Plast från Holmen skogs plantor har i många år förorenat älv

Plastkulor i Svågan. Foto: Ann-Catrin Bergman

I ungefär tio års tid har Holmen skog låtit frigolitkulor från sina trädplantor hamna i Svågan, som så småningom rinner ut i Östersjön. Två polisanmälningar har gjorts, men än så länge fortsätter utsläppen.

– Jag fick en chock när jag såg det. Det var så mycket plastkulor i Svågan att jag inte trodde att det var sant.

Det berättar Ann-Catrin Bergman. Hon har bott i området i fyra år, men andra bybor har sett utsläppen i tio års tid. Det har dock aldrig varit så illa som under 2019.

Plastkulorna kommer från Holmen skogs plantor som förvaras i närheten. De täcks med frigolit för att skydda mot ogräs och för att jorden ska behålla fukten. Men kulorna blåser också iväg från plantskolan där det 2019 fanns 3,9 miljoner plantor täckta med plastkulor enligt SVT Gävleborg.

– Det här har pågått i tio års tid och både kommunen och Holmen skog har känt till det, säger Ann-Catrin Bergman. Det kommer nya utsläpp, men de gör ju ingenting åt det. Folk här är arga, men går mest och knyter näven i fickan. Jag kan inte göra det. Det är flera tusen som dricker vatten från sjöarna här och det har setts frigolitkulor flera mil bort, nära havet. Risken är uppenbar att det här hamnar i havet.

Svalt intresse från kommunen
Hon hörde av sig till miljökontoret i sin kommun, men fick ett svalt bemötande. De tyckte inte att det var ett miljöbrott och om Ann-Catrin tyckte det kunde hon själv polisanmäla det. Sagt och gjort. Hennes första polisanmälan lämnades in i fjol.

Hon kontaktade också media som var på plats och skildrade problemet. Holmen skog uttalade sig till SVT Gävleborg och berättade att de inte kunde göra något åt problemet, men att det borde vara löst till i år. Norrhälsinge miljökontor anser inte att det är praktiskt möjligt eller ”ekonomiskt och miljömässigt motiverat att försöka städa stränderna på de frigolitkulorna som spridits i området”.

2019 var utsläppen av plast från Holmen skog värre än någonsin. Även i år fortsätter problemen. Foto: Ann-Catrin Bergman

I år har problemen fortsatt och det är inte bara i ån det hamnar frigolitplast.
– Det flyger runt i allas trädgårdar i byn. Det måste vara flera tusen kilo som hamnat i naturen, säger Ann-Catrin.

Hon berättar att hon är arg och trött. Det borde vara myndigheter som ska sköta det här, men hon upplever det som att de lämnar över ansvaret på henne.
– Jag tycker det är märkligt. Vi betalar de här myndigheterna med våra skattepengar för att de ska sköta sitt jobb. Det är dåligt att vi ska behöva ta på oss ett så stort ansvar när det är deras uppgift.

Även Arlagården tog tid att uppmärksamma
Det är inte första gången Ann-Catrin är involverad i protester och möts av flathet från myndigheterna. Hon var också involverad i det uppmärksammade fallet med Arlagården.

– Vi skickade ständigt anmälningar mot det som försiggick där, men det hände ingenting förrän media var där och uppmärksammade det.

Unik öring
I området finns dessutom en genetiskt unik öringstam, Dellenöringen, skriver Sportfiskarna. Enligt lokala sportfiskare har den minskat sedan 1990-talet. Något som troligen beror på många olika faktorer, men att det sprids plastkulor i vattenmiljön ”bidrar rimligen till att försämra öringens förutsättningar”, skriver föreningen.

– Utsläppen till nedre delen av Svågan och till Norrdellen har pågått i många år. Exakt hur det påverkar Dellenöringen är ju svårt att säga men det kan aldrig vara bra för vattenmiljön med en massa plast, säger Lars Arwén, ordförande i Dellenbygdens flugfiskeförening, till Sportfiskarna.

Svågan är utpekad som nationellt särskilt värdefulla för naturvård och i 13 vattendrag i närheten är den starkt hotade flodpärlmusslan känd. Fiskeriverket anser dessutom att Dellensjöarna är ”nationellt värdefulla för den storvuxna sjölevande öringstammen som reproducerar sig i sjöarnas biflöden, däribland Svågan”.

Ny polisanmälan 2020
I år har Ann-Catrin gjort en ny polisanmälan. När vi talas vid har hon precis pratat med en av polisens utredare. Hen har bett henne återkomma med bilder som hon placerar ut på en karta så att polisen kan se var de är tagna. Återigen är det upp till henne.

– Skulle jag slänga en frigolitförpackning i sjön skulle det bli ett jäkla liv. Holmen skog skitar ner ordentlig och gör så här i en liten by medan de slår sig för bröstet för sitt miljöarbete internationellt. Jag vill inte vara en miljöpolis hela tiden, men jag känner ett samhällsansvar och blir så trött och arg, avslutar Ann-Catrin Bergman.