Så påverkas vi av den sjätte massutrotningen

Forskare säger att vi har hamnat i den sjätte fasen av livets förintelse på jorden. I dag så dör djurarter ut 114 gånger snabbare än normalt och orsaken är vi människor. Här följer några exempel på vad som händer när en art försvinner från ett ekosystem och hur det påverkar oss både socialt och kulturellt.

På 90-talet hände märkliga saker i Indien. Sydasiatiska gypsgamar, som en gång fanns i miljoner, började plötsligt dö. På mindre än ett årtionde sjönk den indiska gampopulationen från 40 miljoner individer till mindre än 100 000. På vissa ställen dog fler än 99,9 procent (läs mer om detta här).

Dödsorsaken var en anti-inflammatorisk medicin som heter diklofenak. Den används av veterinärer och gavs regelbundet till boskap i Indien. När boskapen dog åt gamarna av kadaver, fick i sig diklofenak och dog gamarna av njursvikt. De förr så vanliga gamarna har blivit näst intill utrotningshotade. Varför är det ett problem?

Svaret är att gamar, som de asätare de är, håller ekosystemen rena och friska. När gampopulationen kollapsade hade det en dominoeffekt på flera andra arter. Människors hälsa och kultur påverkades. I Indien tar gamarna hand om självdöda djur. Indiens Parsifolk begraver inte sina döda. De är beroende av att gamar äter upp liken. Utan gamar som tar hand om liken har Parsifolket svårt att hitta ett respektabelt sätt att ta hand om sina döda.

Nu har de förvildade hundarna och råttorna helt tagit över som asätare istället. Det innebär att många sjukdomar som rabies och pest har spritt sig, vilket har resulterat i galopperande sjukvårdskostnader i Indien.

Gamarna gör bevisligen nytta och det är därför lätt att motivera varför de ska skyddas. Men frågan är om en ovanlig blomma i Gabon är värd att skydda? Eller en hotad mussla i en flod i Mongoliet? Är det verkligen vettigt att försöka rädda alla arter som är på väg att utrotas? Att rädda arter är dyrt. Enligt en studie publicerad 2012 i Science skulle det kosta mer än 65 miljarder dollar varje år att skydda endast hotade fåglar på jorden.

Artförlusten har tidigare varit ett naturligt förlopp på jorden, det kan alla fossiler med utdöda arter bevisa. I de fem massutrotningar som redan har skett på jorden under ett tidsförlopp på 26 miljoner år har hela släkten av djur och växer, inklusive dinosaurierna, utrotats.

För varje massutrotning har livet på jorden helt ändrat riktning. Nu säger forskarna att vi är mitt i den sjätte massutrotningen som vi själva som art har orsakat. Om utrotning av arter är naturlig, varför ska vi ösa så mycket pengar på att skydda hotade djur och växter? Dessa pengar skulle kanske göra mer nytta genom att bekämpa fattigdom, hungersnöd, förhindra krig och sjukdomar. Men forskning visar att människors sociala problem och utrotningen av arter hänger samman, för vi är alla en del av naturen och ekosystemet. Exempelvis har okontrollerad avskogning och utrotning av arter stor inverkan på människors hälsa. Ebolavirusets spridning genom jakten på regnskogskött är ett exempel som anses hänga samman med avverkning av regnskog. Vägar har dragits in i skogarna vilket gjort skogarna åtkomliga för tjuvjakt och export av köttet som i sin tur sprider viruset.

Det finns bevis för att förlusten av arter i ekosystemen hänger samman med överföring av sjukdomar och sjukdomsframkallande organismer. En studie från 2010 i Nature visar att det finns en länk mellan att mångfalden av fåglar har minskat i USA och en ökning av hjärninflammation (West Nile encephalitis) hos människor, en sjukdom som överförs via mygg.

Anubisbabianer. Foto: Muhammad Mahdi Karim via Wikimedia

Forskaren och biologen Justin Brashares visar att artförlust kan få direkt sociala konsekvenser för människor. Han var i Ghana 1998 för att forska om antiloper men hittade knappt några, inte heller många flodhästar, leoparder eller lejon. Istället fann han mängder av aggressiva anubisbabianer som plundrade majsodlingar och orsakade stora förluster. Detta ledde i sin tur till att barn tvingades vara hemma från skolan för att hjälpa till med att vakta gårdarna och därmed fick en försämrad utbildningsnivå. Lokalbefolkningen berättade att det berodde på fisket. När kusterna blivit utfiskade ägnade sig allt fler åt jakt. I takt med att människans bytesdjur försvann från närområdet tvingades även de större rovdjuren söka sig längre bort från gårdarna. Då skapades en frizon för babianerna som utan hotet från rovdjur kunde expandera och öka i antal. Därför sökte de föda bland människornas boningar och odlingar. Det decimerade fiskebeståndet i havet hade haft en tydlig påverkan på utbildningsnivån i landet under minst tio års tid.

