Så manipulerar malariaparasiten sin värd för att spridas

Parasiters livscykler brukar ofta vara mycket fascinerande och den för malariaparasiten Plasmodium är inget undantag. Nu har forskare vid Stockholms Universitet, Stockholms Lantbruksuniversitet och KTH publicerat nya rön i den ansedda tidskriften Science om hur parasiten ”manipulerar” sin värd för att ta sig vidare till andra myggor.

LÄS ÄVEN: • Malariadödsfallen har halverats, men resistens ökar

De har upptäckt att malariamyggor hellre suger blod från redan malariasmittade människor och de suger då även mer blod än hos friska människor. Anledningen till det är att parasiten utsöndrar en molekyl (HMPPB) som får människans röda blodkroppar att utsöndra mer koldioxid och en del andra flyktiga ämnen och det är i sin tur något som lockar myggorna att suga blod. På så sätt kan parasiten komma över i en ny mygga, det verkar också som att myggan då får en kraftigare infektion vilket forskarna tror beror på att den extra mängd blod de suger i sig ger näring till att producera fler parasiter.

Forskarna menar att resultatet kan bli värdefulla för att bekämpa malaria eftersom det nu kan skapas en fälla som med hjälp av parasitens eget system kan locka till sig malariamyggorna.

Malariaparasitens livscykel

Våtmark i Afrika. Foto: Abu Shawka - Own work, CC0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=13358069

I sådana här våtmarker i Afrika trivs myggorna. Foto: Abu Shawka – Own work, CC0.

Malaria kommer från italienska ”mal’aria” och betyder dålig luft eftersom det var så man trodde det smittade, antagligen på grund av att myggor gillar sumpmarker som inte brukar lukta så angenämt. Det var en brittisk läkare, Ronald Ross, som 1897 kunde visa att myggen var bovarna i dramat. Numera vet vi att myggen egentligen bara är en värd till det som faktiskt orsakar sjukdomen, en parasit av släktet Plasmodium (man känner till fem olika arter som kan orsaka malaria). Och sjukdomsförloppet är ett drama som hämtat ur en Stephen King-bok och väl i klass med filmen Alien där parasiten genomgår en rad förvandlingar och uppträder i olika skepnader i sin livscykel.

Det börjar i tarmen på en mygga, närmare bestämt hos en hona av släktet Anopheles (det finns upp emot fyrahundra sådana myggarter men ett trettiotal står för majoriteten av malariaproblemen). Parasiten blir där könsmogen, förökar sig och får en avkomma som kan borra sig i in i myggans tarmceller där de utvecklas vidare till nästa stadium, så kallade sporozoiter, som i sin tur smiter ut från cellen och letar sig upp till myggans salivkörtlar och väntar. När myggan sticker ner sin snabel i en av våra blodkapillärer spottar den ut en del av sin saliv för att hindra blodet att koagulera, sporozoiterna hänger med. Väl ute i vårt blodomlopp hittar de in i levercellerna inom loppet av en timme.

LÄS ÄVEN: • Grafik: Världens dödligaste djur för människan

Under ett par veckors tid förökar de sig asexuellt och det som en gång var några dussin sporozoiter är nu miljoner till antalet och de tar sig ut i blodomloppet igen, nu i en ny skepnad som kallas merozoit, och ger sig på de röda blodkropparna. Parasiten livnär sig på hemoglobinet för att få energi som den behöver för att ytterligare föröka sig så mycket den bara kan. Det fortgår tills det att blodcellen till slut sprängs med resultat att än fler merozoiter skickas ut i blodet som i sin tur letar sig till nya blodceller. Det är nu den drabbade människan får malarians klassiska symptom som hög feber och frossa.

Men parasitens cykel slutar inte där, för det är inte bara de så kallade merozoiterna som bildas i blodcellerna utan även formen gametocyter, ni vet dem som fanns i myggans tarmar där allt började. När en ny mygga kommer för att suga blod får den med sig ett gäng av dessa gametocyter som hamnar i myggans tarm och så börjar det om på nytt. Så lever parasiten, även om det här beskrivs i något förenklad form. Det finns flera former i parasitens liv med ytterligare konstiga benämningar som utelämnats.

Malaria är extremt smittsamt, man räknar med att en malariasjuk människa kan ge upphov till ytterligare över hundra smittade personer men det kan variera väldigt mycket. Som jämförelse sprider en mässlingsjuk sin sjukdom vidare till cirka tolv personer.

Källor: Stockholms Universitet och Worldwatch Institute