Världsunik blomma hittad i Sverige

Hagfibblan Hieracium concinnatum. Foto: Torbjörn Tyler

Hagfibblan Hieracium concinnatum. Foto: Torbjörn Tyler

Torbjörn Tyler är Sveriges främste expert på fibblor (Hieracium). Nyligen upptäckte han en art som inte setts i vilt tillstånd i Sverige på nästan 80 år och som troligen inte växer någon annanstans i världen. Nu hotas hagfibblan dock av igenväxning.

Det var 1937 som Hjalmar Hylander hittade en hagfibbla i den gamla engelska parken vid Villa Vik i utkanten av Karlskrona. Arten beskrevs först tio år senare av Ragnar Ohlsén som ny för vetenskapen under namnet Hieracium concinnatum. Typexemplaren ska ha lämnats till Naturhistoriska Riksmuseet, men verkar nu inte kunna hittas och enligt Torbjörn Tyler, Museiintendent på Lunds Universitet och chefredaktör för Nordic Journal of Botany, har arten sedan dess aldrig påträffats på någon annan plats i världen. Antagligen finns Hieracium concinnatum någonstans i Centraleuropa, men ännu har ingen hittat arten där och i nuläget är arten bara känd från Sverige

Nästan 80 år efter fyndet begav sig Torbjörn Tyler till Villa Vik.

Hagfibblan Hieracium concinnatum. Foto: Torbjörn Tyler

Hagfibblan Hieracium concinnatum. Foto: Torbjörn Tyler

– Villa Vik var inte alls svårt att hitta eftersom villan omges av ett stort område med växter typiska för sådana här gamla parker. Dock var den gamla parken väldigt igenvuxen med olika träd och gamla trädgårdsbuskar så jag hittade först inte så mycket fibblor som jag hoppats, men några små bestånd hittade jag av vilka jag samlade in några exemplar och under några syrenbuskar vid det gamla husets västgavel hittade jag ett litet bestånd med en för mig okänd hagfibbla. Det var de insamlade exemplaren därifrån som jag senare kunde konstatera var just Hieracium concinnatum, berättar Torbjörn Tyler.

Har Hieracium concinnatum alltså växt vid Villa Vik under alla dessa år utan att någon hittat den?
– Ja, parken kring Villa Vik anlades liksom många liknande s.k. Engelska landskapsparker kring slutet av 1800-talet och då var det högsta mode att beså stora skogsliknande ytor kring herrgårdar och större sommarvillor med en gräsfröblandning av främst parkgröe och vitfryle som importerades från Centraleuropa. På 1940-talet började Nils Hylander intressera sig för floran i dessa gamla parker och 1943 publicerade han en tjock bok om vad som då fanns kvar av sådana parker och alla de utländska växter som kommit med som förorening i gräsfröet. Däribland ett drygt hundratal arter av skogsfibblor som han beskrev som nya för vetenskapen. I några få parker hittade han även hagfibblor, men av någon anledning överlät han åt kollegan Ragnar Ohlsén att identifiera och beskriva dessa. Ohlsén publicerade en artikel om dem 1947 och i den beskriver han bland annat Hieracium concinnatum som en för vetenskapen ny art baserat på material som en annan botanist, Hjalmar Hylander, samlat i parken vid Villa Vik redan 1939. Sedan dess tror jag inte att någon botanist på allvar snokat i parken kring Villa Vik, åtminstone ingen som intresserat sig för fibblor. Så nästan helt säkert har Hieracium concinnatum vuxit på platsen sedan slutet av 1800-talet.

Hur ofta görs så här exceptionella fynd inom växtvärlden?
– Lite svårt att svara på. Bland bland annat fibblorna finns i Sverige något tiotal arter som bara är kända från en enda lokal och några av dem har man på senare år lyckats återfinna efter lång tid, men det är mycket ovanligt att även det material som användes när arten först beskrevs gott förlorat. Jag känner inte till någon annan svensk växtart än Hieracium concinnatum som varken var känd från naturen eller från något bevarat material i något museum. Så även om jag kanske hade hoppats att jag skulle hitta fler fibble-arter vid Villa Vik än vad jag gjorde så blev jag väldigt glad när jag insåg att just Hieracium concinnatum var en av dem som jag faktiskt lyckats återfinna.

Hur tror du att det kommer gå för beståndet vid Villa Vik framöver?
– Om parken tillåts att fortsätta att växa igen med träd och buskar så kommer Hieracium concinnatum antagligen att dö ut ganska snart för den är liksom alla arter av hagfibblor relativt ljuskrävande. Enligt vad jag kunnat läsa mig till på nätet är det dock kommunen som äger Villan och det finns planer på att riva det förfallna huset. I så fall är det stor risk att fibblan utplånas i samband med rivningen eftersom det bestånd jag hittade växte bara ett par meter från husväggen. Om man river huset tänker man sig kanske dessutom att anlägga någonting nytt på platsen vilket förstås också kan hota arten. Det bästa vore förstås om man kunde röja lite försiktigt bland träden och buskarna i parken (varav många säkert har trädgårdshistoriskt intresse) och sedan sköta de öppna ytorna som ängsytor med årlig slåtter någon gång på sensommaren. Det var så sådana har parker sköttes när de var nyanlagda och det är just sådan skötsel som gynnar skogs- och hagfibblor.

Det finns ungefär 240 arter av hagfibblor i Sverige och de förekommer i de flesta miljöer i hela landet från Skåne till Torne Lappmark.