Naturpodden: Ida Sellstedt om kalhyggesbrukets klimatskuld
Skogsindustrins kalavverkning förstör naturskogens kolförråd. Ida Sellstedt från Skydda skogen beskriver hur vi borde se på skogsbrukets klimateffekt, och menar att vi har förlorat lagrad kol motsvarande förbränningen av fossila bränslen i Sverige sedan 1834.
Ta gärna en titt på diagrammet och filmen i artikeln innan du lyssnar på podden så blir det ännu tydligare vad Ida berättar.
Ida Sellstedt, Skydda skogen.
Det är sällan som vi hör någon prata om skogens kolförråd. Skogsindustrin har länge försökt styra diskussionen mot det som kallas substitutionseffekter – att byta ut olja och kol (fossilt) mot träråvara (biogent). Istället för att prata om hur mycket kol som naturskogen har i sitt förråd. Däremot lyfter industrin gärna kolflöden från alla växande små träd som de planterat där det tidigare var naturskog. När stora delar av kolförrådet är kvar i atmosfären. Därför är det så bra att Ida Sellstedt har synat skogsindustrins argument.
Skogskurs väckte intresset
Ida Sellstedt har orienterat sedan hon var fem år gammal, och det är så hon lärt känna skogen. Efter 30 år av orientering i det svenska landskapet kände hon att det är något som skaver i skogen. Under en kurs med Sebastian Kirppu och Helena Björnström fick hon lära sig se skillnad på en kontinuitetsskog och en trädplantering. Med tiden engagerade hon sig även i föreningen Skydda skogen där hon nu sitter i styrelsen.
– Det var någonting i resonemanget hos kalhyggesförespråkarna som jag tyckte kändes konstigt och efter ett tag kom jag på det. Så länge man bara håller sig till skriven text så kan man hävda saker som låter bra, som att det är den ”unga skogen som växer och suger upp koldioxid, det är den som är bra för klimatet”. Men om man har en modell och tittar på vad som verkligen händer så förstår man varför det resonemanget är felaktigt, säger Ida Sellstedt.
När kalavverkning sker vid år noll så leder det till att stora delar av kolförrådet försvinner på bara några år. Kortlivade produkter blir snart koldioxid medan det tar längre tid för långlivade produkter. De planterade träden suger upp koldioxid genom fotosyntesen, men eftersom ytan avverkas efter ungefär 80 år återförs kolet snart till atmosfären igen. Illustration: Ida Sellstedt.
Idag pratas det inte om de kolförråd som går förlorade när naturskogar avverkas, den skuld som motsvarar det lljusgråa fältet i figuren ovan (läs mer). Trädplanteringar avverkas återigen efter runt 80 år. På landskapsnivå innebär det en mosaik av hyggen och uppväxande träd i olika ålder, vilket förenklat betyder att minst hälften av det som tidigare var bundet i naturskogens kolförråd återfinns i atmosfären – där det bidrar till växthuseffekten. Men den kolskulden räknar inte Sverige med i sin officiella statistik.
Sveriges stora kolskuld
Eftersom en så stor del av Sveriges landyta utgörs av skogsmark är dessa koldioxidutsläpp väldigt stora, grovt räknat i samma storleksordning som Sveriges sammanlagda fossila utsläpp nationellt sedan 1834, har Ida Sellstedt räknat ut. Men skogsindustrin har i allra högsta grad verkat för att ta bort fokus från kollagret och i stället få politiker att prata om hur skogens råvara kan ersätta fossila produkter; substitutionseffekter. Upprinnelsen till det här verkar komma från ett möte som företrädare för skogsindustrin höll i Stockholm den 25 februari 2019, arrangerat av pappersjätten SCA och lett av lobbyisten Peter Holmgren. Mötet fokus var att ta bort fokus från beslut om att bevara skogens kollager (här finns dokumentationen för mötet, läs mer i Lisa Röstlunds bok ”Skogslandet – en granskning”).
– Jag tycker inte att vi ska sluta helt med skogsavverkning, men jag tycker att vi ska dra ner avverkningsnivåerna radikalt. Jag tycker att vi bara ska plocka ut timmerandelen ur skogen, och den ska plockhuggas. Mänskligheten är inte på en plats där vi kan göra pappmuggar av träråvara, avslutar Ida Sellstedt.
