Näktergal och dess flyttvägar.
Så klarar näktergalen att flytta i flera dagar över öknar
Nu har forskare kunnat kartlägga näktergalens hela flyttning – från södra Sverige till söder om Sahara – en resa på cirka 9 000 kilometer. De små fåglarna använder en extrem metod för att klara den svåra uppgiften.
Näktergalens otroliga flytt har vi skrivit om tidigare på Natursidan. Hur ungar som kläcks i Sverige under sommaren klarar av att flytta helt själv genom alla faror över Medelhavet och Sahara till mellersta Afrika och sedan tillbaka igen.
Nu har forskare vid Lunds universitet kommit fram till ytterligare detaljer om hur den lilla skönsjungande fågeln klarar av att korsa några av världens mest ogästvänliga miljöer – Saharaöknen, Arabiska halvöns öken och Medelhavet. Resultaten var något överraskande: fåglarna flyger under nätterna och håller då ett högt tempo, men under dagtid äter de inte alls medan de passerar. De sitter bara stilla och väntar på natten och nästa flygpass.
Håller sig helt stilla dagtid
För att minimera energiförbrukningen genomförde näktergalarna fyra till fem nattliga flygningar i rad, kombinerade med att sitta helt stilla under dagtid.
Ringmärkt näktergal.
– Det är ett extremt beteende. De pressar sig genom flera nätter i sträck och stänger i princip ner helt under dagarna, säger Pablo Macías-Torres, biologiforskare vid Lunds universitet.
De fyller alltså inte ens på med mat under den här perioden. De lever helt på vad de lyckats lagra i kroppen tidigare.
– De här fåglarna chansar inte. Hela strategin bygger på att de har laddat tillräckligt med energi innan de påbörjar de mest ogästvänliga delarna av resan, säger Anders Hedenström, biologiprofessor vid Lunds universitet.
1 gram tunga ”ryggsäckar”
Resultatet har kunnat utläsas tack vare väldigt små dataloggar som bara väger ett gram. Loggarna fästs på fåglarna och registrerade rörelsemönster var tionde minut, lufttryck varje timme och ljusnivåer löpande. På så sätt kunder forskarna sedan rekonstruera fåglarnas exakta position längs hela migrationsrutten – från häckningsplatserna i södra Sverige till vinterkvarteren i Afrika. Totalt följdes elva fullständiga höstmigrationer och fem fullständiga vårmigrationer från tio respektive fem individer, insamlade under tre år.
Studien visar också vikten av att det längs flyttfåglarnas rutter finns naturområden med hög biologisk mångfald där fåglarna kan äta upp sig.
Källor: Lunds universitet och Biology letters
