Rosentickan – gammelskogens flärdfulla symbol

Rosenticka. Foto: Erik Hansson

SVENSKA SYMBOLARTER: För den som lär sig naturskogens eget språk i form av naturvårdsarter finns det många skatter att hitta i de kvarvarande gamla skogarna. En art som talar tydligt om naturvärden är rosentickan.

Läs alla artiklar i serien om Svenska symbolarter

Nästan alla skogar i Sverige har spår av människans påverkan. 90 procent har påverkats av skogsbruk i någon form och sedan 1950 har ungefär 60 procent av Sveriges skogsmark kalavverkats. Det innebär att det är sällsynt med skogar som fått vara ifred under hundratals år. Skogar som bara påverkats av naturliga fenomen som bränder, stormar, översvämningar, skalbaggar, svampar och hackspettars bobyggande och som innehåller väldigt många arter. 

I dagsläget återstår tyvärr bara 8 procent av skogsmarken med höga naturvärden enligt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Dessutom är bara ungefär 5 procent av skogarna skyddade från hot i form av kalavverkning, gruvdrift, skogsbilvägar, vindkraftverk eller annan exploatering.

I de allt sällsyntare gamla granskogarna växer det en svamp som alltid får naturvänner på bra humör.
– Rosentickan känns som en trogen vän, alltid rolig att träffa, berättar Helena Björnström, svampkonsulent och naturvärdesinventerare.

Rosentickor kan vara klarrosa och tydliga, men ibland är de inte lika enkla att känna igen. Här är två exemplar i lite olika stadier. Foto: Erik Hansson

Hon minns tydligt sitt första möte med granskogens symbolart:
– Första gången vi hälsade på varandra var i ett naturreservat med gammal barrskog i Sörmland. Den satt på samma granlåga som ullticka och såklart fascinerades jag, precis som så många andra gör, av det vackert syrénrosa porlagret. Jag kan tänka mig att jag både ljudligt och yvigt gav uttryck för min glädje!

Se inte ned på rosentickan
Uppifrån ser tickan inte så speciell ut. Ungefär 2-8 cm stor, hovformad och med mörk eller svart ovansida. Men böjer du dig ned och tittar på undersidan syns fruktkroppens porer med sin karaktäristiskt rosenröda färg. På gamla fruktkroppar kan undersidan ha mörknat, men inuti svampen syns fortfarande det rosa fruktköttet. Men det är inte bara utseendet som gör rosentickan till något särskilt att uppleva i skogen. Den säger också en hel del om omgivningen.

– Det här är en vedsvamp som hittas i gamla barrnaturskogar där det finns död ved av gran. Denna typ av skogar har sin naturliga utbredning ungefär från norrlandsgränsen och uppåt, även om rosenticka är hittad på en del platser längre söder ut också, berättar Helena Björnström. 

Helena Björnström i hennes favoritmiljö – skogen. Foto: Erik Hansson

Det kan vara rena granskogar eller barrblandskogar med lövinslag men det måste finnas döda liggande granar i skogen, så kallade lågor, och det ska ha funnits kontinuitet på död ved under lång tid i området. 

– Dessa naturskogar är i princip inte alls påverkade av skogsbruksåtgärder i modern tid och har aldrig varit kalavverkade. Typiskt för naturskogar är att det finns träd i olika åldrar. Precis som för många andra naturvårdsarter i barrnaturskog är orördhet och tid viktigt men också störningar som barkborrar, bränder, svampangrepp och stormar som är naturliga inslag. 

Var i dessa skogar ska man leta efter rosentickan?
– Tänk plockepinn! Främst trivs rosenticka på granved men det finns inga regler när det kommer till svamp och den kan säkert dyka upp på andra träslag också. Den växer oftast på rötlågor, det vill säga träd som dött stående och sedan brutits av. Jag hittar den betydlig mer sällan på vindfällen av friska träd. 

