Ny studie: Kortklippt gräs kan gynna fästingar

Gräsmatta. Foto: Moralist, Public Domain

En vanlig föreställning är att högt gräs ökar risken för att det ska finnas fästingar. En ny genomgång av befintlig forskning om gräsmattor och hur de påverkar biologisk mångfald visar dock att färre klippningar av gräsmattan inte gynnar ”skadedjur” som fästingar. Tvärtom.

Det är kanske ingen chock att forskarna kom fram till att det finns gott om stöd i studier för att minskad klippning av gräsmattor i stadsmiljöer gynnar det totala antalet insekter. Ännu starkare är den positiva effekten för antalet insektsarter. Den biologiska mångfalden är helt enkelt större i gräsmattor som klipps sällan. Det är också vad projektet Trädgårdsspanarna kom fram till 2020. De hittade betydligt fler arter i oklippt gräs.

– Överlag visar vår genomgång att det finns starkt stöd för att färre klippningar av gräsmattor gynnar mångfalden av insekter, skriver forskarna i sin slutsats.

Många skadeinsekter gynnas av kortklippt gräs

Studien visade också att det fanns tydligt stöd för att det motsatta var sant: hårt klippta gräsmattor har en stark negativ påverkan på flera artgrupper och värst drabbar det steklar (exempelvis bin) och halvvingar (exempelvis skinnbaggar och bladlöss). Men kortklippt gräs gynnar proportionellt fler arter som anses vara skadedjur, exempelvis fästingar och stickmyggor, samt larver av knäppare och bladhorningar som äter växter och rötter.

– Endast tre studier försökte bedöma vilken effekt gräsmattans skötsel har på ”skadedjursarter”, till exempel myggor, fästingar eller vissa skalbaggslarver. Gruppen ”skadedjursarter” uppvisade måttliga negativa effekter, vilket tyder på låga antal i områden där gräset inte klipps så ofta. Dessa resultat var ganska överraskande, eftersom klippning ofta görs för att förhindra spridning av vissa organismer som anses utgöra en risk för människor, deras husdjur och egendom, skriver forskarna i sin studie.

Rådjur är en viktig förutsättning för fästingar, men de har också oförtjänt dåligt rykte. Foto: Erik Hansson

Men det verkar inte finnas något stöd i forskningen för att fästingar och andra skadeinsekter skulle gynnas av hög växtlighet – vilket är ett vanligt argument för att hålla gräsmattan klippt. I en studie där olika livsmiljöer jämfördes var förekomsten av fästingar nära noll i gräsmarksvegetation jämfört med busk- och skogsvegetation (Ostfeld & Canham, 1995). I en studie från 2011 (Dobson et al.) kom forskarna fram till att det snarare är antalet värddjur som avgör hur mycket fästingar det finns i ett område. Det vill säga – i områden med många harar, rådjur och gnagare finns det också många fästingar. Det är inte höjden på gräset som är avgörande.

Det säger även Thomas Jaenson, professor vid Uppsala universitet med mer än 30 års erfarenhet av att forska på fästingar. I en intervju med Natursidan pekar han på vikten av värddjur för förekomsten av fästingar:
– Helt avgörande för fästingtätheten är förekomsten av stora eller medelstora däggdjur i området. Ett enda rådjur eller en enda kronhjort kan förse åtskilliga fästinghonor med blod. Varje blodfylld fästinghona har potentialen att producera avkomma i form av över 2 000 ägg som utvecklas till små fästinglarver.

LÄS ÄVEN:
• Vad avgör om det finns mycket fästingar?
Köttallergi från fästingar på uppgång i hela världen
Lopp- och fästingmedel för husdjur förgiftar vattendrag
Rådjur har oförtjänt dåligt rykte om fästingar

Källa: Science Direct