Ökat antal arter – sämre biologisk mångfald

Sedan 1800-talet har Sverige fått fler ryggradsdjur (fåglar, däggdjur, fiskar, grodor och kräldjur). Det har tillkommit 63 nya arter, medan enbart tolv har försvunnit. Men det innebär inte att vår biologiska mångfald idag är bättre idag än för 200 år sedan.

– Att vi får fler arter i Sverige används ibland felaktigt som ett argument emot att den biologiska mångfalden är på nedgång. Men antalet arter säger inte alltid så mycket om tillståndet i naturen och ibland är det direkt negativt att vi får fler arter, säger Emelie Nilsson, expert på svensk naturvårdspolicy vid Världsnaturfonden WWF.

Anledningen till att vi fått fler arter i Sverige beror nämligen inte på att vår natur är i bättre skick. Huvudanledningarna är istället ett allt varmare klimat som gör att sydliga arter klarar sig i Sverige. De får lättare att hitta mat och lättare att överleva de mildare vintrarna. En annan stor faktor är att det dyker upp invasiva främmande arter som etablerar sig här.

Mer intressant är att titta på de arter som försvunnit, menar SLU och WWF. Hit hör exempelvis svart stork som behöver stora skogsområden med gamla träd nära våtmarker, samt härfågeln som missgynnas av ett intensivt jordbruk.

WWF påpekar också att det finns en så kallad utdöendeskuld. Det innebär att arter som kan leva länge förvisso klarar sig på en plats som inte längre är lämplig för dem trots att livsmiljön försämrats, men de klarar inte längre att reproducera sig. Det är ett relativt vanligt fenomen som inte alltid upptäcks förrän de gamla individerna dött och det inte längre finns några yngre av samma art som kan ta deras plats. Plötsligt lämnas en lucka i ekosystemet.

– En del av dessa arter går att rädda kvar i Sverige, men det kräver ökade naturvårdsinsatser, säger Emelie Nilsson.

Fåglar – största förändringen

Inte helt otippat (med tanke på att de kan flyga) står fåglarna för den stora förändringen i Sveriges fauna. 45 av de 63 nya arterna är fåglar. Av dessa 45 fåglar som börjat häcka i Sverige är det bara två som klassas som främmande och införda av människan; kanadagås och mandarinand.

Men fåglar visar sig också vara bra miljöindikatorer. 8 av de 12 arter som dött ut i Sverige sedan 1800-talet är fåglar och huvudanledningarna är det moderna jordbruket och skogsbruket.

– När det gäller de nationellt utdöda arterna handlar det huvudsakligen om omfattande landskapsförändringar som lett till att deras livsmiljöer försämrats, såväl i Sverige som i Europa i stort. De påtagliga förändringarna handlar om intensifiering i jord- och skogsbruket tillsammans med fortgående markavvattning som alla har en direkt påverkan på den biologiska mångfalden, skriver SLU i sin rapport.

Alla utdöenden utom stortrapp har också skett efter att det industriella brukandet inleddes.

Däggdjur – många främmande arter

Sverige har fått elva nya arter däggdjur sedan 1800 och har idag 70 inhemska däggdjursarter. De flesta av de nya däggdjuren är klassade som främmande och de två arter som invandrat naturligt är båda fladdermöss: sydfladdermus och sydpipistrell. Vildren och svartråtta har utrotats under den här perioden.

Fiskar – två utdöda arter

SLU skriver att fiskfaunan är betydligt svårare att hålla koll på än de landlevande djuren. Därmed är också osäkerheten större. Enligt rapporten har vi idag 134 fiskarter som reproducerar sig i Sverige och 127 av dem fanns här redan år 1800. Sedan dess har 7 arter tillkommit och 2 arter försvunnit. Atlantstören dog ut på grund av föroreningar, fiske och vattenkraft, och slätrockan tog fisket kål på. Två av de nya arterna har kommit hit på 2000-talet och medfört negativa effekter på ekosystemen; svartmunnad smörbult och silverruda.

Källor: WWF och SLU