Sveriges andra fynd av vandrarklokrypare visar vikten av död ved

Död ved som lämnas i en så kallad faunadepå utgör viktiga livsmiljöer. På den här hittades Sveriges andra vandrarklokrypare någonsin. Foto: Raul Vicente

Det lilla spindeldjuret vandrarklokrypare hade bara setts en gång i Sverige tidigare och det var för 80 år sedan. Men nu har arten upptäckts igen, i en hög med död ved, inte så långt från där den första individen hittades.

Det nya fyndet gjordes i en av Vallentuna kommuns faunadepåer, vilket är en hög med död ved som lämnas som livsmiljö åt småkryp, svampar, mossor och lavar. Förutom vandrarklokryparen hittades även sex andra rödlistade arter på samma plats. ”Fyndet visar hur viktiga faunadepåer är för att gynna den biologiska mångfalden”, skriver Vallentuna kommun i ett pressmeddelande.

Det här är en kraftig förstoring av den några millimeter långa klokryparen bokskorpion – en vanligare släkting till vandrarklokryparen. Foto: Roland Sachs – Own work, CC BY-SA 4.0

Falska skorpioner som liftar med flugor
Klokrypare är små spindeldjur som bara är några millimeter långa. På engelska kallas de för ”pseudoscorpions” (falska skorpioner) på grund av sin likhet med skorpioner. De är bland annat kända för att de liftar med andra insekter. De kniper fast sig med klorna i flygande insekter och följer med dem till andra platser. Förutom vandrarklokryparen finns det 25 andra arter klokrypare i Sverige. Flera av dem är vanliga, exempelvis den art som heter bokskorpion (se bild ovan).

En av de som var med och gjorde fyndet av vandrarklokryparen är ekologen Raul Vicente på Ekologigruppen:
– Vi fick i uppdrag av Vallentuna kommun att inventera en faunadepå, för att veta vilka naturvårdsarter och rödlistade arter som nyttjade depån. Vi hittade flera klokrypare (aspklokrypare och rutklokrypare), men denna stack ut från de övriga arterna. Eftersom klokrypare är svårbestämda och snarlika, krävde denna individ detaljerade närstudier under mikroskop.

Raul gick igenom befintlig litteratur för att ta reda på vilken art det var och till slut fick exemplaret skickas till några tjeckiska forskare som skrivit många artiklar om klokrypare i Centraleuropa. De kunde snabbt verifiera att det var en vandrarklokrypare.

De två enda fynden i Sverige har alltså gjorts i Stockholm (1939) och i Vallentuna (2020) – vad kan man dra för slutsatser av det?
– Det är lite klurigt att dra några slutsatser, säger Raul. De allra flesta fynden har gjorts i Centraleuropa, bland annat i Slovakien, Tjeckien, Tyskland och Polen. Flera av fynden har gjorts på klokrypare som har liftat med flugor och lockespindlar (de kniper sig fast med klosaxen och rider iväg – så kallad foresi). De allra flesta fynden av vandrarklokryparen har faktiskt gjorts med hjälp av fällor som har placerats en bit ner i marken vilket kanske tyder på att den här klokryparen inte lever i ihåliga träd, som många andra arter, utan faktiskt i marken! Det kanske är därför klokryparen har varit så förbisedd i Sverige? En annan sak man kan tänka sig är att vandrarklokryparen lever på sin nordgräns här i Sverige och är ovanlig av den anledningen. 

Om man vill göra det tredje fyndet i landet av arten – var ska man leta?
– Fynden ligger nära varandra, Djurgården och Vallentuna är inte så långt bort. Så ett hett tips är någonstans i dessa områden, kanske i miljöer med ekar och tall eftersom fynden i Centraleuropa har främst gjorts i ek och avenboksskogar, samt i tallskogar. Kanske finns den spritt i östra Svealand? 

Den numera berömda faunadepån. Foto: Raul Vicente

Men att känna igen att det är just en vandrarklokrypare när du ser en klokrypare är inte det enklaste. De små spindeldjuren är svårbestämda. Raul berättar att de allra flesta arterna måste studeras under stereolupp och mikroskop och för att vara säker på vilken art det är måste man till exempel räkna antal hår på bakkroppen, hur håren ser ut (smala eller klubbformade), om arten saknar ögon eller ej, hur klorna ser ut (långsmala eller knubbiga) och hur många tänder som finns på klorna.

– Ja, du hör ju, det är riktigt små detaljer det rör sig om, med tanke på att klokrypare oftast bara är 1–3 millimeter små. 

Vikten av död ved
Fyndet gjordes på en faunadepå, en insats för biologisk mångfald som Vallentuna kommun ägnat sig åt sedan 2012. Syftet med inventeringen var att utvärdera hur bra den utvalda faunadepån fungerar och vilka insektsarter som lever där. Sveriges andra vandrarklokrypare någonsin och sex andra rödlistade skalbaggar bör ses som ett bra betyg.

Varför är det så viktigt att skapa faunadepåer?
– Generellt så råder en brist på död ved runt om i landets skogsmiljöer, förklarar Raul Vicente. Förutom i skogen, så har man även i urbana miljöer rensat bort död ved av olika skäl, till exempel att det kanske inte ser så ”snyggt” ut. Detta blir på bekostnad av den biologiska mångfalden, som vi på flera sätt är beroende av. Både myndigheter, kommuner, skogsbolag och ideella aktörer har börjat anlägga faunadepåer i miljöer där död ved fattas för att gynna många av de numera hotade och vedlevande insekter vi har. Cirka 17–21 procent av alla vedlevande skalbaggar i Europa är rödlistade (missgynnade och hotade), bland annat på grund av bristen på död ved, och att anlägga faunadepåer och öka mängden död ved i dagens skogar är ett sätt att få bukt med minskningen av vedinsekter. 

Raul tipsar även om att faunadepåer är ett bra sätt att ta till vara på stående döda träd i stadsmiljöer, som riskerar att trilla ner över gång- och cykelvägar. Han rekommenderar en informationsskylt om vilka organismer som faunadepån gynnar så att den samtidigt bidrar till att utbilda allmänheten.

– Placera gärna faunadepån i sydvänt läge, så hittar många insekter och spindeldjur dit, avslutar han.