Hotade arter kan i vissa fall ge ekonomiska fördelar lokalt. Skyddade områden för exempelvis tigrar och gorillor attraherar turister. Detta kan innebära att regeringar och kommuner tvingas förbättra villkoren för en fattig lokalbefolkning. En rapport (2006) från Världsnaturfonden (WWF) visar att ökad turism lokalt vid naturskyddsområden i Namibia har resulterat i ökade löner för lokalbefolkningen och större inkomster för lokala företagare. På några ställen har infrastrukturen kring skyddade naturområden förbättrats med exempelvis vårdcentraler, skolor och dricksvattenprojekt. Men det är fortfarande mycket oklart om områden med naturskydd som attraherar turister verkligen hjälper de fattiga som bor där, enligt en artikel från University of Washington. Det krävs en mer rigorös utvärdering för att vara säker.

Många hotade arter är inte lika populära som exempelvis tigrar. Att fokusera på skydd av ”attraktiva” arter kan underminera chanserna för skydd av ”fulare” och mindre kända arter. Trots att dessa kan ha många värden. Idegranen är ett exempel på ett medicinskt värdefullt träd, vars bark används för att motverka cancer. Barken kommer från en idegransort som finns i USA (Taxus brevifolia). Innan trädets medicinska fördelar upptäcktes på 60-talet, så ansågs det vara ett ogräs som regelbundet måste bekämpas.

Ett annat exempel är en oleanderväxt som finns på Madagaskar, Catharanthus roseus. Den ingår i medicin mot leukemi. Växten var nästan helt utrotad men återhämtade sig efter att forskare hade upptäckt dess värde.Det finns oräkneliga exempel på vilda arter som är källor för olika mediciner. Samtidigt kan en växts läkande egenskaper också leda till att den utrotas. Exempelvis i Himalaya finns trädet Taxus contorta, som nu är rödlistat för att det har skördats så mycket, både för dess medicinska egenskaper men också som bränsle.

Men vad betyder förlusten av en art rent ekonomiskt? Forskare har försökt att få fram vad naturen är värd.Den ekonomiska värderingen går bortom värdet av timmer, mark eller turism, som är lätt att mäta. I stället har de räknat ut värdet av ekosystemtjänster. Det är tjänster som naturen ger samhället, som pollinationen av insekter.

2010 fann Nicholas Calderone från Cornell University att bin och andra insekters pollination av amerikanska grödor är värda nästan 30 miljarder dollar. Exempelvis så kräver en mandelodling i Kalifornien ca 1,7 miljoner bikupor. Bin och insekter håller kostnaderna för pollinationen nere. Samtidigt hotas bina globalt av utrotning. I USA, Europa och i delar av Asien har det skett en dramatisk minskning i antalet bin. Under 2014-2015, rapporterade amerikanska bönder att de förlorade över 40 procent av sina bikolonier.

Mangrovedelta i Nya Zeeland. Foto: Erik Hansson

Mangrovedelta i Nya Zeeland. Foto: Erik Hansson

Ett annat exempel på ekosystemtjänster är de som kommer från mangroveträsken. De skyddar kustlinjen mot stormar, orkaner och cykloner. Mangroveskogen hyser en stor variation av arter och stödjer lokala fiskare eftersom de är barnkammare för fisken. Mangroveträsken attraherar också turister. Mangroveskogarnas ekosystemtjänster är värda cirka 186 miljoner dollar årligen räknat från år 2000, enligt WWF.

Att värdesätta naturens tjänster ekonomiskt är knepigt. Hur kan en tjänst som ren luft, pollination eller skydd av kusten värdesättas ekonomiskt? Ekonomisk värdering av dessa tjänster är komplicerad och opålitlig, enligt miljöjournalisten George Monbiot, något som han också har skrivit om.

– Genom att sätta pris på och göra om naturen till handelsvara och sedan etablera en marknad för ekosystemtjänster, så har naturen oavsiktligt underordnats ekonomin, skriver Monbiot.

– Skogen, haven, den biologiska mångfalden ägs då av de vars makt också mest hotar och förstör naturen, det vill säga bolag, styrelser, banker och markägare. I några fall liknar värdesättandet av ekosystemtjänster en början till privatisering, menar han.

Källor: Mongabay News, Science