Rödlistan 2025: oroväckande för fjärilar och våra hav

Listan som SLU Artdatabanken nu släppt är preliminär. De vill ha in synpunkter inför att publicera den slutgiltiga rödlistan 2025 under hösten.

– Budskapet just nu är att den preliminära listan ligger ute på remiss för den som har något att bidra med vad gäller kunskap om arterna. I höst går vi igenom inkomna synpunkter, och först då kan vi slutföra analysen och framställningen av rödlistepublikationen, säger Johan Samuelsson, presskontakt SLU Artdatabanken.

Men den genomgång som nu publicerats är gjord av experter inom de olika organismgrupperna. Även om vissa slutsatser kan komma att ändras i höst så är den preliminära lista som nu publicerats av stort intresse för att förstå hur det går för Sveriges natur.

Åtgärder krävs

Emelie Nilsson, expert på naturvårdspolicy på WWF, kommenterar den preliminära rödlistan för 2025 så här:

– Vi kan konstatera att ganska många nya arter dyker upp på förslaget till ny rödlista som exempelvis iller, sill och vikare. Det är tydligt att det behövs ökade naturvårdsinsatser med mer skydd, stärkt hänsyn och restaurerade livsmiljöer för att rädda de viktiga ekosystemen. 

Här under följer utdrag om några svenska arter i den preliminära rödlistan 2025.

Positiva exempel

210 arter ut att kunna tas bort från rödlistan och flera andra arter går det bättre för.

Fjällräven tar äntligen ett steg i rätt riktning tack vare långsiktigt naturvårdsarbete. Från Start hotad (EN) 2020 till Sårbar (VU) 2025.
– Fjällrävspopulationen har ökat markant i de svenska fjällen. Merparten av uppgången har skett i områden med intensiva bevarandeåtgärder, skriver SLU Artdatabanken.

Det går också allt bättre för långbensgrodan, framför allt i Skåne. På grund av den ökande populationen bedöms arten inte längre vara Nära hotad (NT) och förs in i kategorin Livskraftig (LC).

Utter och sandödla

Även uttern har gjort en comeback. Den går från Nära hotad till Livskraftig och lämnar därmed rödlistan. Däremot påpekar SLU Artdatabanken att det ”finns fortfarande stora tveksamheter vad gäller utterns reproduktionsframgång. Höga halter av ”nya miljögifter” såsom PFOS och PBDE har uppmätts i uttrar och vad dessa halter innebär för arten har vi ännu ingen kontroll på”.

Den värmeälskande sandödlan klassas numera som Nära hotad istället för Sårbar. Det innebär inte att hotet är över. Igenväxning och exploatering av sandmiljöer utgör fortfarande det främsta hotet mot arten och en fortsatt minskning av populationen pågår eller förväntas ske.

Många kända negativa exempel från haven

Vår lilla val tumlaren är inte längre Livskraftig. Den anses nu Nära hotad och det beror på ”bifångst vid fiske, miljögifter och troligen även av den ökande fritidsaktiviteten utmed kusterna”. De senaste 21 åren har antalet tumlare minskat med 22 procent. Det är så pass kraftigt att den är nära gränsvärdet för Sårbar.

Sillen anses inte heller längre livskraftig. På grund av ett ”omfattande och reglerat fiske” har arten minskat med hela 26 procent på bara 15 år och ”lekbiomassa” i västra Östersjön har halverats. Sillen placeras därmed i kategorin Nära hotad, men minskningstakten bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar.

Ännu sämre går det för torsken. Den anses numera vara Akut hotad (CR) istället för ”bara” Sårbar. Den har försvunnit från Bottenhavet och ”till följd av syrebrist i bottenvattnet är det i dagsläget bara djupområdet vid Bornholm som fungerar som lekområde”. Lekbiomassan är mindre än 20 procent jämfört med på 80-talet och förekomsten av stora individer har dessutom minskat mycket kraftigt. Sammanvägt ligger minskningstakten på över 80 procent de senaste 30 åren. En av våra mest populära matfiskar är nu akut hotad och det ”förödande trålfisket” pekas ut som en huvudanledning i Stockholms universitets rapport från 2018.

De stora kändisarna: älg och igelkott

Igelkotten går från Nära hotad till den allvarligare kategorin Sårbar. Det beror på en lång rad faktorer och SLU Artdatabanken räknar upp det småskaliga jordbrukslandskapets försvinnande, trafikdödlighet (hela 33(!) procent årligen), naturlig predation (främst från grävling), direkt mortalitet orsakad av människor, dålig spridningsförmåga, brist på övervintringsplatser, sjukdom, insektsgifter som utarmar födobasen och klimatförändringar kopplat till problem vid övervintringen. På bara tolv år har antalet igelkottar nästan halverats i Sverige (cirka 48 procent).

Älgen tar för första gången klivet in på rödlistan som Nära hotad. Här är anledningen kort och gott ett högt jakttryck – ”en medveten förvaltningsåtgärd från jägare och markägare för minska betesskador”. På 21 år har älgstammen minskat med ungefär en femtedel. En minskad jakt skulle snabbt åtgärda det problemet.
– Att skogens konung och nationalsymbolen älg hamnar på rödlistan var väntat och ger oss anledning att se över hur viltförvaltningen fungerar. Vi måste också se till att skogsbruket tar större hänsyn till våra vilda djur, säger Benny Gäfvert, rovdjursexpert på WWF. 

Allvarligt för flera fjärilar

Bland fjärilarna hittas många av förlorarna i det nutida Sverige. Inte mindre än fem arter blåvingar har en förvärrad situation. Det gäller till exempel den svartfläckiga blåvingen. I takt med att betet upphört på många varma sand- och åsbackar har arten minskat kraftigt i antal. Idag är populationerna på Öland och Gotland de starkaste i hela Nord- och Mellaneuropa. I samband med torkan 2018 minskade arten kraftigt inom hela sin utbredning, även på Öland och Gotland. Bedömningen är därför att svartfläckig blåvinge ska gå från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU).

En annan sorglig utveckling för landets fjärilsarter är bastardsvärmarna. De svarta och rödprickiga fjärilarna är knutna till det öppna småskaligt brukade kulturlandskapet.

– Denna typ av livsmiljö har försvunnit från många platser i takt med det att det alltmer rationaliserade jordbruket breder ut sig, och bland annat leder till att olönsamma marginalmarker växer igen eller planteras med skog, skriver SLU Artdatabanken.

Därmed har också bastardssvärmarna försvunnit från flera områden och den sexfläckiga, bredbrämade, smalsprötade och mindre bastardsvärmaren går alla från Nära hotad till Sårbar. Flera av dem har halverats i antal på bara tio år.

Knärot är fortfarande ”sårbar” trots skogsindustrins kampanj

En art som inte får någon ny klassificering, vilket är en nyhet i sig, är att knärot fortfarande anses vara Sårbar. Den lilla orkidén är starkt kopplad till äldre skog och indikerar därför skyddsvärd skog, men skogsindustrin, och politiker med nära koppling till densamma, har försökt hävda att knärot är en dussinart som hittas i de flesta skogar.

SLU Artdatabanken slår dock fast i sin preliminära analys att minskningstakten uppgått till 34 procent under de senaste 60 åren och att bedömningen varierar från Nära hotad till Starkt hotad, men att ”minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar”. Hotet består av att ”den är känslig för torka när trädskiktet blir för glest”.

Källa: SLU