Gå till innehållet

Test av naturfotoguidning med Mats Wilhelm

Kalhyggen kanske inte är de mest självklara fotoställena, men de kan rymma en hel del godbitar. Foto: Erik Hansson

Kalhyggen kanske inte är de mest självklara fotoställena, men de kan rymma en hel del godbitar. Foto: Erik Hansson

När vi startade avdelningen för ekoturism här på Natursidan.se var tanken att försöka gynna landets alla företag som får sina intäkter från att visa upp naturen utan att lämna efter sig några större spår i den. Vi hoppades också hjälpa företagen att hitta kunder och personligen hoppas jag att vi skulle inspirera fler att våga starta företag inom naturturism. Jag tror att de stora företagen som anordnar tio olika paket för turister från hela världen behövs likväl som ensamföretagaren som drygar ut sina inkomster genom att ibland ta med sig en eller flera personer till sina smultronställen.

Vackert spelande orre på kalhygge. Långt avstånd, men silhuetten känns igen. Foto: Erik Hansson

Vackert spelande orre på kalhygge. Långt avstånd, men silhuetten känns igen. Foto: Erik Hansson

Det finns ju så oerhört många vackra platser i Sverige och många av dessa platser är bara kända av ett fåtal personer som lagt ner mycket tid på att lista ut var de finns. Jag skulle personligen gladeligen ibland betala för att ta del av sådan kunskap. Därför blev jag omedelbart intresserad av att följa med Mats Wilhelm på en av hans turer.

För 800 kronor erbjuder han en tur med fokus på fototräning och att uppleva naturen och fågellivet i Uppland. Mats Wilhelm har arbetat med foto i över tio år, är med i Naturfotograferna, har arbetat som biologlärare på SLU och har gett ut två böcker om området som vi skulle besöka. Mats utlovade goda möjligheter att se gråspett, sparvuggla och orre, vilket gjorde turen ännu mer lockande. Med tanke på att jag också har stora kunskapsluckor i mitt fotograferande och skulle behöva en del tips så bestämde jag mig med kort varsel för att slå till.

Strax efter sex på morgonen lördagen den 8 mars 2014 hämtade Mats Wilhelm mig på Uppsala station för vidare färd norrut i hans jeep. Det var årets första riktiga vårdag med vackert väder och chansen att det skulle bli “proppen ur” för de tidigaste vårfåglarna var överhängande. Redan på första stoppet märktes det. På ett oansenligt hygge hördes sånglärkorna flyga förbi, ett läte som skulle följa oss under resten av dagen. Mats berättade att han brukar använda sig av en entimmesregel när han är ute och fotograferar. Han åker till en lämplig plats och håller sig sedan stilla där i minst en timme. Då hinner han smälta in i naturen och fåglarna hinner vänja sig vid hans närvaro så att de vågar sig fram.

Den regeln hade vi inte riktigt tid att följa idag och vi kom inte riktigt tillräckligt nära några av målarterna. Vi hörde gråspett på håll, men fåglar är nyckfulla och idag ville den inte visa sig. Någon sparvuggla syntes inte heller. En vackert spelande orre i en torraka blev en av höjdpunkterna för mig under morgonen och vi såg och hörde även spillkråka, gröngöling och tofsmesar fint, men inte riktigt tillräckligt för att få till några bra bilder. Så är det med fågelfotografering. Man vet aldrig när chanserna dyker upp.

Mossbeklädda rötter i vackra mönster. Ett sådant område kan man behöva jobba med länge, i olika ljus och kanske till och med olika årstider. Foto: Erik Hansson

Mossbeklädda rötter i vackra mönster. Ett sådant område kan man behöva jobba med länge, i olika ljus och kanske till och med olika årstider. Foto: Erik Hansson

Under dagens gång fick jag testa Mats Wilhelms proffsigare utrustning och han delade frikostigt med sig av tips och förslag på hur jag kunde bättra på min teknik. Allt från inställningar på kameran till logistik när det gäller att bära den utrustning man ständigt släpar med sig. Mats berättade även om hur han går till väga för att få till en del av sina bilder och som vanligt när det gäller naturfotografering så består en stor del av jobbet om kunskap om området och motivet, samt en stor portion tålamod.

Efter en välbehövlig frukost i en stuga på en udde i Vendelsjön visade Mats mig också ett vackert skogsområde där vatten sköljt rötter rena från jord så att de nu är täckta av mossa. Jag, som är väldigt ovan vid att fotografera landskap och annan natur än fåglar och vissa djur, förstod åtminstone att det fanns mycket intressant att fota här, men att få fram det i bilder var inte det lättaste. Mats gav lite tips på vad man kan tänka på, men jag hann aldrig riktigt få fram potentialen. Däremot såddes frön av intressen att fortsätta försöka fota naturens naturliga mönster.

Dagen avslutades med en tur till Vendelsjöns fågeltorn. Här var det full aktivitet med tusentals gäss, en bit över 100 tofsvipor, tiotals sånglärkor, bläsänder, krickor, två havsörnar och lite annat smått och gott. Inte världens lättaste att fotografera på så långt håll och i så stark vind, men många fåglar hade vänligheten att flyga rakt över tornet vilket gav oss möjlighet att öva på flygbilder. Årets första riktiga vårdag vid en fågelsjö är alltid en stor upplevelse för mig. Så också denna dag.

Efter att ha blivit avlämnad i Uppsala igen så kände jag mig mer än nöjd med dagen. Det hade inte skadat med lite bilder på gråspett, spillkråka, gröngöling och sparvuggla, men det var en härlig dag och med alla tips jag fått känner jag mig peppad att fortsätta min långsamma utveckling i naturfotograferandets värld.

Mer information om Mats Wilhelms verksamhet finns på vår ekoturismsida.

Förbiflygande kaja som passerade precis över våra huvuden. Foto: Erik Hansson

Förbiflygande kaja som passerade precis över våra huvuden. Foto: Erik Hansson

En av många bläsgäss som flög nära fågeltornet vid Vendelsjön. Foto: Erik Hansson

En av många bläsgäss som flög nära fågeltornet vid Vendelsjön. Foto: Erik Hansson

Mer att läsa