Snabba förändringar för Sveriges fåglar – oro för gammelskog och jordbruksmark

2012 kom den första upplagan av ”Fåglarna i Sverige – antal och förekomst”. Det var en grundlig genomgång i bokform över vilka fåglar som fanns i Sverige runt år 2010, hur det går för dem och hur många par som uppskattas häcka i landet. Nu är nästa del här och den visar tydligt en fågelfauna i snabb förändring.

En av bokens författare är Anders Wirdheim, mångårig medarbetare på Birdlife Sverige, guide, föredragshållare och programledare för Pippipodden. Han berättar att det är tre delar som står ut när det gäller påverkan på svensk fågelfauna; de snabba klimatförändringarna, samt hur vi sköter våra skogs- och jordbrukslandskap.

– Ibland hänger de här sakerna ihop, inte minst i jordbrukslandskapet, förklarar Anders Wiirdheim. Vi ser till exempel hur arter som gäss, sångsvan och trana har gynnats kraftigt. De använder jordbrukslandskapet för födosök under en stor del av året, inte bara i Sverige utan även i Västeuropa. I det storskaliga, moderna jordbruket odlas det mycket mer höstvete, höstraps och majs jämfört med tidigare. Det innebär mer mat under hösten och vintern eftersom mildare vintrar gör att grödor och spill nästan aldrig täcks av snö och is. Resultatet är att populationerna ökar kraftigt, vinterdödligheten är låg och arterna sprider sig.

Särskilt oroväckande för storspoven

Men det går betydligt sämre för många traditionella jordbruksfåglar – arter vi förknippar med det äldre jordbrukslandskapet, som storspov, tofsvipa och flera småfåglar som gulsparv och ortolansparv.

– För storspoven är situationen särskilt allvarlig.

Den har minskat med ungefär 20 procent på 15 år. Men denna katastrofala utveckling kan till och med vara värre än det verkar.

– Storspoven kan leva i 30–40 år, men i mina hemtrakter ser vi att reproduktionen numera är i princip noll. De får inga ungar, men paren återvänder år efter år. När dessa gamla individerna dör, så finns det inga yngre individer som kan ta över deras revir. Då är de borta.

Vallen slås mitt i häckningen

Det som drabbar dessa jordbruksarter är också det förändrade jordbruket. Framför allt den allt tidigare vallskörden som numera sker redan i mitten eller slutet av maj i söder Sverige. Det är mitt under häckningstid och de fåglar som valt att häcka i vallen får sin häckning förstörd.

– I norra Sverige går det något bättre, främst för att första vallskörden sker betydligt senare än i söder. Där hinner storspovarna oftare få ut sina ungar.

Om man skulle föreslå åtgärder för jordbruket, vad skulle det kunna vara?
– Att fördröja vallskörden är svårt – bönder brukar säga att det är viktigt att ta gräset tidigt för att det ska innehålla mer näring. Men man skulle kunna tänka sig att återinföra systemet med trädor. På 1990-talet gav man bidrag till bönder som lät vissa åkrar ligga i träda. Det gynnade både storspov och andra arter. Det skulle gynna biologisk mångfald i stort, inte bara fåglar.

En modern mjölkgård har ersatt 200

Anders Wirdheim tar upp ett tydligt exempel från sin hemkommun i Halmstad. Där ligger Sveriges största mjölkgård.

– Förr hade vi ju betesmarken överallt i landskapet. Och om man tittar på den mängd mjölk den här mjölkgården producerar idag och översätter det till förhållandena för 50 år sedan, då familjejordbruk dominerade, så hade det krävts 200 gårdar av den tidens genomsnittliga storlek för att producera lika mycket mjölk som den stora gården gör idag. Och de 200 gårdarna var ju utspridda över hela landskapet. Idag är alla kor på samma plats. Sen får du åka två mil för att hitta nästa stora mjölkgård. Tidigare fanns mjölkkorna överallt i landskapet. Vi hade mycket mer naturbetesmarker som är så värdefulla för flora och fauna.