Leta efter rosentickan i ”plockepinnskog” där träden fått ligga ett bra tag. Foto: Erik Hansson

När det kommer till vedsvampar är det bra att ha en känsla för själva cykeln i nedbrytningen av veden förklarar Helena.
– Rosentickans fruktkroppar hittas oftast när det fortfarande finns bark men inte barr kvar på granlågan. Kanske måste lågorna har legat i 10-20 år. Många intressanta vedsvampar sitter på sidan eller undersidan av lågan så det är bara att börja krypa! Ett tips är att ha en liten spegel med sig i skogen, då kan du enkelt kika på hattundersidan av tickor utan att behöva bryta loss fruktkropparna.

Vad säger det om skogen du befinner dig i om du hittar rosenticka?
– Rosentickans signalvärde kan inte misstolkas, även om skogsbrukets företrädare gärna påstår att rosenticka ”finns överallt”. Så är självklart inte fallet utan denna oerhört vackra vedsvamp hittas bara i de finare barrnaturskogarna och hittar du rosenticka finns alltid ett flertal andra signal- och rödlistade arter som indikerar på skogens rika biologiska mångfald och höga naturvärden. I rosentickans skogar får träden leva hela sitt liv och även dö och förmultna på den plats där granfröet en gång i tiden grodde, annars skulle den inte finnas i dessa skogar. Lär dig naturskogens eget språk i form av naturvårdsarter och du skall finna många skatter. I rosentickans skog finner den som kan läsa naturskogens språk även andra naturvårdsarter.

Vilka andra arter som kan hittas beror lite på var i landet du befinner dig, men vedticka, ullticka (“nära hotad” enligt svenska rödlistan) och rynkskinn (“sårbar”) är några exempel. Längre upp i landet kan även tajgaskinn (“sårbar”) och violmussling (“nära hotad”). På ved i ett senare nedbrytningsstadie kommer gränsticka (“nära hotad”), vedtrappmossa (“nära hotad”) och grön sköldmossa.

– Kanske även den lilla orkidén knärot (“nära hotad”) med sina gröna bladrosetter kikar fram ur mossan och bland lavarna finns många trogna kamrater.  

Grön sköldmossa – en art som växer på förmultnande lågor. Håll utkik efter rosenticka i områden där du hittar denna lilla mossa. Foto: Erik Hansson

Allt färre rosentickor
Det går dock inte så bra för rosentickan i Sverige. Den har minskat med 15 procent på 20 år och fortsätter minska. Idag anses den vara ”nära hotad”. Detta trots att skogsnäringens naturvårdsarbete ska ha fokuserat på en skogstyp som rosentickan är knuten till. 

– Minskningen beror enbart på att vi skövlar den svenska barrnaturskogen, förstör rosentickans livsmiljö och ersätter den med planterade virkesåkrar. I människoskapade plantager trivs inga rosentickor eller andra naturvårdsarter heller för den delen. Det storskaliga industriella skogsbruk som dominerar i landet är förödande för många av skogens invånare, berättar Helena Björnström. 

Rosentickan har varit en av de mest välkända naturvårdsarterna sedan arter började uppmärksammas inom naturvården på 80-talet. Den har eftersökts flitigt och har hjälpt till att skydda många skogar. 

– Idag har skogsindustrin höjt ribban rejält för antalet naturvårdsarter som krävs för att de ska avstå från avverkning vilket är helt sjukt – det borde vara tvärtom eftersom vi idag har ännu mindre naturskog kvar i landet än för 20 år sedan, för att inte tala om miljöcertifieringar, kunskapsläget, kollagring och ouppnådda miljömål.

Vad behövs för insatser för att rosentickan ska återhämta sig?
– Det finns bara ett svar – vi måste skydda mer barrskogar! Dessa skogar måste få utvecklas i den långsamma naturliga takt som de alltid gjort. Vi får ofta höra att skogen behöver ”skötas” men barrnaturskog behöver inte människans hjälp, detta ekosystem har utvecklats under många tusentals år utan människans inblandning. Vi är en produkt av naturen, inte tvärtom. För att skydda mer skog behövs bland annat mer pengar till formellt skydd, mer kunskap om skyddsvärda skogars utbredning, en omställning i skogsbruket och en helt annan politisk inställning till natur än vad vi har idag, avslutar Helena Björnström.