Klöver i en äng. Anna Persson tycker att det är särskilt kul att se när klöver får blomma i gräsmattor. Det är en viktig växt för många pollinatörer.
Studie på svenska trädgårdar: ”Ha tålamod”
Intervju med Anna Persson, forskare vid Lunds universitet, som är aktuell med en ny studie om ängar, rabatter, pollinatörer och folks koppling till naturen. Hon förvånades bland annat över städers påverkan på ängar och vad som avgjorde om folk gjorde insatser i sin trädgård.
En ny studie från Lunds universitet har gått igenom medborgarforskning från 778 trädgårdsägare från hela Sverige som deltog i Naturskyddsföreningens Rädda bina-kampanj. Deltagarna fick svara på frågor om sina insatser i trädgården, ålder, kön, utbildningsnivå, kunskap om odling och upplevd koppling till naturen. De fick också ange om och när de hade anlagt en äng och blomrabatter. Dessutom fick deltagarna uppskatta antalet pollinerande insekter på besök bland trädgårdens blommor och vilka växter som besöktes.
Vad vi kan se är att man definitivt inte ska ge upp om man inte tycker att det gick så bra första åren. Men det gäller att ligga i och fortsätta.
Ängsarter har det svårt i städer
Anna Persson, forskare vid Institutionens för Miljö-och Geovetenskaper på Lunds universitet, ledde studien och hon berättar att det var flera delar av resultaten som var förvånande, bland annat när det gäller trädgårdar i städer.
– Ja, det som jag tycker är spännande är att vi såg att graden av urbanisering i närområdet var negativ för pollinatörer – men bara när det gällde ängar. Hos deltagare som hade mer klassiska blomplanteringar såg vi inte samma effekt. Det tycker jag är väldigt intressant.
Anna Persson i Valdres. Foto: Maj Persson
Vad detta beror på vet man inte säkert eftersom de inte inventerat exakt vilka arter som finns i de olika åtgärderna, men de misstänker att ängar attraherar mer av de specialiserade arterna som går på vilda växter. Blomsterrabatterna attraherar de vanliga arterna som finns även i staden, som jordhumla, stenhumla, honungsbin och vanliga blomflugor.
– Det är antagligen så att ängen och blomsterrabatten riktar sig till olika delar av pollinatörsfaunan. De arter som attraheras till en äng med vilda växter finns kanske inte inne i staden på samma sätt. Det bekräftar att urbanisering är dåligt för biologisk mångfald, inklusive pollinatörer. Men det finns vissa arter som kan nyttja våra trädgårdsväxter, och de påverkas inte lika negativt. Man kan bli lite lurad och tro att urbaniseringen är bra för pollinatörer, eftersom vi exempelvis har mycket jordhumlor i en lavendelhäck.
Så med andra ord kan ängar i städer fortfarande vara viktiga även om de inte lockar lika många insekter som en blomsterrabatt?
– Ja, precis. Jag ser mer detta som ett bevis för att urbanisering är dåligt för pollinatörer. Men det räcker inte med ängar i privata trädgårdar. Jag tror att det behövs andra typer av åtgärder i de offentliga, större grönområdena. Vi behöver få in mer natur i de strukturerna, för då kan vi ha populationer som sedan också kan utnyttja våra bostadsområden om vi har mer vilda växter där. Om vi vill ha en mångfald av pollinatörer, så behövs det en mångfald av vilda växter och mer vilt habitat också. Då handlar det om vad vi gör med våra offentliga gröna miljöer, om de kan tillåtas vara vildare och ha en större andel inhemska växter.
Omvandling pågår
Denna typ av omvandling av grönområden pågår på flera håll i Sveriges kommuner. Anna Persson lyfter särskilt Växjö kommun, Helsingborg och Trollhättan.
– Det är många som försöker ställa om, och jag vill mena att den omställningen behövs. Då kan även trädgårdarna, de vilda trädgårdarna, bidra mer, för då kompletterar de varandra. Vi kommer alltid att hitta jordhumlor och stenhumlor och liknande vanliga arter som kan utnyttja våra trädgårdsväxter som kommer till lavendel, nepeta eller den typen av rabatter. Det är de här andra arterna vi behöver värna. Och då krävs det åtgärder på en annan skala.
