrev och jag tyckte iallafall själv att jag var ganska tydlig i punkt 5.
Bortsett då från flera andra anledningar, som t.ex. att inte utsätta tamdjurshållning för allt för stora problem och att ge våra vilda djurstammar chansen att anpassa sig till vargens återkomst, så behövs regelbunden vargjakt för att undvika att skapa en situation med ständigt pågående tillvänjning till ofarliga människor. Att enbart reagera med skyddsjakt när folk blir angripna är ett mycket dåligt sätt att hantera vargen. Starkt reglerad, men regelbunden jakt i alla, eller iallafall dom flesta vargrevir gör med stor sannolikhet att den redan nedärvda rädslan bibehålls. Vi behöver inte försöka selektera fram ny rädsla för människor, bara behålla den som redan finns. Vargen är ett intelligent flockdjur och upplevelsen av jakt och till den kopplad förlust av flockmedlemmar är antagligen nog för att göra jobbet.