Naturpodden: Jan Plue om ängsmarker och gullvivors utdöendeskuld
Tack vare medborgarforskning på 154 350 gullvivor i hela Europa har det visat sig att mänskliga aktiviteter och förändrat klimat kan leda till sämre livskraft och en begynnande udöendespiral. Jan Plue är senior forskare på biologisk mångfald och berättar mer om gullvivan och kopplingen till ängsmarker.
Jan Plue är senior forskare på Centrum för biologisk mångfald, SLU.
Jan Plue forskar om biologisk mångfald på SLU Centrum för biologisk mångfald. Det betyder att han studerar allt från den genetiska variationen inom en art till hela ekosystemet där mängder av arter ingår. Ett projekt som han varit inblandad i handlar om gullvivor, så Emil V. Nilsson tar med honom till Rävbacken där han restaurerat ängsmark tillsammans med familj och grannar. Här har gullvivorna ökat markant på senare år.
– De trivs här, det finns pollinatörer som besöker blommorna och gullvivor är beroende av att det finns pollinatörer tidigt på våren. Ofta är det drottningar av humlearter men även solitära bin. Ge det tio år till så blir det ett gult hav av gullvivor här, säger Jan.
Makalös ökning av gullvivor i Rävbacken
Jan Plue menar att det är hoppingivande att gullvivorna blivit så många i Rävbacken på relativt kort tid. Emil började restaurera marken i februari 2013 och då fanns det bara en handfull gullvivor. Under våren 2025 har det varit mer än 2000 plantor. Och det är inte en slump att vi pratar om gullvivor här. De kan hjälpa till att visa var det är lämpligt att restaurera ängs- och naturbetesmark.
– En enda individ blir i genomsnitt femtio år gammal. Det finns säkert plantor som är äldre. Därför kan de också finnas kvar i ängs- och naturbetesmark som varit övergivna länge, förklarar Jan.
Det är en typisk ängsväxt som kan bidra till en bedömning om hur ekosystemet mår. Därför är Jan Plue med i ett projekt som bygger på medborgarforskning (något som Natursidan har rapporterat om tidigare), och nu har de första resultaten från projektet publicerats.
– Det finns två olika blomformer hos gullvivor, en planta har antingen L-formen med lång pistill [långstiftad blomma] eller S-formen med kort pistill [kortstiftad blomma]. Det här är ett sätt för dem att säkerställa att de förökar sig sexuellt, för en planta med L-formen kan bara pollineras av S-formen, och vice versa.
Plantor av gullvivor har antingen långstiftade (L=long) blommor eller kortstiftade blommor (S=short). Illustration: Emil V. Nilsson. Foto: Tsipe Aasvik.
Medborgarforskning avslöjade obalans i naturen
Tack vare alla rapporter från medborgare fick projektet in information om vilken blomform 154 350 plantor hade från 1788 olika lokaler i hela Europa, från Spanien och Portugal till Norge och Sverige. Jan Plue förklarar resultaten:
– Då kunde man visa att när det finns få gullvivor på en plats blir det ofta en obalans mellan de två blomformerna. Det kan bero på att livsmiljön försämrats, men också närheten till människor i form av jordbruk, städer, bosättningar och liknande. Det finns också indikationer på att klimatet påverkar skevheter i blomformerna, för av någon anledning som vi inte känner till idag så påverkade mängden sommarregn obalansen. Det skulle kunna ha att göra med att det tar lång tid från pollinering till dess fröna mognar, säger han.
Att gullviva är en ängsväxt har att göra med att de visserligen blommar tidigt på våren, men det tar lång tid innan fröna mognar. I betesmarker där det går djur från maj till september har de svårt att föryngra sig. Jan Plue berättar om ett annat forskningsprojekt:
– Då undersökte vi marker med gullviva som har djur som betar, marker som slås som äng och även övergivna marker. På markerna som betades hittade vi inga frön eftersom blomställningarna var uppätna. Ändå fanns det jättemycket gullviva där.
- Läs mer om medborgarforskningsprojektet om gullviva här.
