Ozonlagret ökar – här är bakgrunden till miljöframgången

Ozonlagret skyddar oss från solens strålar. Foto: Erik Hansson

Ozonlagret skyddar oss från solens UV-ljus. Foto: Erik Hansson

FN rapporterar för första gången att det skyddande ozonlagret växer. Vi går igenom bakgrunden till en av de största framgångarna någonsin för miljön.

I stratosfären finns ett par mil brett ”lager” av ozon (O3) som absorberar och skyddar oss från skadligt UV-ljus från solen (även om ”lager” kan ge en fel bild då koncentrationen av ozon där understiger 10 ppm (miljondelar)). Sedan sjuttiotalet har det varit känt att freoner som bland annat används som kylmedia eller drivmedel i sprayburkar fått ozonlagret att tunnas ut.

I och med det så kallade Montrealprotokollet 1987 har produktionen av ozonförstörande ämnen minskats med så mycket som 98% globalt sett och för första gången rapporterar nu FN (UNEP) att man registrerat en liten tillväxt av ozonlagret. Runt 300 forskare har bidragit till rapporten. Att effekterna av utsläppsminskningen dröjt är väntad och beror på att kemikalierna är mycket stabila och det tar lång tid innan de bryts ner och försvinner ur atmosfären.

Montrealavtalet anses av många som en av de absolut största miljöframgångarna någonsin men liksom i alla andra miljöfrågor kom avtalet inte till av sig självt och har stött på mycket motstånd.

Forskningen och oron angående påverkan på ozonlagret tog fart på allvar i samband med att USA ville utveckla en flotta av reguljära överljudsplan. Till en början var man oroad över hur de stora mängder vattenånga planen släppte ut skulle påverka klimatet och inte ozonlagret i sig. Detta var redan 1970.

Nu kom man fram till att vattenångorna förmodligen inte utgjorde något problem men däremot började man inse att kväveoxid, som också släpptes ut av planen, var desto mer oroande (Johnston, H. S. Science 173, 517–522 (1971)). Försök visade också att en annan typ av kemikalier som användes i exempelvis sprayburkar och kylskåp kunde förstöra ozonet. Det handlade om freoner eller chlorofluorocarbons (CFC’s). (Mario J. Molina & F. S. Rowland Nature 249, 810–812 (28 June 1974). UV-strålning fick dessa stabila kemikalier att spjälkas sönder och generera klor- och flourprodukter som i sin tur reagerade med ozon.

Ozonhål över Antarktis 2006.

Ozonhål över Antarktis 2006.

Det var komplex kemi och mycket byggde på teoretiska resonemang och beräkningar och det saknades fortfarande en del experimentella bevis.

Men fortsatt forskning och förbättrade analystekniker bekräftade teorin om CFC’s påverkan på ozonlagret som senare också belönades med Nobelpriset i kemi 1995 (Crutzen, Molina, Rowland))

Ozonhål
I början på åttiotalet upptäckte brittiska forskare ett ozonhål över Antarktis genom mätningar gjorda med ballonger. Man visste att halten ozon varierade med årstiderna men det här var annorlunda. Det var så häpnadsväckande resultat att de inte riktigt trodde på dem och det krävdes ytterligare fyra år av mätningar innan de publicerade sina resultat (1985).

En anledning till att man tvekade över resultaten var att de satelliter som användes inte hade registrerat detta ”hål”. En närmare undersökning visade dock att vid behandling av insamlad data från satelliten sorterades för låga värden automatiskt bort som om de vore mätfel.

Efter korrektion av detta kunde britternas resultat konfirmeras. Senare har man även upptäckt liknande förhållanden över Arktis om än inte lika uttalat som över Antarktis. Detta på grund av väderförhållanden där som gör att det kan bli extremt kallt vilket gynnar nedbrytningen av ozon.

o3-hole-change-graph

Och till slut kom då Montrealprotokollet till stånd 1987. Forskning hade lett till agerande och nu verkar det som att vi kan se positiva effekter av det. Men det är inte alla som tycker att detta är en framgång.

Inte oväntat möttes teorierna av kritik från producenterna av CFC’s, en miljard-dollar-industri, till exempel DuPont som var världens största inom området.

Det hävdades också att det mesta av den klor som förstörde ozonet kom från vulkanutbrott och inte mänskliga utsläpp och att CFC’s heller inte kunde nå ända upp till ozonlagret. Det har motbevisats upprepade gånger t ex i en artikel från Nature 1981 och Science 1993. Men argumenten cirkulerar fortfarande på internet via diverse amerikanska tankesmedjor men också på många andra klimatskeptiska bloggar (även svenska).

Mycket av motståndet kan sammanfattas i denna artikel i Business Week från 1994 – ”What’s flying out of the Ozone hole? Billions of Dollar” och består i huvudsak av tre argument:

• Att forskningen skulle vara osäker och ofullständig
Vilket förstås var och är sant, det kommer den alltid att vara i sådana här frågor, men hur säker man ska vara innan man agerar? Idag är de vetenskapliga bevisen överväldigande rörande freon-ozon-problemet.

• Att det skulle bli svårt, dyrt och kunde vara farligt att ersätta CFC
Som FN-rapporten berättar har 98% av freonerna fasats ut ur produktion. Även om nya kylmedier kanske är mindre effektiva i sig har teknikutvecklingen (svenska Electrolux i samarbete med KTH har legat i fronten här) gjort att energiförbrukningen vid kylning är avsevärt mindre idag.

• Att forskningsvärlden skulle vara/är korrupt och drivs av egenintressen (alarmen syftar bara till att få pengar till sin egen forskning) och politiska motiv
Som redan nämnts gick Nobelpriset 1995 till Crutzen, Molina och Rowland för deras forskning om kemin bakom CFC och dess påverkan på ozonlagret. En känd ”motståndare” är Fred Singer som kommenterade det så här i Washington Times (ref Merchant of Doubts, Orsekes and Conway,  ISBN 978-1-4088-2483-2):
”… the Swedish Academy of Science has chosen to make a political statement. “In short, the country is in the throes of collective environmental hysteria”

Vidare kommenterar han miljöorganisationer och andra som vill reglera utsläppen så här:
”And there are probably those with hidden agendas of their own –not just to save the environment’ but to change our economic system. Some of these ‘coersive utopians’ are socialists, some are technology-hating Luddites; most have a great desire to regulate –on a large a scale as possible.”

Och att miljöfrågor är politiskt laddade, är Singer själv ett bevis för, inte minst i debatten om klimatförändringarna där exakt samma frågeställningar existerar idag. Det är upp till var och en att bilda sig en egen uppfattning men det känns svårt att uppfatta frågan om utfasningen av freoner som något annat än en stor framgång.