Vår guide till vanliga mossor i Sverige

oktober 4, 2018 - Aktuellt, Nyheter - Tagged: , , , , , , , , , , , , , , , , , - a15 kommentarer

Björnmossa Polytrichum sp. Foto: Erik Hansson

Mossor finns ständigt runt omkring dig. Både i stad och skog. Som mossvän finns det därmed alltid något att hålla utkik efter – året om. Här är vår guide till några av de vanligaste mossorna i olika miljöer i Sverige.

Att känna igen mossor kan vara väldigt svårt i början. Det finns trots allt ungefär 1060 arter enbart i Sverige och många av dem påminner väldigt mycket om varandra. Men när du börjar känna igen de vanligaste arterna (börja till exempel med husmossa, väggmossa och kvastmossa) så blir det enklare att sakta utvidga ditt kunnande. Som vanligt blir det också mycket lättare när du vet vad du ska titta efter.

En fördel med mossor är att de kan dessutom studeras året om och är därför utmärkta att ägna sig åt när fåglar lämnat landet och växterna är svårfunna.

Granvitmossa, Sphagnum girgensohnii, sedd från ovan. Lägg märke till att de liknar femuddiga stjärnor. Foto: Erik Hansson

Utrustning
För att skåda mossor rekommenderas en lupp. 10x förstoring kan räcka, men proffsen har 20x förstoring och inbyggd lampa i luppen för att inte missa detaljer även när ljuset inte är perfekt. Ofta krävs det att man studerar de knappt millimeterstora bladen för att vara säker på vilken mossa det är. Bladens form och huruvida de har nerv, tänder eller hårudd är viktiga karaktärer.

En bra mossbok är också bra att ha. ”Mossor – en fältguide” kan kännas avancerad och svåröverskådlig i början, men i långa loppet är det den bästa boken att ha med sig på sina mossutflykter. De flesta nordiska mossarter finns med, om än inte alltid med färgfoton.

Bege dig ut
Bästa sättet att lära sig mossor är att följa med de som redan kan dem. Mossornas vänner arrangerar några utflykter om året både nationellt och lokalt.

Vill du själv ge dig ut att spana efter mossor är det fullt tillräckligt att gå ut i din närmiljö för att lära dig de vanligaste. Vill du sedan hitta platser med många olika arter så kan det vara lämpligt att leta i ädellövskog, vid bergsbranter och i våtmarker, men det finns också ett stort antal mossor i fjällen.

Här följer en rad olika mossor som kan hittas i olika miljöer.

Skog

Husmossa. Hylocomium splendens. En av landets vanligaste mossor i skogar. Varje år bildar husmossan en ny ”våning” av grenar. Varje huvudgren från stammen har dessutom mindre grenar i motsatta riktningar. Ger därför ett ganska ”tätt” intryck. Växer ofta tillsammans med väggmossa och kammossa – så börja med att lära dig att se skillnad på dessa tre arter.  Foto: Erik Hansson

Kammossa. Ptilium crista-castrensis. Trivs bäst i blåbärsskog där den gärna växer med husmossa och väggmossa. Liknar små fjädrar och bladen påminner om klor och har kort, dubbel nerv. Foto: MPorciusCato – Own work, CC BY-SA 3.0

Väggmossa. Pleurozium schreberi. En av de vanligaste mossorna i hela landets skogar. Skotten ser ut som 5-10 cm långa julgranar och har röd stam. Växer ofta tillsammans med husmossa och kammossa. Foto: Erik Hansson

Cypressfläta. Hypnum cupressiforme. Vanlig mossa på stenar, men växer nästan överallt. Kan variera mycket i utseende. Från brunaktig med tjocka ”flätor” till ljusgrön, trådsmal med raka blad. Foto: Patrik Engström

Rosmossa. Rhodobryum roseum. De översta bladen är arrangerade som en rosett. Växer i skogen, gärna i små glesa bestånd tillsammans med andra mossor och kan därför vara svår att urskilja. Foto: Erik Hansson

Kvastmossa. Dicranum scoparium. Trivs lite varstans i hela landet. Liknar en sopkvast. Bladen är långa och smala, gradvis avsmalnade från basen till en smal spets). Foto: Erik Hansson

Stor björnmossa. Polytrichum commune. Skogsbjörnmossa och stor björnmossa liknar varandra, men skogsbjörnmossan är mindre (under 10 cm) och har blad som är mer mörkgröna. Foto Lars Salomon

Palmmossa. Climacium dendroides. Liknar små palmer (eller träd åtminstone) och trivs i fuktiga miljöer där den kan bilda ”miniatyrskogar”. Bladen är grovt tandade i spetsen Foto Lars Salomon

