
Naturvårdsverket är oroliga för landets betesmarker. Anledningen är att Jordbruksverket lagt ett förslag om att ta bort åtagandeplaner för betesmarker och slåtterängar.
Förslaget från Jordbruksverket kommer bara några veckor efter den senaste rapporten om tillståndet för de arter och naturtyper som är upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv. Rapporten visade att den artgrupp som det går sämst för är fjärilarna och framför allt de som är beroende av gräsmarker. Av ungefär 20 naturtyper kopplade till gräsmarker har över 90 procent dålig bevarandestatus utanför fjällkedjan. Det främsta hotet mot gräsmarksarterna är brist på lämplig skötsel.
– I en tid då vi blir allt mer medvetna om att pollinatörer och andra arter i odlingslandskapet minskar i en snabb takt är det viktigt att vi använder alla de verktyg vi har för att motverka detta. Att ta bort åtagandeplanerna är ett steg i fel riktning säger Claes Svedlindh, chef på Naturavdelningen på Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket har skickat en skrivelse till Näringsdepartementet där de betonar vikten av att behålla åtagandeplanerna för särskilt värdefulla ängs- och betesmarker. Dessutom anser verket att ersättningarna för skötsel av betesmarker och slåtterängar bör höjas för att minska risken för att ännu fler områden med höga naturvärden växer igen.
Åtagandeplaner tas fram av länsstyrelsen för alla betesmarker och slåtterängar med särskilda värden. Planerna beskriver natur- och kulturvärden och vilken skötsel som bör ske för att biologisk mångfald ska gynnas.
Källor: Naturvårdsverket och Jordbruksverket

Chefredaktör och grundare. Stötta Natursidan – ge bidrag via bankgiro (5114-2529) eller Swish (0730-385 185). Tack! Naturligtvis betalas det skatt på dessa gåvor.
Hur kan jordbruksverkets ledningsgrupp bara har mage att föreslå att just stöden för naturbetesmarker och slåtterängar ska tas bort?
Under de senaste åren har de lagt mer än en halv miljard kronor – skattemedel – på ett it-system som inte fungerar som det ska vilket lett till att Sverige under flera års tid inte kunnat registrera kontroller av hur jordbrukare följer EU:s regler. Nu kan myndigheten dessutom tvingas betala 260 miljoner kronor i EU-böter (SVT 18/4). I sådana fall skulle den indirekta kostnaden för it-systemet uppgå till nästan en miljard kronor – och då är inte kostnaden för den försämrade effektiviteten inräknad (Göteborgs-Posten, 2019).
Det är alltså den biologiska mångfalden som ska betala priset för en inkompetent ledningsgrupps beslut och agerande?