Vinterinsekten som kan alstra värme

Om du är ute och promenerar på vintern när det ligger snö kvar, men är lite fuktigt i luften och är relativt nära noll grader, kan du titta lite extra noga efter småkryp på snötäcket. Då kan nämligen de märkliga vinterharkrankarna vara ute och vandra. Det är vinglösa harkrankar som klampar fram ganska klumpigt på snön medan de flesta andra insekter och småkryp håller sig gömda på platser som håller en högre temperatur.

Lever på gränsen för vad som är möjligt

Nu har forskare undersökt en nära släkting till dessa harkrankar, kallad snöfluga. Genom att få fram hela dess genom har de kommit fram till hur dessa insekter kan klara av att röra sig så bra trots att det är flera minusgrader ute.

– I stället för att undvika kylan söker snöflugan upp den. Den lever verkligen på gränsen för vad som är biologiskt möjligt, säger Marcus Stensmyr, biologiforskare vid Lunds universitet.

Tillsammans med forskare från Northwestern University i USA har Marcus Stensmyr lyckats visa att snöflugan kan producera antifrysproteiner som hindrar iskristaller från att växa och skada celler. Det här är inte en okänd mekanism i djurvärlden, men har tidigare framför allt hittats hos arktiska fiskar.

Skapar värmepulser

Det är inte det enda tricket snöflugan har för att överleva. De kan också ”generera korta värmepulser” som gör att de tillfälligt blir varmare.

– Det är mycket ovanligt att insekter kan producera egen värme. Här ser vi något som liknar de mekanismer som däggdjur använder, men i en liten, kallblodig insekt, säger Marcus Stensmyr.

Hur fungerar detta – gör den alltså dessa pulser regelbundet under långa perioder när det är kallt?

– Förmodligen alstrar de bara värme när det är fara å färde, det vill säga när temperaturen har nått gränsens för vad de klarar av.

Hög smärttröskel

Ytterligare en anpassning är att snöflugan är mindre känslig för den smärta som normalt uppstår vid extrem kyla. När många andra insekter blir förlamade av kölden kan snöflugorna fortsätta röra sig på snötäcket.

– Det här är bara början. När vi nu förstår att naturen redan har löst problemet med att fungera vid fryspunkten, öppnar det för helt nya sätt att tänka kring allt från medicinsk nedkylning till hållbara material i ett kallare klimat. Snöflugan visar att gränsen för liv inte är där vi trodde – den är där vi ännu inte har letat, säger Marcus Stensmyr.

Gäller denna anpassning alla vinterharkrankar eller även andra vinterlevande småkryp som snösländor?

– Om det gäller andra vinterlevande insekter, såsom snösländor vet vi faktiskt inte, men kanske? Det finns viss data som tyder på att bananflugor kan göra samma trick, och det är ju en afrotropisk art (lever i Afrika och på södra arabiska halvön), så det är möjligen något som alla insekter kan göra!

Nära släktingar i Sverige

Studien har gjorts på arten Chionea alexandriana, som lever i Nordamerika, men släktet Chionea hittas i ett brett bälte runt norra halvklotet. Så långt söderut som i Spanien och i Italien, men då framför allt i bergskedjor. I Sverige finns några arter av släktet Chionea, varav vinterharkrank (Chionea araneoides) är den mest kända.

Larverna lever i marken och kläcks till vuxna individer på hösten. Under vintermånaderna kan man hitta dem vandrande på snöytan när temperaturen ligger någonstans mellan noll och minus sex grader. Blir det för kallt söker de sig ned i det så kallade subnivala skiktet – utrymmet mellan snötäcket och marken – där de tillbringar större delen av sitt vuxna liv.

Källor: Lunds universitet och Current Biology