Tundra i Sibirien. Foto: Dr. Andreas Hugentobler, CC BY 2.0 de
Den globala uppvärmningen gör att ny växtlighet etablerar sig på tundra och kalfjäll. Det innebär i sin tur att många arter pressas norrut, tills det inte längre finns någon lämplig livsmiljö kvar för dem. I en ny studie visar forskare att det finns en kraftig eftersläpning mellan igenväxningen och global uppvärmning. Vi behöver minska utsläppen kraftigt för att rädda framtidens tundramiljöer.
Slutsatsen i studien är att enbart med kraftigt sänkta växthusgasutsläpp (utsläppsscenario RCP 2.6), på en nivå som vi inte är i närheten av i dagsläget, kommer ungefär 30 procent av Sibiriens 400 mil breda ursprungliga tundramiljö finnas kvar i norr, men den kommer vara separerade i två områden, 250 mil från varandra. I alla andra utsläppsscenarion kommer tundran vara borta till mitten av det här årtusendet.
Detta beror på att det finns en lång eftersläpning av igenväxningen av tundran. Även om vi skulle stoppa alla utsläpp idag så skulle kalfjäll och tundra fortsätta växa igen ett bra tag framöver. Forskarna räknar med att trädgränsen med lärkträd i Sibirien kommer flytta norrut med en hastighet av upp till 30 km per årtionde. Det kommer utgöra ett stort hot mot Sibiriens unika växt- och djurliv. Ungefär 5 procent av tundrans arter är endemiska – de finns enbart där i hela världen. Med en fortsatt uppvärmning hotas exempelvis fjällämmel, fjällräv och polarhumla av utrotning. En stor rapport från Arktiska rådet 2021 visade att 80 procent av Arktis vadarfåglar beräknas till exempel förlora stora delar av sina häckningsområden de närmaste 50 åren.
I Arktis är uppvärmningen kraftigare än i övriga världen. På bara 50 år har temperatursnittet ökat med över 2 grader och även vid utsläppsscenario 2.6 kommer vi få se ytterligare 2 graders uppvärmning till år 2100. Om utsläppen fortsätter öka som idag kan vi vänta oss 14 grader varmare somrar i Arktis när 2020-talets nyfödda blir gamla.
– Just nu är det en fråga om liv och död för den sibiriska tundran. Större områden kan endast räddas med mycket ambitiösa klimatskyddsmål. Och även då kommer det i bästa fall i slutändan att finnas två separata områden, med små flora- och faunapopulationer som är mycket sårbara för störande påverkan. Därför är det viktigt att vi intensifierar och utökar skyddsåtgärder och skyddade områden i dessa regioner, så att vi kan bevara refuger för tundrans oöverträffade biologiska mångfald. När allt kommer omkring är en sak klar: om vi fortsätter som vanligt kommer detta ekosystem gradvis att försvinna, säger Eva Klebelsberg, projektledare för skyddade områden och klimatförändringar/ryskt Arktis på WWF Tyskland.
Källor: Alfred Wegener Institute, Helmholtz Centre for Polar and Marine Research och eLife
