Slalombackar kan vara underskattade gräsmarker

Japanska forskare har de senaste åren undersökt en kanske lite okänd gräsmark som kan skötas som ängar; slalombackar. De hålls fria från träd och buskar och om de bara skulle skötas som en äng med sen slåtter och att det klippta avlägsnat, så skulle de kunna bli viktiga livsmiljöer åt många av våra hotade gräsmarksarter. Precis som vägkanter och kraftledningsgator.

– Det finns ingen plats som är bättre lämpad än skidbackar för att undersöka restaurerade gräsmarker med mycket olika skötselperioder inom ett relativt litet område, säger Hirayama Gaku, doktorand i ekologi vid Kobe University.

Forskarna fann mycket riktigt att skidbackarna innehåller en mångfald av inhemska gräsmarksväxter, inklusive hotade arter. I en tidigare studie kunde de dock konstatera att om det tidigare skett skogsbruk och plantering med maskiner i backarna så var artrikedomen lägre.

– Våra resultat visar att skidbackar har god potential att hysa många inhemska gräsmarksväxter, inklusive hotade arter, men att denna potential påverkas avsevärt och negativt av skogens användningshistoria, skriver forskarna.

Tar tid att nå samma nivåer

I en ny studie undersökte teamet den biologiska mångfalden på slalombackarna och jämförde med hur länge de hållits öppna efter att de varit igenväxta av skog. Från de backar som nyligen börjat hållas öppna till de som skötts i minst 165 år. Resultaten visade att det tog minst 75 år av kontinuerlig skötsel för att växtmångfalden i de återställda japanska slalombackarna ska nå samma höga nivåer som innan de växte igen.

De gräsmarker som restaurerats nyligen besöks främst av flugor och blomflugor som är generalister och därför ofta bär pollen mellan olika växtarter. Specialisterna – de insekter som är specialiserade på en specifik art och därmed garanterar att pollen överförs till rätt växtart – tog mycket längre tid på sig att återkomma till gräsmarkerna.

”Kul med glömda gräsmarker”

Sara Cousins är växtekolog och professor vid Stockholms universitet. Hon tycker att det är en ”kul och ambitiös studie”

– Speciellt med tanke på att det är slalombackar där jag också sett att det finns många gräsmarksväxter och där andra studier sett att störningen gynnar många gräsmarksväxter. Kul att ta med ”glömda” gräsmarkshabitat.

Hon poängterar dock att hon saknar information om hur länge gräsmarkerna varit ”ohävdade”. Det vill säga hur många år de växt igen. Det har stor betydelse för huruvida fröbanken är intakt eller inte.

Skulle du säga att resultaten troligen även gäller för svenska gräsmarker?
– Det skulle gå mycket fortare att restaurera om det är betande djur vilket det oftast är i Sverige. Speciellt om det finns en källa för växter i en gräsmark i närheten. Många slalombackar i Sverige ligger på tidigare gräsmarker i närheten av byar och jag tror det finns en rik fröbank och att de inte varit ”ohävdade” så lång tid. Slåtter gynnar bara de växter som redan finns på plats medan betesdjur sprider frön och deras tramp och krafsande öppnar upp för nya frön att gro, både från fröbanken och med hjälp av spridning. Jag har svårt att tro att slåtter skulle ske i skidbackar och man ska komma ihåg att japanerna sköter sina gräsmarker med slåtter och inte med bete.

Biologisk mångfald gynnas betydligt snabbare än på 75 år

Sara Cousins påpekar att man inte behöver vänta 75 år innan en återskapad gräsmark rymmer biologisk mångfald.

– Med rätt skötsel och beroende på hur länge marken varit ohävdad så lockar det till sig biologisk mångfald på en gång. Markegenskaper är viktiga och vad markerna varit under perioden då det inte hävdats – åker eller skog ? Det senare går oftast snabbare. Det vi ser i våra studier är att med en källa av frön och pollinatörer i närheten och ordentligt bete kan det gå mycket fortare än 75 år. Sen är det ju frågan vad målet är. Vi har ju aldrig referensdata om hur den biologiska mångfalden såg ut innan hävden upphörde.

Med andra ord – det går snabbt att återskapa biologisk mångfald när gräsmarker börjar hävdas – inte minst om det används bete och det finns en fröbank i närheten.

Källor: Kobe university och Journal of Applied Ecology