Så även ängar i urbana områden kan vara viktiga för de här lite mer specialiserade arterna?
– Ja, absolut. Men det är klart att ju mer urbaniserat det är, desto färre arter finns det i omgivningen, och desto färre kommer då till din äng. Det är absolut lönt att göra insatser. Men jag menar att i mer centrala delar av större, mer hårdgjorda städer, där krävs det också åtgärder i de större offentliga områdena för att stärka populationerna och höja den biologiska mångfalden generellt, inklusive pollinatörer.
Ekar i stadspark som saknar ytor med ängar och vildare områden med hög biologisk mångfald – något som är viktigt för de intilliggande trädgårdarnas mångfald.
Bra komplement med grönsaker, frukt och bär
En annan intressant aspekt som framkom i undersökningen var att trädgårdar med grönsaks- och fruktodling hade en kompletterande effekt till ängar och rabatter. Själva odlingen i sig var positiv för den biologiska mångfalden, men att ha både odling och äng eller blomrabatt är ännu bättre.
– Det blir ju en massa blommande växter och andra livsmiljöer som skapas när man odlar frukt, grönsaker och bärbuskar. Det skapar strukturer som är bra för boplatser och vinterövervintring. Det tycker jag var intressant ur ett ekologiskt perspektiv.
En aspekt som inte var med i studien var närheten till jordbruk och bekämpningsmedel och hur det påverkar pollinatörer. Det är något som visats i åtskilliga tidigare studier, bland annat av Anna Persson.
– Det är ett tag sedan nu, 2011 tror jag det var — då tittade vi på trädgårdar ute i det skånska jordbrukslandskapet. Då såg vi att det var mer pollinatörer i trädgårdarna än i kanterna till åkrar ute i landskapet. Så det verkar som att trädgårdar kan vara en liten oas i ett intensivt odlat jordbrukslandskap och ha en funktion även ute på landsbygden. Sen beror det såklart på vad som finns i trädgården. I den studien satte vi ut krukor med växter för att se hur de pollinerades och frösättningen blev bättre inne i trädgårdarna än ute i åkerlandskapet. Vi hittade också mer vildbin i trädgårdarna.
Fruktträd och grönsaksodlingar bidrar till ökad biologisk mångfald.
Bättre med åren – ge inte upp
En annan slutsats som de kom fram till i sin nya studie var att rabatter och ängar blev bättre med åren. Deltagarna fick uppge när dessa anlades och då kunde forskarna se att de första åren lockades färre insekter.
– Vad vi kan se är att man definitivt inte ska ge upp om man inte tycker att det gick så bra första åren. Men det gäller att ligga i och fortsätta. Det är absolut de första ett, två, tre åren som är sämst. Det kan dröja fyra-fem år innan man ser en tydlig effekt, säger Anna Persson.
I studien fick deltagarna även uppge vilka växtarter som lockade flest pollinatörer. I ängarna var det prästkrage, blåklint, klöver och kungsmynta och i rabatterna lavendel, kungsmynta och nepeta-växter.
– När det gäller de vilda växterna tycker jag att det var väldigt fint att se att folk låter klövern blomma i gräsmattor. Den är ju så viktig. Det är något man kan göra ganska enkelt, även i en vanlig gräsmatta. Klipp inte allt när klövern börjar blomma. Klipp kanske hälften eller låt några öar av klöver stå kvar. Det är en väldigt enkel åtgärd som nästan alla kan göra, även om man inte vill ha en äng.
Man kan skapa starka åsikter genom att läsa och förstå hur saker hänger ihop, men att ha jord under naglarna och veta vilka växter som är ogräs och vilka som är bra att ha kvar i trädgården — det måste man praktisera.
Jord under naglarna bra förutsättning
En stor del av studien tas också upp av så kallad ”Nature relatedness” (NR). Det är ett etablerat mått (från 1 till 5) på hur deltagarnas kontakt med naturen är. De fick svara på 20 frågor som handlar om hur man ser på naturen, hur man känner inför naturen och hur bekväm man är i naturen. Anna Persson förklarar att frågorna kan delas in i tre komponenter: praktisk erfarenhet av natur, känslomässig anknytning till naturen och normativa åsikter – det vill säga till exempel att anse att vi måste göra något för att rädda naturen.
