Naturvårdsåtgärder i naturreservat – för att skapa jobb och biologisk mångfald

Robin Höglund-Larsson jobbar med motorsågen – ”naturvårdarens bästa redskap”, som Dan Andersson uttrycker det. Foto: Erik Hansson

Att bara låta skogarna vara kan kanske låta som den naturligaste av naturvårdsinsatser. Men för att hjälpa en del hotade arter kan det behövas insatser, både i form av muskelkraft och hjärnverksamhet. Natursidan följde med under en dags naturvårdsarbete i ett naturreservat intill Tyresta nationalpark.

Vi träffas en morgon i ett industriområde i Jordbro. Ett 20-tal personer, arbetsledaren Dan Andersson och jag. Arbetslaget är en del av projektet Naturnära jobb, som bekostas av regeringen och som har som mål att ge arbetssökande kvinnor och män, som är nyetablerade i Sverige eller som varit utan arbete en längre tid, en chans att komma in på arbetsmarknaden. Projektet är ett samarbete mellan en rad myndigheter. Exempelvis Skogsstyrelsen, länsstyrelser, Arbetsförmedlingen och Trafikverket. Arbetsuppgifterna kan röra sig om att rensa sly, stängsla in ett område, rycka granplantor, städa en strand från skräp, förbättra leder eller på annat sätt gynna naturen.

Hela gänget som jobbade i Tyresta naturreservat. Foto: Erik Hansson

Efter närvarokoll hoppar vi in i bilar och minibussar och åker till dagens arbetsplats – ett naturreservat som omgärdar Tyresta nationalpark. Just den här gruppen har varit i projektet sedan i början av april.

– Jag börjar med att undervisa dem för att ge en grundläggande förståelse för skogen och naturvård. Jag förklarar att gran växer fortare än ek och att granar hotar att konkurrera ut ekar, som är livsmiljö för väldigt många arter. Jag brukar också visa resultaten av våra insatser och hur det kan se ut efteråt, berättar Dan Andersson.

Slänten som nyss nästan var täckt av granar. Foto: Erik Hansson

Just i det här området handlar naturvårdsinsatserna om att ”mangla granar”, som Dan Andersson uttrycker det. Få andra trädslag kan nämligen konkurrera med de snabbväxande granarna. De förmörkar livsmiljöer för gamla hasselbestånd (hässlen) och konkurrerar ut ekar som stod här när platsen var helt öppen och betades.

Gruppen kommer ut i området där de ska jobba idag. Dan Andersson samlar dem och går igenom uppgifterna. Sedan sätter de igång att röja bort granar och dra iväg grenar och stubbar.

I en slänt upp från vägen till Tyresta by har gruppen röjt bort en kompakt vägg av unga granar. Nu ser det ut som en ganska gles lövskog som kommer få gott om solljus och snart bli en vacker blåsippsbacke.
– Du kunde inte se de där björkarna från vägen tidigare, säger Dan Andersson och pekar upp mot backen. 

En ek som tidigare var gömd av granar har nu fått en ljus glänta. Foto: Erik Hansson

Om lite av riset från avverkningen lämnas kvar kommer säkerligen även svarthättor, gärdsmygar och rödhakar hitta häckningsplatser och de framtagna lövträden kommer gynna exempelvis mindre hackspett. Då skapas en biologisk mångfald istället för en totalt grandominerad skog med få arter. 

– Här har vi ett olycksfall i arbetet, säger Dan Andersson och rycker upp en liten granplanta. Om bara några år skulle den börja konkurrera med många av de känsligare arterna i närheten.

Hasselticka – ett tecken på att hässlet har många år på nacken. Foto: Erik Hansson

I en backe intill den röjda slänten är fortfarande granskogen tät. Det är som att dra ner rullgardinen och det är inte svårt att förstå att andra arter för en förtvivlad kamp för att överleva i den mörka skogen. Här hittar vi också hässlen med rikligt med hasselticka. En signalart som visar att här funnits ädellövträd betydligt längre än den täta granskogen. Även här skulle det behöva röjas bort granar, enligt Dan Andersson, men det är en tids- och budgetfråga.

Granarna i området ”manglas” dock inte besinningslöst. En del gamla granar, bland annat med mulmbildning (trämjöl som samlas inne i stammen), står kvar som sig bör eftersom de är så pass gamla att de lockar till sig en större mängd arter. Det lämnas också kvar stockar från de avverkade träden som kan fungera som bufféer av föda för insekter och fåglar. Död ved lever, som det brukar heta.

Sofyan Omar och Amanj Hamza langar upp stockar för en bergsknalle för att lättare kunna forslas bort. Foto: Erik Hansson

Att göra det här jobbet manuellt kräver många händer och det är en ovanlig syn att se många människor släpa stockar och bära grenar, men det har sina fördelar. Dels är det svårt för stora maskiner att köra in i skogen här, dessutom väger enbart däcken på en del skogsmaskiner 600 kg. När inte marken är fryst kan ett ”effektivt” skogsbruk ge stora skador i marken och förstöra förutsättningarna för många känsliga växter som annars skulle kunna etablera sig. 20 hårt arbetande personer är kanske mindre effektiva, men de lämnar också betydligt mindre spår efter sig.

Teamet jobbar på. De släpar stockar och grenar till uppsamlingsplatser där de kan hämtas upp av maskiner. En motorsåg fäller två nya granar som hindrar solens strålar att nå en ek i en nyskapad glänta. Granens grenar sågas av och stocken delas upp. Sedan börjar släpandet igen.

Dan Andersson funderar på lämplig åtgärd. Foto: Erik Hansson

Vi stannar vid en plats i skogen där två ekar etablerat sig intill en klipphäll. Nedanför är en fuktig svacka och runt omkring växer numera en ganska gles blandskog. Dan Andersson berättar att de röjt bort granar runt ekarna och pekar på en till gran som han också vill ta bort för att ge ekarna bättre ljus.

– Ibland kan jag fundera i timmar över hur jag ska jag göra i ett område. Jag kollar hur vattnet rinner, hur solen når in i skogen och vilka träd som kanske borde tas ner eller ringbarkas så att de dör men får stå kvar utan att skymma omgivningen så mycket. De blir då också viktiga livsmiljöer åt många insekter, säger Dan Andersson.

En flock korsnäbbar flyger förbi. Vi hamnar i ett meståg med tofsmesar, kungsfåglar och en trädkrypare. De har fått en mer varierad skog att leva i. Gamla granar, blandas med ekar, hassel, enbuskar, knotiga tallar och aspar. Här och var ligger död ved kvar, stora klippblock skapar lokal skugga och redan i vår kommer säkerligen de första tecknen på naturvårdsarbetet synas här i form av nya växter som bara väntat på att få slippa den täta granskogen.

Just här finns en förståelse för hur biologisk mångfald skapas i naturreservat, men ibland är dessvärre skötselplanerna väldigt tillåtande och tillsammans med någon som behandlar naturreservat som om de vore produktionsskogar så kan resultatet bli tragiskt för naturvärdena. Då kan gamla ekar avverkas och all död ved fraktas bort på ett sätt som nog få förknippar med ett naturreservat.

Galyn Miksi vill gärna bli fotograferad med Dan Andersson. – Det är den bästa chef jag haft, säger hon allvarligt. Foto: Erik Hansson

Erik (4793 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!