Så tog sig antibiotikan in i djuruppfödningen

En dag gammal kyckling. Foto: byfir0002 | flagstaffotos.com.au Eget arbete, GFDL 1.2, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=662609

En dag gammal kyckling. Foto: byfir0002 |  Eget arbete, GFDL 1.2, 

Antibiotika i djuruppfödningen har använts sedan 50-talet och användningen bara ökar, trots att de skadliga effekterna är väldokumenterade. Det här är historien om hur antibiotikan tog sig in i djuruppfödningen. 

Nyligen konstaterades att resistens mot antibiotikumet kolistin upptäckts i USA. Ett gammalt preparat som brukar sägas vara sista utvägen när inget hjälper mot multiresistenta bakterier. Resistensen upptäcktes i Kina och har som väntat snabbt spritt sig runt om i världen.

WWF presenterade i dagarna sin köttguide och rekommenderar att vi inte ska köpa kyckling från Thailand eftersom den innehåller för mycket antibiotika. Men det är förstås inte bara där det används i djuruppfödningen och det är inte bara för att hålla djuren friska som det används.

LÄS ÄVEN: • Köttguiden 2016 – vi måste halvera vår köttkonsumtion.

Det började på 1950-talet när ett läkemedelsbolag, American Cyanamid, testade om inte kycklingarna skulle bli lite fetare om de fick extra tillskott av vitamin B12. Och det fungerade. Men det var inte var hela sanningen, det vitamin som användes var en biprodukt från tillverkningen av antibiotikumet aureomycin och det stod snart klart att det var den som hade haft effekt på tillväxten.

Det var goda nyheter för köttindustrin och i USA fick snart i princip alla kycklingar, kalkoner, grisar, kalvar och kossor medicinen i sin föda och växte både mer och snabbare än någonsin tidigare. Det gjorde även branschen som helhet. Samtidigt kom allt fler vetenskapliga studier som pekade på att det kunde innebära en katastrof om det fortsatte eftersom bakterier utvecklade resistens mot antibiotikan (en risk som för övrigt varit känd sedan 40-talet). I Storbritannien konstaterades på 60-talet att resistensen kunde spridas från djur till människa och 1972 sa amerikanska FDA att antibiotikatillverkarna var tvungna att bevisa att deras jordbruksprodukter inte bidrog till att sprida resistens, annars skulle de inte få säljas.

LÄS ÄVEN: • Färre djur men ökad antibiotikaanvändning.

Animal Health Institute (en handelsorganisation för tillverkare av djurmediciner) satte igång en studie som skulle bevisa att det inte var någon fara på taket. Två flockar kycklingar avsattes för studien, den ena fick små mängder antibiotika (tetracycline) medan den andra inte fick det. Inom 48 timmar hade resistenta E. coli-bakterier upptäckts i avföringen från de kycklingarna som fått antibiotika. Efter en vecka var i princip alla E. coli-bakterier resistenta och efter tre månader upptäcktes något märkligt, det fanns resistens hos bakterierna mot fyra preparat de inte ens hade utsatts för (sulfonamid, ampicillin, streptomycin och carbenicillin). Likaså dök de upp i avföringen hos familjen som skötte gården men inte hos grannarna. (Smith, The Lancet, Volume 293, Issue 7607, 14 June 1969, Pages 1174-1176).

Och då förbjöds det? Nja, inte riktigt. Industrin som sponsrat studien hade invändningar mot resultaten men till slut, 1977, tog FDA ändå fram ett nytt lagförslag som skulle förbjuda hanteringen. Men den gick inte igenom. Republikanen Jamie Whitten i represetanthuset beordrade FDA att mer forskning skulle inväntas.

LÄS ÄVEN: • Förslag från EU om antibiotika även till friska djur.

Trots att det finns en uppsjö med studier som bevisar problemet har fortfarande inget förbud kommit. 2011 vädjade FDA till uppfödarna om att frivilligt dra ner på användningen, åtminstone av de preparat som är viktiga för människan. Resultat? Mellan 2009 och 2014 har användningen av antibiotika i USA ökat med 23 %. I runda tal används 10 miljoner ton antibiotika till djuruppfödning i USA per år och ”bara” 3,5 miljoner ton till människan.

untitled

Numera visar studier att det knappt har någon verkan på djurens tillväxt längre (man tror det beror på att näringstillförsel och annat har blivit så pass mycket bättre nu). Men det är inget som har minskat användningen.

Källa: Mother Jones