– Det var bara två av dessa komponenter som visade sig ha en positiv effekt – erfarenhet och känslomässig anknytning. Dessa ledde i sin tur till mer kunskap om pollinatörer och trädgårdsodling, samt viljan att ha en vildare trädgård, där man är mer tillåtande gentemot naturen. Man låter det växa vilt och rensar inte lika mycket gräs. Men den tredje komponenten, som handlar om starka normativa åsikter — till exempel att människan måste ta hand om naturen, att arterna inte klarar sig utan oss och att vi måste göra något — visade sig inte ha någon positiv effekt. Den hade till och med en lätt negativ effekt, eftersom man hade mindre trädgårdsodling och gjorde mindre ängar.
Eller med andra ord; folk som enbart har åsikten att vi måste rädda den biologiska mångfalden, men som saknar annan kontakt med naturen hade oftast inte lika hög biologisk mångfald i sina trädgårdar.
– Det som slår igenom här när det gäller vår naturrelation är den som bygger på att vi identifierar oss med andra arter och naturen, att vi har en emotionell koppling och praktisk kunskap. Vi är bekväma i naturen, har inga problem med att få jord under naglarna eller vara ute när det regnar. Dessa aspekter visade sig vara positiva för de praktiska åtgärderna. Det betyder inte att det är fel att ha starka åsikter och vara driven — det kan påverka andra aspekter av hållbarhetsarbete. Men när det gäller praktiska åtgärder på marken behöver man ha erfarenhet och känsla. Det kan man inte riktigt läsa sig till. Man kan skapa starka åsikter genom att läsa och förstå hur saker hänger ihop, men att ha jord under naglarna och veta vilka växter som är ogräs och vilka som är bra att ha kvar i trädgården — det måste man praktisera.
Var inte rädd för naturkontakt.
Ännu tydligare hos andra trädgårdsägare
Anna Persson förtydligar också att deltagarna i den här medborgarforskningen är mer naturintresserade av snittet. De är redan engagerade i Operation Rädda Bina, som Naturskyddsföreningen har drivit och i en Sifo-undersökning som gjordes samtidigt som projektet visade det sig att allmänheten i snitt hade 3 av 5 i hur nära kontakt de hade med naturen (NR). Deltagarna i studien hade ett snitt på 4 av 5. Det innebär också att studiens resultat är försiktigt. Anna Persson förklarar:
– Jag tror att effekterna är större än vad vi kan se i materialet, eftersom vi bara ser en liten del av befolkningen. De som redan är ganska naturengagerade finns med, medan de som har en väldigt dålig koppling till naturen inte finns med i vårt material. Hade vi gått ut i befolkningen i allmänhet, hade vi sett ännu större effekter av naturrelationen. Då hade vi fått med den del av befolkningen som faktiskt har en ganska svag koppling till naturen.
Slutligen, i pressmeddelandet från Lunds universitet poängterade du hur viktigt det är med naturkontakt för barn – kan du säga någonting om det?
– Vi har ju inte gjort den studien själva, men vi har refererat till en massa studier i artikeln där man kan se att just naturupplevelser tillsammans med föräldrar eller den nära familjen, eller människor i sin närhet som man känner sig trygg med, är väldigt viktigt. Och det verkar vara viktigare än att lära sig i efterhand. Det kan vara svårt om man bor inne i en stad, om man inte har möjlighet att ta sig ut i naturen eller om ens föräldrar inte är så bekväma i naturen. Så det riskerar att bli en ojämlikhet i naturkontakt. Att känna anknytning till naturen har en ärftlighetskomponent också. Man säger att det är 50-50 ungefär mellan arv och miljö. Men det är ändå 50 procent miljö, så det går att göra mycket. Därför menar jag att det är jätteviktigt att barn ges möjlighet att upptäcka naturen under uppväxten. Det måste finnas möjligheter där människor lever och bor. Då krävs det att vi jobbar med våra grönytor och parker, grönstrukturen i det stora och i det lilla. Att det får vara lite vildare och att det finns möjlighet att gå på upptäcktsfärd.
Läs mer om hur du gynnar biologisk mångfald i trädgården hos Rikare trädgård
Källa: Lunds universitet
