Så undvek Sveriges björnar farlig ”flaskhals”

Precis som var fallet med fjällräven, jagades även brunbjörnen så hårt i början på 1900-talet att arten nästan utrotades i Sverige. Från att det funnits ungefär 5 000 björnar här sköts de i sådan omfattning att det till slut bara var ungefär 130 individer kvar när populationen var som minst. I Norge försvann arten nästan helt.

Idag finns det cirka 3 000 brunbjörnar i Sverige, men med så få förfäder ökar risken att nära släktingar parar sig med varandra, vilket skulle kunna leda till att den svenska björnstammen är drabbad av kraftig inavel, precis som de svenska vargarna.

Klarade massjakten tack vare vandring

I ett nytt forskningsprojekt har brunbjörnens inavelsgrad och genetiska variation undersökts hos både nutida och äldre djur från museum. Resultatet var överraskande – forskarna kunde inte hitta någon påvisbar förlust av individuella björnars genetiska variation och ingen ökning av inavel efter att de nästan utrotades. Trots att de genomgick en farlig genetisk ”flaskhals”.

Forskarna kunde följa björnarnas utveckling i detalj och på så sätt få svaret på gåtan. Den svenska björnstammen består av två relativt skilda populationer. Den norra tillhör en östeuropeisk genetisk linje, den södra en västeuropeisk. Gränsen dem emellan går ungefär genom Jämtland. Det visade sig att hanbjörnar från norra Skandinavien vandrade söderut. När de parade sig med honor från södra delarna av landet ”ökade genflödet” mellan två populationer som var genetiskt åtskilda. Tack vare denna vandring skapades en tillräcklig genetisk variation för att fungera som en buffert.

– Vår studie tyder på att populationer som nästan utrotats inte behöver ha förlorat så mycket genetisk variation som förväntat, om det finns möjlighet till genflöde mellan individer från genetiskt distinkta delpopulationer, säger Amanda Lindahl som är doktorand vid CPG och förstaförfattare till studien.

Det är detta flöde av genetiskt varierade individer som saknas för den svenska vargstammen och som gör att den är så utsatt av inavel.

Har nu bra kunskap om svenska björnar

Isabelle Feinauer, doktorand vid CPG, som lett studien tillsammans med Amanda Lindahl:

– Det är dock viktigt att komma ihåg att även om individernas genetiska variation verkar ha bevarats, så kan den totala mångfalden i en population minska eftersom unika varianter kan gå förlorade. Sådana varianter är viktiga för en populations förmåga att hantera miljöförändringar.

Den nya forskningen har också medfört att det nu finns en databas över hur björnarnas arvsmassa ser ut i olika delar av landet och forskarna har ytterligare studier på gång om den svenska björnstammen.

Källor: Stockholms universitet och Royal Society Open Science