Pris till engagerad ung naturvårdare

För sjunde gången delar WildSweden ut sitt Save The Forest Award – ett pris som vill uppmärksamma och lyfta unga personer som engagerar sig för skogen. I år går priset till 18-årige Malte Lindberg från Borlänge. I dagsläget pluggar han natur på gymnasiet och hoppas kunna fortsätta sin utbildning inom biologi och miljövetenskap på SLU i Uppsala.

Grattis till priset! Hur känns det?
– Det känns verkligen jättekul!

När väcktes ditt naturintresse?
– Jag har föräldrar som är intresserade av naturen. Pappa höll på mycket med fågelskådning och tog med mig när jag var liten. Vi bodde först i Täby tills jag var sex år och åkte då ibland till Angarnsjöängen. Sen har vi varit mycket vid Rudängsmyrans våtmark här i Borlänge. När jag var runt 13–15 år började jag ta mig ut själv med cykel och skåda på egen hand. Men det var egentligen genom Fältbiologerna som jag började med naturvårdsarter och skog.

När började du engagera dig i Fältbiologerna?
– Det var våren 2022. Jag blev medlockad till Fältbiologernas skogsnätverks höstexkursion i Tivedens nationalpark. Vi kollade på naturvårdsarter. Jag minns särskilt att vi fick se hållav. Det var min första exkursion med fokus på lavar och svampar. Tidigare hade det bara varit fåglar för min del.

Så det var på den exkursionen som ett intresse väcktes hos dig?
– Ja. Jag har alltid tyckt om skogen och varit intresserad av ekologi, men det var då jag förstod att man faktiskt kan leta arter och hitta naturvärden för att få skogar skyddade. Det var där intresset verkligen väcktes.

Hur har ditt engagemang sett ut sedan dess?
– Till en början följde jag mest med på exkursioner med Fältbiologerna. Sedan började jag engagera mig mer i Borlänges skogsgrupp inom Naturskyddsföreningen. Jag har också gått med i Svensk Lichenologisk Förening, varit med på några av deras exkursioner och gått kurser med Skydda Skogen. Och så har det blivit en del egna initiativ också.

Hur ser Fältbiologernas verksamhet ut lokalt hos er i Dalarna?
– När jag började fanns det ingen lokal grupp i Dalarna, men 2023 startade vi en.

Hur har det gått att bygga upp den lokala gruppen?
– Vi kämpar med att få fler aktiva, men vi har blivit ganska många medlemmar. Vi är knappt 120, tror jag. Vi har värvat på skolor och haft olika vandringar.

Du har även arrangerat inventeringsexkursioner och kurser. Kan du berätta?
– Under hösten ordnade jag en vedsvampskurs tillsammans med Andreas Öster och Maria Hindemo, som stod för den biologiska kompetensen. Jag tog initiativet och skötte mycket av det praktiska: bokade boende och samlade Fältbiologer. Det var en kurs i Gävle-Dala Fältbiologers regi.

Hur ser du på situationen för naturen i dag?
– Det känns som att debattklimatet går mot mer rationalisering och mer förstörelse, med minskad hänsyn. Jag får en ganska deppig bild av framtiden för naturvården. Samtidigt växer vi på den här sidan – det blir fler som engagerar sig.

Upplever du att fler unga engagerar sig?
– Ja, absolut. Intresset för skogsgrupper och liknande har ökat mycket de senaste åren. Många är nya. Jag själv har ju bara hållit på i lite drygt tre år, så jag är också en del av den vågen.

Varför tror du att fler engagerar sig just nu?
– Dels för att folk får upp ögonen för att det finns alternativ till ren exploatering. Man börjar förstå hur det faktiskt går till i det svenska skogsbruket. För den som älskar naturen gör det väldigt ont att se och då vill man göra det man kan för att förändra situationen.

Om du fick skicka med ett budskap till andra i din ålder om naturen i Sverige – vad skulle det vara?
– Framför allt att den är så rik. Vi har så många olika typer av natur. Många ser träd och tänker att ”det där är en skog”, men det är stor skillnad på plantage och skog. Och det finns så många olika sorters skogar. När man lär sig läsa skogen blir man väldigt förundrad över hur varierad den är. Det är något som gör livet väldigt rikt.

Om tio år – vad gör du då?
– Kanske är jag naturinventerare, eller forskare inom ekologi på något sätt. Gärna bor jag i ett hus på landet med några höns och har tid att vistas mycket i naturen.

Och ditt engagemang för skogen och naturen?
– Det tror jag är livslångt. Det ger mig väldigt mycket, och jag har svårt att se att jag skulle sluta med det. Det kommer nog alltid att finnas med mig.

Vad är det som ger dig så mycket?
– När jag är i skogen försvinner all stress. Jag känner ett lugn och en harmoni. Och jag har träffat så otroligt många fina vänner genom skogsintresset. Det betyder jättemycket.

Avslutningsvis – har du några favoritarter?
– Storporig brandticka är enormt läcker, väldigt vacker. Och lavskrikan också – den är alltid väldigt glädjande att få se.