Ökar verkligen mängden gammal skog i Sverige?

En ny, 175 sidor lång, rapport från Skydda skogen har bland annat gått igenom förlusten av och hotet mot gammal skog och kontinuitetsskog, som aldrig kalavverkats, i Sverige med hjälp av data från karttjänsten Forest Monitor (Skogsmonitor.se). 

Rapporten kommer fram till att det är fullt möjligt att övervaka och kartlägga EU:s naturskogar med hjälp av en kombination av fjärranalys, art- och habitatinventering samt maskininlärning. Förhoppningen är att EU och myndigheter i unionens medlemsländer ska inspireras att utveckla modeller för skogsövervakning, landskapsplanering och skydd av skyddsvärda skogar. 

– Det visar att meningsfull skogsövervakning är fullt möjlig – och att det verkliga hindret inte är teknisk kapacitet utan politisk vilja, säger Kelsey Perlman, Forest and Climate Campaigner, FERN.

Svenska regeringen vill inte att skogsbruket ska övervakas

Men det finns de som motsätter sig ökad kunskap om tillståndet i de europeiska skogarna. 

– Den svenska regeringen har, efter påtryckningar från skogsindustrin, lobbat mot EU:s skogsövervakningslag med argumentet att skogsövervakning är för komplicerat och dyrt. Vi har bevisat att de har fel med en liten budget, säger Elin Götmark, talesperson för Skydda skogen.

Hur kan gammal skog öka i statistiken samtidigt som allt mer avverkas?

Rapporten undersökte även hur väl Riksskogstaxeringens data över trenden för gammal skog, stämmer överens med verkligheten. Stämmer det verkligen att vi fått allt mer gammal skog i Sverige de senaste 30 åren trots att det avverkats 20 000 – 40 000 hektar gammal skog årligen mellan åren 1985-2020?

Det beror på hur man definierar ”gammal skog”. 

Riksskogstaxeringen uppskattar hur gammal en skog är baserat på så kallad grundytevägd beståndsålder. Det vill säga en bedömning av åldern på det dominerande trädskiktet i de provytor som de har som underlag. Med gammal skog menas en beståndsålder som är 140 år i Norrland och Dalarnas, Värmlands, och Örebro län, och över 120 år i övriga landet. Men det handlar alltså om den grundytevägda medelåldern, vilket inte behöver beskriva skogens faktiska ålder eller den faktiska tid skogen funnits på platsen, skogens så kallade kontinuitet.

Gammal skog utanför statistiken

Så här skriver SLU om definitionen av gammal skog: “På varje provyta bedömer Riksskogstaxeringens inventerare skogens beståndsålder med stöd av minst två träd från det dominerande trädskiktet som borras och åldersbestäms. I bedömningen ingår inte småträd, fröträd eller träd som är betydligt äldre än det dominerande trädskiktet, så kallade överståndare”.

En skog kan alltså ha en grundytevägd medelålder i norra Sverige under 140 år, och därmed inte klassas som gammal skog. Detta trots att den i biologisk bemärkelse är mycket äldre än 140 år, och är en livsmiljö för arter som knutna till skogar som tidigare inte kalavverkats, de så kallade kontinuitetsskogarna. Dessa skogar kan innehålla träd som är flera hundra år gamla och ha en lång kontinuitet av trädtäckning och död ved, som fått ligga länge.

I jämngamla industriskogar och trädplanteringar fungerar metoden med grundytevägd medelålder väl för att bedöma åldern på separata bestånd, men i olikåldrig kontinuitetsskog eller äldre skog, blir det lätt väldigt missvisande, enligt rapportförfattarna.

Två anledningar till statistiken om gammal skog

Skydda skogens rapport visar att det framför allt finns två avgörande anledningar till att Sverige får allt mer gammal skog enligt Riksskogstaxeringen. Båda gäller äldre skogar och kontinuitetsskogar som ofta är gamla rent biologiskt (detta är särskilt relevant i Norrland), men som anses ha en beståndsålder under 120/140 år och därmed inte syns i statistiken. Än. 

1. Om snittåldern höjs i dessa gamla skogar med en beståndsålder under 120/140 år kan de börja klassas som gamla i Riksskogstaxeringen, trots att det rent biologiskt inte hänt så mycket. Dessa skogar var redan äldre eller gamla, men i statistiken ser det ut som att vi får allt fler gamla skogar i landet.

2. Om dessa gamla skogar avverkas, innan de nått upp till Riksskogstaxeringen klassificering av gammal skog, så syns inte det som en förlust av gammal skog i statistiken.

Viktor Säfve, projektledare och kommunikatör på Skydda Skogens webbtjänst Forest Monitor förtydligar:
– Så länge arealen äldre skog och kontinuitetsskog, som har en grundytevägd medelålder bland levande träd under tröskeln för “gammal skog”, växer in i kategorin “gammal skog” snabbare, än redan ”gammal skog” avverkas, kommer det se ut som att vi får en allt större areal ”gammal skog” i Sverige, trots att det är precis tvärtom, säger han och fortsätter: 

– En annan viktig aspekt av detta är att det inte inom överskådlig tid kan tillkomma några nya kontinuitetsskogar. I Sverige avverkas de skogar som vuxit upp efter kalavverkning igen när de är 45-100 år gamla. Detta gör att de gamla kontinuitetsskogarna är en ändlig resurs vars areal endast kan krympa så länge avverkningen av dessa skogar får fortgå och om det som sedan växer upp efter avverkningen avverkas igen inom den 45-100 år långa avverkningscykeln.

1-1 är inte alltid noll i verkligheten

Det finns också ett annat problem med den förenklade beräkningen av beståndsålder. 1-1 blir noll i statistiken, men inte i verkligheten.

– Vi kan i rapporten konstatera att det är en mycket större naturvårdsförlust att en kontinuitetsskog med naturvärden, och med en grundytevägd medelålder på 139 år kalavverkas, än naturvårdsvinsten att en annan skog växer in över tröskeln, och går från 139 till 140 år, och på så vis registreras som ökad areal gammal skog, säger Viktor Säfve.

Eller som de skriver i rapporten: 
– För varje avverkning ser vi en förlust av värdefull livsmiljö, en förlust som en ökad beståndsålder inom redan gamla bestånd inte kan kompensera för.

Viktor Säfve förtydligar att de inte ifrågasätter data från Rikskogstaxeringen, men de anser att den ”måste tolkas mer analytiskt och holistiskt än vad som hittills gjorts, och kompletteras med fjärranalys och omfattande inventeringar för att beskriva de faktiska trenderna för arter och naturtyper”.

Källa: Skydda skogen