Skogsbruket drabbar känsliga specialister

Förutom det snabbt förändrade klimatet och jordbruket syns även en tydlig försämring för skogsfåglarna. Eller rättare sagt de fåglar som behöver äldre, flerskiktade skogar.

– I skogslandskapet ser vi till exempel hur talltita, nötkråka och tretåig hackspett minskar. Just för tretåig hackspett kan vi se skogsbrukets påverkan: den håller ställningarna i fjällnära skogar som brukas lite, men går tillbaka i de brukade skogarna söder om fjällgränsen. Det är en tydlig skillnad.

När det gäller skogsfåglarna, är avverkningen av gammal skog huvudorsaken till att de minskar?
– Ja, det kan man säga. Gamla, varierade skogar ersätts av plantager – monokulturer av gran i söder och tall längre norrut. Talltitan till exempel kräver rik undervegetation med buskar och lägre träd. Dessutom behöver den äldre döda lövträd för att kunna hacka ut sitt bo. Den lämnar ren granskog och tallplantager.

Ytterligare försämring att vänta med ny skogsutredning

Under sommaren presenterades den skogsutredning som regeringen beställt. Den innehåller en rad förslag som skulle försvåra situationen kraftigt för de arter som behöver gammal skog med mycket död ved. Anders Wirdheim tror att förslagen är för långtgående till och med för den här regeringen.

– Jag har svårt att tro att den går igenom som den är. Förslagen är så radikala och så ensidigt anpassade till skogsindustrins intressen. Med lite eftertanke så borde även politiker i det lägret se att vi går åt fel håll. Men om de skulle genomföras och vi skulle börja gödsla skogarna, införa mer främmande trädslag och avveckla naturreservat – då riskerar vi att få ännu mindre naturliga miljöer i skogslandskapet. Det kommer säkert att kunna gynna vissa fågelarter som är väldigt anpassningsbara. Men de som har lite större krav på sin livsmiljö, de kommer att få stryka på foten.

Klimatet påverkar många arter

Klimatet spelar också stor roll. Mildare vintrar gynnar arter som den sydliga underarten av gransångare, steglits och nötväcka. För 100 år sedan gick nötväckans nordgräns vid Dalälven – idag häckar den i Haparanda. Även bofinken, som kan leva i trädplanteringar, gynnas. Snart kommer den antagligen vara Sveriges vanligaste fågel eftersom det samtidigt går sämre för lövsångaren, som missgynnas av varma somrar. Det gäller även björktrast.

En nordlig art som får det allt svårare när klimatet förändras snabbt är pärlugglan. De allt mildare vintrarna skapar perioder av tö. Då smälter snön och rinner ner längs marken. Då översvämmas de gångar som är så viktiga för gnagare under vintern. När det sedan dessutom fryser igen bildas ett islager mot marken som gör att gnagarna inte klarar sig och därmed får pärlugglan allt svårare att hitta mat.

Trots allt – ungefär lika många fågelpar

Det kan tyckas lite märkligt, men trots den svåra situationen för jordbruksmarkernas och gammelskogarnas fåglar så har vi ungefär lika många fågelpar nu som för 15 år sedan. Men det beror bland annat på att flera vanliga fåglar är anpassningsbara samt i någon mån om invandring söderifrån.. På kort tid har vi fått tio nya häckfåglar. Samtidigt är flera arter nära att dö ut i landet.

– Bara sedan millennieskiftet har vi fått närmare tio nya arter som har etablerat sig i Sverige. Hittills är det bara en art, svartbent strandpipare, som har dött ut. Men det är några som ”hänger på gärdsgården”. Exempelvis fältpiplärka, berglärka och fjälluggla. Det är snart osäkert om vi kan betrakta dem som svenska häckfåglar.

Till sist – skulle du säga att fåglar är en bra indikator på läget i skogs- och jordbrukslandskapet?
– Ja, det vågar vi hävda. Fåglar är snabba på att etablera sig i nya områden och lika snabba på att lämna de som inte längre fungerar. Dessutom har de flesta arter korta generationer, så förändringar slår igenom snabbt. Fåglar är därför väldigt bra indikatorer på miljöns tillstånd.