Skövlingen av skyddsvärda skogar, del 2: FSC-bolag kalavverkar trots höga naturvärden

Kollage av Öjeberget innan och efter avverkning. Här fanns 21 rödlistade arter. Foto: Olli Manninen och Malin Sahlin

Kollage av Öjeberget innan och efter avverkning. Här fanns 21 rödlistade arter. Foto: Olli Manninen och Malin Sahlin

Hundratals skyddsvärda skogar har avverkats i Sverige de senaste åren, enligt Malin Sahlin på Naturskyddsföreningen. Detta trots att markägarna har fått ta del av inventeringsresultaten som visar skogarnas naturvärde. Ett typiskt exempel finns i Härjedalen där två skyddsvärda gammelskogar avverkades för några år sedan av det FSC-certifierade bolaget Stora Enso. Skogen ägdes av ett annat skogsbolag, Bergvik Skog, som också är FSC-certifierat.

Läs alla delar i vår artikelserie om Skövlingen av skyddsvärda skogar.

Naturskyddsföreningens skogsaktiva medlemmar gör ett jättejobb, de har under många år inventerat ett stort antal avverkningsanmälda skogar i Sverige. Två sådana skogar fanns i Härjedalen, innan de avverkades. Malin Sahlin, sakkunnig om skog och inventerare på Naturskyddsföreningen, säger:

– Det var ett många hundra hektar stort område kring Öjberget i Härjedalen som de senaste 20 åren i princip hade huggits rent på skyddsvärda skogar, förutom lite hänsyn och kantzoner här och var.

De två skyddsvärda skogarna som inventerades låg vid Öjberget och vid Korskällåstjärn, båda var på cirka 50 hektar. De avverkades mellan 2010-2012, trots att de hade höga naturvärden med flera hotade och rödlistade arter.

Öjeberget innan avverkning, här fanns 21 rödlistade arter.Foto: Malin Sahlin

Öjeberget innan avverkning, här fanns 21 rödlistade arter. Foto: Olli Manninen

Öjbergets skog efter avverkning. Foto: Malin Sahlin

Samma plats efter avverkning. Foto: Malin Sahlin

Skogen vid Öjberget bestod av en torr tallskog med ett visst inslag av gran, även gammal och senvuxen sådan. Senvuxen innebär att granen vuxit långsamt. Det syns bland annat på att årsringarna är täta, vilket ger trä med hög kvalitet som tål röta. Något som man eftersträvade förr i ett mer långsiktigt skogsbruk. Det hade brunnit i skogen för länge sedan och därför innehöll skogen brandstubbar med rödlistade arter och brandljudstallar. Brandljud är en stamskada på ett träd, orsakad från lågorna i en skogsbrand. Barken faller av och veden blottas. Dessa träd blir härdade och kådfyllda och kan stå i många hundra år till.

När skogen vid Öjberget inventerades hittades 240 arter varav 24 var rödlistade enligt 2015 års rödlista. Rödlistade arter är sådana växt- och djurarter som idag är hotade i landet, bland annat genom skogsavverkning. De rödlistade arterna är indelade i hotkategorier i en ökande hotgrad enligt nära hotad (NT), sårbar (VU), starkt hotad (EN) och akut hotad (CR). I skogen vid Öjberget fanns många spår efter den tretåiga hackspetten (NT). Den behöver gammelskog för att överleva, främst gran. De sällsynta svamparna gräddporing, fläckporing och lateriticka växte också där, alla är listade som VU i rödlistan, det vill säga sårbara arter.

Korskällåstjärn innan avverkning, här fanns 21 rödlistade arter. Foto: Malin Sahlin

Korskällåstjärn innan avverkning, här fanns 21 rödlistade arter. Foto: Olli Manninen

Korskällåstjärn efter avverkning med sönderkörd mark.

Korskällåstjärn efter avverkning med sönderkörd mark. Foto: Malin Sahlin

Korskällåstjärn i Härjedalen beskrevs av inventerarna som en vacker tallnaturskog, bitvis med fuktiga, grandominerande områden. I skogen fanns gott om död ved både i form av lågor (nedfallna döende träd) i olika storlekar och nedbrytningsstadier. Det fanns torrträd och torrakor samt brandstubbar. Torrakor är döda tallar eller granar, som förblivit stående. De kan stå i flera sekler och utgör hem för många arter. I nutida skogar är riktigt gamla torrakor sällsynta. En torraka har ofta formen av en skorsten, genom att den inre veden- kärnveden, ruttnat och förvandlas till mulm medan lager av impregnerad ved blir kvar. Torrakor är viktiga för många insekter och svampar, och utgör naturlig boplats för bland annat slaguggla.

