25 års studier på sällsynt skalbagge som på sikt kan bli hemlös

Läderbagge – ungefär tre centimeter lång och lever gärna inuti gamla ekar. Foto: Thomas Ranius

I en av de längsta studierna på en vedlevande insekt har forskare följt läderbaggens utveckling i ekhagar i Östergötland under 25 års tid. Nu vet de mer om vad skalbaggarna kräver för att klara sig och att deras framtid är oviss.

Den cirka tre centimeter långa skalbaggen hittas i Sverige framför allt i ekhagar. Där bor den inuti ihåliga träd och är relativt svår att få syn på. Efter att ha kläckts lever läderbaggen som larv i 3-4 år i samma träd och under sin korta tiden som vuxen stannar den helst i samma träd.

I 25 år har forskare nu följt läderbaggarnas liv i Östergötlands ekhagar och sett hur populationen hållit sig relativt stabil, men att det finns hot i horisonten när bostäderna börjar ta slut. Läderbaggen är nämligen inte så förtjust i att behöva söka sig långt efter ett nytt lämpligt träd. Det måste finnas andra lämpliga ekar i närheten, annars får den svårt att klara sig.

– I områden med få lämpliga träd kan risken för utrotning på lång sikt vara avsevärd eftersom bara en liten del av alla ihåliga träd innehåller stora populationer och populationsstorleken i träd kan förändras kraftigt under ett årtionde, skriver forskarna i sin studie som publicerats i Oecologia.

Färgmärkt läderbagge. I studien märkte forskarna läderbaggarna för att känna igen dem när de fångade dem igen. Foto: Ly Lindman

Förses med färgade prickar
Thomas Ranius, professor i naturvårdsbiologi på SLU, har forskat på skalbaggarna i 25 års tid. Genom att fånga skalbaggarna och märka dem med olika färger kunde individer följas och det gavs en insikt i hur de lever och deras val av bostad.

Kan du berätta något som färgmarkeringarna lärde er om läderbaggarna?
– Av alla läderbaggar som kläcks i ett träd en sommar är det 15 procent som under sin livslängd tar sig till något annat träd, medan 85 procent stannar kvar hela livet i trädet de kläcktes ifrån början, säger Thomas Ranius.

”Superträd” är nyckeln
Hela livet för en fullvuxen läderbagge varar bara under den sommaren och om den lever i vad forskarna kallar ett superträd kan den ha sällskap av 100 andra läderbaggar.

Men till slut är inte längre dessa superträd lämpliga livsmiljöer för skalbaggarna och även om läderbaggen anses vara mindre hotad i dag än för 25 år sedan så är framtiden oviss. Om det inte finns några lämpliga träd att flytta till i närheten så kan det på sikt gå illa för ett bestånd av läderbaggen.

– Läderbaggarna vill ha levande träd. Därför är det viktigt att se till att de äldre träden lever så länge som möjligt. Men det måste också finnas träd som kan bli superträd i framtiden. Därför är det ett problem att det ofta finns få yngre träd i många ekhagar, säger Ly Lindman, som tillhör Thomas Ranius forskargrupp och som följt upp inventeringen.

Yngre träd behöver snabbt bli lämpliga
För att råda bot på detta problem planeras att skada yngre träd så att de snabbare blir hålträd. Då skulle även många andra arter gynnas som trivs i gamla ihåliga träd.

Även så kallade mulmholkar (läs mer i den här artikeln) som en konstgjord livsmiljö för skalbaggar som bor ihåliga träd har utvärderats.
– Ett stort antal träberoende skalbaggar använder mulmholkarna och när vi lagt larver av läderbagge i lådorna så utvecklades de till vuxna, berättar Ly Lindman. Men när vi placerar mulmholkar på träd i och runt platser med läderbagge, var arten fortfarande nästan helt frånvarande från holkarna, så av någon anledning använder inte arten holkarna i en sådan utsträckning att de kan förbättra förhållandena för läderbaggarna i betydande utsträckning.

Ly Lindman och fältassistenten Pierre Van Rysselberge mäter omkretsen på en stor ek. Foto: Thomas Ranius

Ni skriver att det på sikt är ”ett problem att det inte finns tillräckligt många yngre ekar som läderbaggarna kan flytta till i framtiden” – hur pass långt in i framtiden pratar vi då?
– Gamla ekar försvinner redan. Av 68 ekar i vår studie hade till exempel 14 dött efter 18 år. På olika håll i Sverige råder stor variation på hur många yngre ekar det finns. Så på vissa platser är det redan en pågående minskning av antalet ihåliga träd, på andra platser kan situationen bli värre de närmaste decennierna eller senare, säger Ly Lindman.

Ni skriver också att det på sikt är ett problem att det finns så få ”yngre ekar” – vilken ålder pratar vi om då?
– Det kan variera mycket mellan olika områden, men i ekhagar med mycket hålträd söder om Linköping är det ekar som är 0-100 år gamla som det råder brist på, förklarar Thomas Ranius.

Sett generellt i Sverige – vilken sorts ekar är det som saknas för att läderbaggen ska klara sig bättre?
– Läderbaggen finns i ihåliga ekar. Ihåligheter börjar uppkomma när ekarna är omkring 200 år gamla, och de blir lämpligare för läderbaggen när de är lite äldre än så, så det är ekar i den åldern och uppåt som läderbaggarna behöver. Nästan alla lokaler med läderbagge i Sverige är på platser som är eller har varit hävdade med bete eller slåtter. Det är under sådana omständigheter som ekarna blir ”sparbanksekar” med grova utspärrade grenar, vilket sannolikt gynnar uppkomsten av håligheter samtidigt som sådana träd kan överleva länge även efter att de har blivit ihåliga, avslutar Thomas Ranius.

LÄS ÄVEN:
• Mulmholkar kompenserar bristen på månghundraåriga träd
• Mulmholkar ett alternativ i brist på håliga träd
EU-projekt ska rädda eklandskap i Sverige

Källa: SLU och Oecologia