Gå till innehållet

Akut hotad vildkatt åter i nationalpark

Den europeiska vildkatten finns nu återigen i Skottlands nationalpark Cairngorm. Delvis tack vare svenska Nordens Ark.

De 19 europeiska vildkatterna som nu släppts ut i Cairngorms nationalpark av Saving Wildcats och Royal Zoological Society of Scotland (RZSS) är den första fasen av att återetablera arten i Skottland. Katterna förses med GPS-sändare för att det ska gå att följa deras liv och samla in data.

Keri Langridge på Saving Wildcats leder spårningen och berättar att de flesta individer har hållit sig relativt nära utsättningsplatserna hittills, medan andra har utforskat mer brett.
– Katterna lever vanligtvis i en blandning av gräsmark, blandskog och strandmiljöer, där de hittar byten som möss och sorkar, samt får skydd från störningar, inklusive människor och hundar. Kamerafällor som vi har placerat ut på utsättningsplatserna har också spelat in videor av djur som uppvisar positiva beteenden som att jaga byten.

En av de europeiska vildkatterna som släpptes ut.

Kräver tålamod

Projektet är ett samarbete med bland andra Nordens Ark i Sverige och enligt Helen Senn, chef för Saving Wildcats-projektet och för RZSS forsknings- och bevarandeprogram är utsläppet än så länge en succé. Men de räknar inte med att alla vildkatterna kommer överleva. Vintrarna är svåra för vildkatterna och en viss dödlighet är naturlig.
– Det här är de första utsläppsförsöken och baserat på liknande projekt runt om i världen kommer det krävas ytterligare utsläpp och många år av bevarandearbete för att öka chansen för att rädda denna ikoniska art i Skottland, säger Helen Senn.

Förutom att släppa ut vildkatter uppfödda i fångenskap är en viktig del av Saving Wildcats att ha ett nära samarbete med markägare och lokalbefolkningen.

Knepigt släktträd

Den skotska vildkattens släktträd är inte helt enkelt att reda ut. Det har genom genetiska studier konstaterats att det inte är en egen art. Den är inte ens en underart till den europeiska vildkatten (Felis silvestris silvestris), som i sin tur är en underart till vildkatten (Felis silvestris).

Anledningen till att den skotska vildkatten utrotats i Skottland handlar också om gener. I en studie häromåret granskades 300 katter som utseendemässigt ansågs vara vildkatter. Forskarna upptäckte att alla tillhörde samma genpool som tamkatter (Felis catus) och en stor majoritet av dem var hybrider. Tamkatter och vildkatter har helt enkelt parat sig så pass mycket att skillnaden mellan arterna suddats ut. Skotska vildkatter anses därmed vara “funktionellt utrotad”.

Emma Nygren, bevarandebiolog på Nordens Ark, svarade i en intervju med Natursidan 2019 att det är svårt att lösa problematiken med hybridisering:
– Det hade varit önskvärt med krav på att alla som har katter ute måste låta dem steriliseras, men det är väldigt svårt att få igenom eftersom det är en känslig fråga. I Skottland jobbar man med att försöka påverka människor som har utekatter, men också med markägare och nationalparker för att skapa tamkattfria zoner. Skulle det etableras en större population vildkatter så kan de antagligen hålla tamkatterna borta.

Läs även

• Skottlands i stort sett utrotade vildkatt får hjälp från Sverige
• Vildkatten är troligen i stort sett utrotad i Skottland
• Ny population av sällsynt europeisk vildkatt

Källa: Royal Zoological Society of Scotland

Mer att läsa