Där fanns även spår från en tidigare avverkning, en så kallade dimensionsavverkning. Dimensionsavverkning skiljer sig från kalavverkning eftersom den innebär att man endast tar träd som överstiger en viss grovlek, ibland även höjd. Denna avverkning hade inte förstört skogens kvaliteter särskilt mycket.

Mer än 210 arter varav 21 olika rödlistade arter fanns i skogen. Här växte också, precis som vid Öjberget, de sällsynta svamparna gräddporing, fläckporing och lateriticka alla är rödlistade som sårbara arter. De vackra lavarna varglav och lunglav, båda nära hotade (NT), växer också här. På kolade delar av tallågor påträffades den starkt hotade arten urskogsporing (EN).

Bergvik Skog som äger marken och Stora Enso som avverkat här har båda FSC-certifierng. FSC står för Forest Stewardship Council och är en slags miljöcertifiering som ska garantera ett ansvarsfullt skogsbruk, det vill säga ett skogsbruk som tar hänsyn till människor och miljö. Certifieringen ska ge ”ett miljöanpassat skogsbruk som värnar om skogens mångfald, ekologiska processer och skogens produktionsförmåga”, enligt FSC:s hemsida. 12 miljoner hektar skog i Sverige är FSC-certifierad – cirka halva den produktiva skogsarealen, (dec 2013).

Naturskyddsföreningen var med i uppstarten av FSC i Sverige 1999 men har lämnat samarbetet sedan 2010. Malin Sahlin skriver i Naturskyddsföreningens Skogsblogg varför: ”År efter år har miljörörelsen hittat fel som begåtts mot den FSC-certifiering som bolagen åtagit sig att följa. Trots ett flertal anmälningar av samma sort, eller trots upprepade förteelser, år efter år, har inte något certifierat bolag mist sitt certifikat”.

Och på ett annat ställe skriver hon om certifieringen: ” Droppen hade så att säga runnit över bägaren. För många dokumenterade ”misstag” i verkligheten utan påföljder var en av de flera anledningar som fick Naturskyddsföreningen att lämna FSC”.

I Skogsbloggen listar hon upp de olika skogsbolagens många, många övertramp. Det är vidriga körskador på mark, avverkning av naturvärdesträd, sönderkörning av värdefull död ved, avverkning av nyckelbiotoper, vägdragning genom skyddsvärda skogar. Allt dokumenterat med bilder.

I området finns, förutom rikligt med tretåig hackspett, även större och mindre hackspett, spillkråka, gröngöling och gråspett. Foto: Erik Hansson

Tretåig hackspett, en fågel som det fanns många spår av i skogen som avverkades vid Öjberget i Härjedalen. Foto: Erik Hansson 

”Det handlar om stora skogsbolag och markägare som skall klara av att bedöma naturvärden, som har åtagit sig att avverka enligt FSC:s kriterium och principer, som kallar sig miljövänliga med anledning av just FSC-certifikatet. Något dom bevisligen misslyckas med.”

Det enda FSC-bolag som blivit av med sin certifiering tillfälligt är Bergvik skog, 2014. De hade vid upprepade gånger brustit i sina naturvärdesbedömningar inför planerade avverkningar. Något som Naturskyddsföreningen hade dokumenterat och lämnat klagomål på vilket ledde till att certifieringen till slut drogs in. Karin Åström, vice ordförande Naturskyddsföreningen, sa då i ett pressmeddelande:

– Att skogsbruket inte följer certifieringsreglerna gör att FCS-märkningen är urvattnad, vilket är ett bekymmer både för alla ambitiösa skogsägare och också oss konsumenter. Det grundläggande problemet är att certifierarna under så många år har låtit brott mot reglerna gå i princip obemärkt förbi. Skogsbruket har inte förbättrat sig i enlighet med vad FSC egentligen kräver då påföljderna har varit marginella.

Men varför följer inte skogsbolagen skogsvårdslagen, där det står att man inte får avverka skyddsvärd skog som nyckelbiotoper? Malin Sahlin:

– I skogsvårdslagen finns det inget som förbjuder avverkning av skyddsvärda skogar eftersom lagen är tandlös och därmed behöver göras om i grunden. Det bästa vore om den inarbetades i miljöbalken. Då skulle markägare och skogsbolag tvingas ta mer hänsyn.

Sverige behöver en ny skogspolitik mer än någonsin och skogsbruket behöver ta ett större ansvar än vad lagen kräver i dag. Det skrev nyligen Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl i en debattartikel

Källor: Skogsbloggen, FSC, Naturskyddsföreningen, www.dt.se