Naturpodden: Rebecca Nordenstam förklarar varför lodjursjakten överklagats
Regeringen har fått länsstyrelserna att genomdriva en jakt på drygt tio procent av lodjursstammen i Sverige. Naturskyddsföreningen har överklagat jakten som nu är stoppad medan ärendet utreds i rätten.
Rebecca Nordenstam är miljöjurist på Naturskyddsföreningen.
Just nu är den planerade licensjakt på 106 lodjur som länsstyrelserna planerat runt om i Sverige satt på paus. Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen har överklagat länsstyrelsernas beslut och just nu ligger frågan uppe i Kammarrätten i Sundsvall. Grunden i överklagan är att jakten skulle strida mot art- och habitatdirektivet, och det liknar därmed licensjakten på varg som stoppades av Kammarrätten i slutet av januari.
– Där stoppade Förvaltningsrätten jakten tillfälligt [inhibition] i avvaktan på prövning, och sedan biföll de våra överklaganden. Så där fick vi rätt redan i första instans. För lodjuren har det gått vidare till nästa nivå, förklarar Rebecca Nordenstam som är miljöjurist på Naturskyddsföreningen.
Vilda vargar fotograferade i Finland. Foto: Günter Lenhardt.
Än så länge samma lagar för varg och lodjur
I art- och habitatdirektivet är det artikel 12 som ger ett skydd för dessa arter och artikel 16 som ger vissa möjligheter till restriktiva undantag från skyddet. Det här är genomfört i svensk rätt i jaktlagen och i jaktförordningen, och i den senare regleras när man kan ge undantag till det strikta skyddet som de här arterna har.
– Och då krävs det att arten måste ha uppnått gynnsam bevarandestatus och att jakten inte riskerar att försämra statusen, förtydligar Rebecca.
Skillnaden med vargen är att den klassades ner i somras av EU. Den hade ett strikt skydd men nu har den bara ett skydd. Kravet på att den ska ha gynnsam bevarandestatus ligger dock kvar. Förvaltning i form av jakt får inte ske om arten inte har gynnsam bevarandestatus. När Naturskyddsföreningen överklagade licensjakten på varg var det ett viktigt argument.
– Regeringen hade bestämt att lägsta nivån [referensvärdet] skulle vara 170 vargar vilket är alldeles för lågt för att klara gynnsam bevarandestatus. Då kan man inte bedriva någon jakt trots den här nerklassningen, vilket domstolarna även höll med om, förklarar Rebecca.
Ett vilt lodjur fotograferat i skymningen.
Är lodjuren bortglömda?
Lodjuret har fortfarande ett strikt skydd. Då är huvudregeln att medlemsstaterna ska göra allt vad de kan för att bevara den här arten. Men lodjurspopulationen i Sverige och Norge är isolerad från Finland och består i stort sett enbart av individer som härstammar från knappt hundra lodjur som överlevde utrotningskampanjen som bedrevs på arten fram till år 1928.
– Att bevilja en årlig beståndsbegränsande jakt är ett undantag som verkligen kan ifrågasättas med stöd av EU-rätten, betonar Rebecca Nordenstam.
Dessutom så kan man ifrågasätta det referensvärde som Sverige rapporterar till EU för lodjuren. För när Sverige gick med i EU skulle vi ha rapporterat hur många individer av de olika strikt skyddade arterna vi har. Då får man ett åtagande att bevara de här arterna och se till att det inte försämras. Kanske var det så att Artdatabanken rapporterade 1700 lodjur, men att siffran ”1” på något sätt föll bort. Någon logisk förklaring till skillnaden finns åtminstone inte.
– Den närmaste inventeringsrapporten vi hittade var från år 1998 och då fanns det 1900 lodjur i Sverige, men den siffra som rapporterades in för EU-inträdet år 1995 var bara 700, förklarar Rebecca.
Ärendet ligger nu i kammarrätten
Sent på kvällen den 11 mars skickade Rebecca in kompletterande uppgifter till kammarrätten. Det återstår att se om domstolen väljer att pröva ärendet mot EU-rätten. Om så inte blir fallet kommer licensjakten att genomföras.
