Skådarbloggen: Fjädermyggssvärmning

20130623__MG_5279
Befinner mig just nu på släktstället på västra Själland i Danmark. Senaste dagarna har bestått mestadels av regn och blåst – men igår kväll blev en underbar historia. Besökte Ordrup näs, en fin udde norr om vårt ställe. Luften var inte bara fylld med de på platsen sedvanliga sånglärkorna, ängspiplärkorna och backsvalorna – denna kväll kryllade det av nykläckta fjädermyggor.

20130623__MG_5190
Fjädermyggor är en speciell familj bland myggorna. I Sverige finns det lite drygt 500 arter fjädermyggor, de flesta väldigt svåra att skilja från varandra. De lever som ägg ett par dygn, för att sedan leva som larv allt från några veckor upp till sju år. Som fullvuxna individer saknar många arter mundelar och kan helt enkelt inte inta föda. De fullbildade fjädermyggorna gör inte så mycket mer än att svärma, para sig och lägga ägg. Speciellt för just fjädermyggorna är svärmningen – på sina ställen kan miljontals svärma! På grund av antalet arter och därmed också arter anpassade efter olika tid på året och olika miljöer finns det under sommarhalvåret kontinuerligt hela tiden stora mängder fjädermyggor. De utgör en viktig och lättfångad föda för många fåglar. Fjädermyggslarver används av oss människor som bete vid mete och pimpelfiske, och som foder till akvariefiskar.

20130623__MG_5105
Även om det kan tyckas att sommaren precis har kommit, har också hösten börjat för flera fågelarter. Ovan en flock med storspovshonor som redan styrt kosan söderut. De har lämnat häckplatsen så fort äggen har kläckts och sedan överlåtit till hannen att sköta och uppfostra ungarna. Lokalt på Ordrup näs hade ängspiplärkorna, sånglärkorna och backsvalorna fullt upp att fånga fjädermyggor och andra insekter för att mata sina nykläckta ungar. Man kan ju tänka sig att flyttningen söderut känns relativt avlägsen i deras perspektiv.

20130623__MG_5180

Solnedgången igårkväll kröntes av den otroligt vackra månuppgången – då månen under natten till idag var en så kallad supermåne. Inatt var nämligen den natt då månen var som närmast jorden och samtidigt var fullmåne. Den uppfattas under dessa förhållanden som mer än tio procent större än vanligt men befinner sig ändå på det betryggande avståndet 355 608 km från södra Sverige.
20130623__MG_5362

Alla inlägg på Skådarbloggen