Naturpodden: Ringbarkade aspar och fällda granar räddar ekar i Båtfors naturreservat

På Dalälvens stränder hade eken sin nordliga utpost under hundratals år, och den solvarma barken lockade till sig skalbaggar som bredbandad ekbarkbock. Den idag akut hotade vitryggiga hackspetten hittade skalbaggslarver på ekarnas grenar. På våren svämmade älven över. Betande boskap gick på öarna på sommarhalvåret och strandängarna slogs med lie. Men vattenkraften tämjde landskapet. Kraftverket Untra stod färdigt redan 1918 och hindrar än idag vattnets naturliga variation i området. Regleringen av Dalälven och avsaknaden av betande djur samt slåtter gör att granen sprider sig. Ekarna dör i mörker, och nu kämpar länsstyrelsen och deras samarbetspartners med att få bort granar och aspar som skuggar de urgamla träden.

– Här i området har vi flera hundra år gamla ekar. På grund av vattenkraften och att stränderna inte hävdas så växer markerna igen. Det är ett gammalt kulturlandskap som påverkats av älvens översvämningar, så vi utför nödåtgärder för att rädda ekarna. Här har vi också bredbandad ekbarkbock, berättar Fredrik Söderman på Länsstyrelsen i Uppsala län.

Utrotningshotade arter

Tidigare fanns den bredbandade ekbarkbocken i stora delar av östra Sverige upp till Dalälven. Den är rödlistad som starkt hotad (EN) eftersom det saknas större områden med gamla ekar, men även på grund av att de ekar som fortfarande finns skuggas av igenväxning. Här finns även den akut hotade (CR) vitryggiga hackspetten som ironiskt nog lever på skalbaggslarver på lövträd. Ibland kan nog några larver av bredbandad ekbarkbock slinka ner.

– Vi försöker knyta ihop områden med ekar så att den bredbandade ekbarkbocken kan sprida sig i hela området. Den dog ut här 1988 och sedan har vi planterat ut den för tio år sedan. Och åtgärderna som vi gör för ekarna, som att ringbarka asp, gynnar även den vitryggiga hackspetten, berättar Fredrik Söderman.

Äventyrlig naturvård

Tore Dahlberg och Louise Almér är två av de personer som utfört naturvårdsinsatserna här i Båtfors. De jobbar som naturvårdskonsulter på Naturföretaget.

– Vi var där i mer än två månader och under den tiden varierade vattenytan mer än en meter. Ibland har man fått ro för allt vad man har i väldigt strömt vatten, ibland har vi fått släpa båten över vatten som blivit för grunt för att ro över, berättar Tore Dahlberg.

– Det har varit ett väldigt äventyrligt arbete, fortsätter Louise Almér. För att nå vissa ställen var vi tvungen att ha två båtar. Det gick inte att veta vad vi kunde vänta oss från timme till timme när det gällde vattnet.