Fuktig skog

Bräkenmossa. Plagiochila asplenioides. Levermossa som växer på marken og på stenar och trädstammar i fuktig skog. 3-6 cm höga med äggrunda och tandade blad. Foto: Erik Hansson

Granvitmossa. Sphagnum girgensohnii. En av landets runt 50 vitmossor. De översta grenarna bildar femuddiga stjärnor, vilket ses tydligt uppifrån. Blir heller aldrig röd, vilket flera andra vitmossor kan vara. Foto: Erik Hansson

Spärrvitmossa. Sphagnum squarrosum. Lättast att känna igen av våra 50 vitmossor. Grenarna ser ut att ha taggar (pga utböjda bladspetsar). Den växer framför allt i sumpskogar i glesa bestånd. Foto: Bernd Haynold – selbst fotografiert – own picture, CC BY-SA 3.0

Stor revmossa. Bazzania trilobata. Vanligast i Götaland och trivs bäst på platser med hög luftfuktighet. Stor (5-20 cm) med kräftstjärtsliknande skottspets Foto Lars Salomon

Träd, allé

Hättemossa. Orthotrichum sp. Hättemossor växer som små kuddar på träd och stenar. Ofta har de många kapslar. Med lupp kan man se att mogna kapslar har fina tänder i öppningen. Foto Lars Salomon

Allémossa/ekorrsvansmossa. Leucodon sciuroides. Bildar mörkgröna mattor på framför allt alléträd. Vid torka böjer sig skotten uppåt som en ekorrsvans. Bladen saknar nerv, är fårade och saknar tydliga tänder i kanten. Foto: HermannSchachner – Eget arbete, CC0

Gräsmattan/marken

Gräshakmossa. Rhytidiadelphus squarrosus. Vanlig i våra gräsmattor. Känns igen på hakformigt böjda bladspetsar. Bladen saknar också nerv, är trekantiga och långspetsade. Foto Lars Salomon

Lungmossa. Marchantia polymorpha. Bållevermossa som har små paraplyliknande bildningar där han- och honorganen sitter. Den sprider sig också med groddkorn som bildas i små ”korgar” på bålens yta. Trivs vid växthus, avfallsplatser eller där det brunnit nyss. Foto: J.F Gaffard Jeffdelonge, CC BY-SA 3.0.

Spåmossa. Funaria hygrometrica. Växer i brandområden, ibland tillsammans med brännmossa. Frökapslarna ser ut som avlånga päron och bladen är stora, breda och ”kupiga”. Foto: Frank Vincentz – Eget arbete, CC BY-SA 3.0

Stadsmiljö

Takmossa. Syntrichia ruralis. Växer bl.a. på hus, murar och stränder. Bladen ser ut som tungor och avslutas i en lång tandad hårudd. Foto: Erik Hansson

Silvermossa. Bryum argenteum. Silver-vit mossa som hittas mellan gatstenar. Rödbruna frökapslar som sitter på 5-10 mm långa skaft. Foto: Michael Becker – taken by Michael Becker, CC BY-SA 3.0

Vattendrag

Fickpellia. Pellia epiphylla. Bildar platta, sammanhängande och mörkgröna mattor vid exempelvis bäckar. Sporkapslarna sitter på skaft som sticker upp som decimeterlånga vita pinnar om våren. Foto Lars Salomon

Stor näckmossa. Fontinalis antipyretica. Sveriges längsta mossa. Kan bli en meter lång och påminna om sjögräs, eftersom den växer under ytan i vattendrag. Bladen har köl, som på en båt. Foto: HermannSchachner – Eget arbete, CC0

Stor fickmossa. Fissidens adianthoides. Platta, 2-4 cm stora skott, som har ett vingliknande bihang i bakre delen av bladen. Foto: Kristian Peters, CC BY-SA 3.0

Branta klippor

Fällmossa. Antitrichia curtipendula. Krypande mossa med gulgröna blad och ljusa spetsar som lever på lövträdstammar, stenblock eller klippor. Framför allt i Götaland och Svealand. Foto: Patrik Engström

Kakmossa. Hedwigia ciliata. Bladen har vit hårspets, ingen nerv och mossan växer gärna på hällar i närheten av ängar. Bildar tuvor som är gulgröna när de är fuktiga och grågröna när de är torra. Foto: Erik Hansson

Vill du veta mer om mossor rekommenderas Mossornas vänner, samt ”Projekt Skånes mossor”, som drivs av Lunds Botaniska Förening och Botaniska sällskapet i Stockholm som också anordnar mossutflykter och mosskurs.

Källor: Foldern ”Vanliga mossor” och ”Mossor – en fältguide”

Stort tack till Louise Hansare, Leif Appelgren och Lars Salomon för hjälpen med artikeln