Skådarbloggen: Trutar – personligheter i allra högsta grad!


Gråtrutar i första vinterdräkt, Larus argentatus Sibirien, Ängelholm 2014-01-03

I den breda allmänheten tycks måsar och trutar alltjämt benämnas fiskmås, oavsett om fågeln ifråga har brun hätta, helsvarta vingar, är ordentligt storvuxen eller väldigt liten. Varje gång man hör det får man instinktivt en vilja att rätta och säga till, vilket man på ett eller annat mer ödmjukt sätt gör. Rätt ska vara rätt, men att sitta som en besserwizzer och påpeka hur fel någon har gör ju varken från eller till.

I Sverige häckar sju arter måsar och trutar – fiskmås, tretåig mås, dvärgmås, skrattmås, gråtrut, silltrut och havstrut. Bland dessa återfinns som ni kunde utläsa tre arter trut, grå-, sill- och havstrut. De båda sistnämnda har i sin adulta dräkt mörkt grå eller svarta vingovansidor. Gråtruten har däremot grå vingar med svarta vingspetsar. De adulta dräkterna brukar i regel inte ställa till med lika stora problem som med de yngre fåglarna. Att bestämma trutar anses generellt, även bland många duktiga fågelskådare, vara bland de svåraste områdena när det gäller att artbestämma fåglar. För ett otränat öga kan således många trutar se exakt likadana ut. Men om ni slår en blick på ovanstående kollage av unga gråtrutar från Sibirien häromdagen, kanske ni kan se de variationer som ryms även inom ett rätt litet sällskap trutar. De är olika mörka på bröst och buk, har olika mörka vingar och även (överkurs) kommit lite olika långt i sin ruggning. Ungfåglar av silltrut och havstrut är snarlika, men såhär års är silltruten otroligt ovanlig vintertid i Sverige då nästintill alla flyttat långt söderut till huvudsakligen tropiska Afrika och Arabiska halvön. Havstruten övervintrar i stora antal längs södra Sveriges kuster men det sågtands-mönster som ungfåglar har på fjädrarna är ofta tydligt liksom den oerhörda storleksskillnaden gentemot gråtrutar. Men varför är det då svårt och vad lockar med att skärskåda trutarna?

Kaspisk trut, första vinterdräkt, Larus cachinnans Råå hamn 2014-01-02

Svaret ligger dels i att trutarna genom sina unika och personliga fjäderdräkter till skillnad från många andra fåglar känns som nya fåglar och personligheter för varje trutindivid man tittar på. Ingen är den andra lik och kan man dessutom följa en trut i flera år ser man tydligt dess unika dräktutveckling. Det andra svaret ligger i att det bland de ”svenska” trutarna förhållandevis ofta kan finnas ovanligare trutar. Kaspisk trut och medelhavstrut är de trutar som liknar gråtruten mest och de båda ses varje år i större antal, främst i södra Sverige. De vackra nordliga trutarna vittrut och vitvingad trut dyker upp på vintern men genom sina helt ljusa handpennor blir de sällan ett större bestämningsproblem. Jag tänker inte här nörda ner mig i fjäderexercis eller ge er en guide i bestämning av ”grå” trutar. Däremot vill jag uppmana er att ta er en närmare titt nästa gång ni ser en trut och försök hitta individens speciella kännetecken. Jag lovar att ni kan finna stor uppskattning i trutar, om ni bara tittar lite extra!

Alla inlägg i Skådarbloggen.