Längs med skyddsvärda vattendrag i norra Dalarna i Orsa kommun, har skogen kalavverkats på flera ställen. Skogsbolag ska spara kantzoner längs vattendrag vid avverkning enligt skogsvårdslagen, men de kantzoner som lämnats består bara av enstaka träd och ibland ingenting alls.
• Läs alla delar i vår artikelserie om Skövlingen av skyddsvärda skogar.
Undermåligt sparad kantzon vid Unnån på ett par meter med i huvudsak klena granar och några tallar och björkar. Foto:Peter Turander
Samma kantzon som bilden ovan, där naturhänsynen nu fullständigt avverkats ner till sista träd. Foto: Bengt Oldhammer
Unnån, Djupån, Enån och Ämån och delar av Ore älv i Dalarna är skyddsvärda vatten som rinner genom områden där kalavverkningar redan har skett eller kommer att ske inom de närmaste åren. I vattnet simmar laxfiskar och bäcköring och det finns flera rödlistade arter i miljön, så som utter, forsärla och tretåig hackspett. Vid Oreälv häckar kungsfiskare och den sällsynta svampen bombmurkla växer där. Bengt Oldhammer som är naturinventerare och författare, boende i Orsa säger:
– På flera ställen har ”naturhänsyn” i form av en kantzon först lämnats men sedan avverkats iallafall och detta ända ner i vattnet till sista trädet. Marken är dessutom sönderkörd på flera ställen.
Vid avverkningar ska en bred kantzon sparas på sådana här platser. Det ingår i Skogsvårdslagen och framgår i en broschyr från Skogsstyrelsen om ”målbilden för en god miljöhänsyn”. Där står det att skador intill hänsynskrävande biotoper skall undvikas eller begränsas vid alla typer av skogsbruksåtgärder. Till hänsynskrävande biotoper räknas vattendrag i skogen.
En kantzon av skog som sparas vid vattendrag är viktig för den skyddar mot den negativa påverkan som följer med avverkningen. Träd har en stor förmåga att suga upp vatten och binda näringsämnen, så om de huggs ned vid en bäck blir det näringsläckage och erosion. Vid en kalavverkning avvattnas området vilket även ökar flödena till bäcken och ökar på övergödning i bäcken och erosionen. När träden försvinner blir det mindre skugga vilket gör att vattentemperaturen ökar. Ligger solen på en het sommardag så dör allt liv i vattnet. Aktuell forskning säger att en kantzon bör vara minst 30 meter bred, enligt forskning från SLU.
Utter, en av arterna som lever i det avverkade området. Foto: Erik Hansson
– Ibland sparas någon eller några meter med skog vid vattendragen, sällan mer. Detta är strandskogar som borde skyddas men som istället har skövlats, säger Bengt Oldhammer. Han har nyligen skrivit rapporten Borderline Wilderness om naturen mellan Siljan och Dalafjällen, där detta område är beskrivet.
– Vad vi har hört i årtionden från Skogsstyrelsen är att mellan 1 och 3 trädlängder (en trädlängd är minst 12 meter) ska sparas vid större vattendrag av denna typ. Vid älvar som Ore älv bör förstås kraven ställas ännu högre. Det finns fortfarande mycket fina strandskogar kvar längs åarna, och Oreälven, som inte får avverkas. Men om utvecklingen fortsätter på nuvarande sätt är de snart borta.
– Kommunen i Orsa har satsat miljoner på att restaurera fiskevatten som Unnån, de har rivit ut en damm för att få fisken att vandra, så det borde ligga i deras intresse att vi måste spara kantzoner, menar Bengt Oldhammer. Nu ska ju länsstyrelserna börja arbeta med grön infrastruktur och där är ju kantzonerna centrala.
Tretåig hackspett, rödlistad art i området. Foto: Anki Hammar
Olle Bylander som är kommunekolog i Orsa berättar att de arbetar med en översiktsplan för Orsa kommun där han framför att kantzoner på 2-3 trädlängder ska sparas längs vattendragen vid avverkning. Han säger att skogsvårdslagen är tandlös vad gäller miljöhänsyn eftersom den bygger på välvilja och frivillighet hos markägarna.
– Skogsvårdslagen borde ingå i Miljöbalken, då kan man kräva mycket mer hänsynstagande för miljön, säger han.
Skogsgruppen Orsa och Orsa Naturskyddsförening har genom Bengt Oldhammer lämnat in flera skrivelser bland annat till Skogsstyrelsen för att uppmärksamma skövlingarna och att sätta stopp för att fler skogar vid vattendragen ska avverkas.
– Skogsstyrelsen borde ha straffat markägaren men inget hände. Vi har nu skrivit ytterligare två skrivelser i Orsa om att spara kantzoner vid vatten, men dessa områden är inte avverkade ännu, säger Bengt Oldhammer. Även till regeringen skickades ett brev med förslag om reservatsskydd vid Enån. Svaret kom fyra månader senare och hänvisade då tillbaka till Skogsstyrelsen.
Källa: Skogsstyrelsen, Rapport Borderline Wilderness
Ett ypperligt reportage som visar verkligheten i gällande skogspolitik, den visar också att skogsvårdslagen är en produktionslag, som rent juridiskt är bisarr. Det finns ingen annan lagstiftning i landet som är så konstruerad, liknande juridiskt som just skogsvårdslagen.
Det visar också med all önskvärd tydlighet, att det råder skogspolitisk rättsröta inom skogspolitiken. En rättsröta som framförallt de borgliga riksdagsledamöterna, med Centerpartiet som drivande krafter är ansvariga för.