Röster om EUs nya gröna avtal

Kungsfiskare. Foto: Erik Hansson

EU har fått igenom en ”European Green Deal”. Ett avtal som bland annat ska ge Europa netto-nollutsläpp 2050. Avtalet ses som en ljuspunkt på COP25-toppmötet, men får också kritik för att inte vara tillräckligt.

WWF skriver i en analys att EUs gröna avtal ”tydligt erkänner de miljöutmaningar som världen står inför och skapar ny handlingskraft”. Men det är enbart om det tas fram tydliga lagar de närmaste månaderna som det visar sig om kommissionen verkligen är villig att följa råden från vetenskapen för att skapa en tillräckligt stor förändring.

– Ett mål 30 år i framtiden kan inte räknas som nödåtgärder och det måste matchas med omedelbara åtgärder för att dramatiskt minska klimatutsläppen överallt. De enorma demonstrationerna med människor som kräver klimaträttvisa vet att hela Europa måste fasa ut alla fossila bränslen, inklusive gas, under det kommande decenniet – dagens meddelande kommer inte att försäkra dem om en säkrare framtid, säger Susann Scherbarth, talesperson för klimaträttvisa på Friends of the Earth Europe.

Ester Asin, politisk chef för WWF Europa menar att avtalet är omfattande och att det identifierar rätt områden för handlingar – från biologisk mångfald och att återställa naturen till klimatförändringar och att stoppa avskogningen, men att det är ett problem att ekonomisk tillväxt fortfarande sätts upp som huvudmål.

Sebastien Godinot, chef för hållbar ekonomi vid WWF Europa anser också att det inte är så mycket nytt som framkommer kring finansieringen av övergången till ett grönare Europa.

– Efter starka signaler på sistone om hållbar finansiering, inklusive Europeiska investeringsbankens beslut att sluta finansiera fossila bränslen från och med 2021, tycks den föreslagna investeringsplanen för ett hållbart Europa på 1 biljon euro mest vara en ompaketering av befintliga initiativ utan några åtagande för ytterligare pengar. Detta försök att sälja gammalt vin i nya flaskor har inget mervärde och är djupt vilseledande, säger han.

Källor: EUCO 29/19 och WWF