Åsa Hedin i ett hav av backsippor. Foto: Naturpodden
Att återställa exploaterade miljöer för att återfå några av de ekosystemfunktioner som gått förlorade blir allt mer nödvändigt i dagens värld. Daniel Schrire och Emil V. Nilsson har besökt Röboåsen i Uppsala, ett område som tidigare var grustäkt och tegelfabrik men som nu återställts till en åsliknande miljö med backsippor och vildbin. Den 18 maj kommer Bioblitz Linné att hållas i området och då kanske det kommer att göras nya spännande fynd av ovanliga arter. På plats träffade de Åsa Hedin, naturvårdsstrateg på Uppsala kommun och ansvarig för att gynna naturvärdena på Röboåsen.
• Läs fler artiklar om Naturpodden.
Vi står på en svagt sluttande kulle med några mindre tallar och lite björksly runt oss. Nere på marken ser man några växter och mellan dem grus i olika storlekar. På lite håll lägger man inte märke till att det är något speciellt med den här platsen. Vad är egentligen Röboåsen för något?
– Alltså det här är en del av Uppsalaåsen, den rullstensås som går rakt igenom Uppsala i nord-sydlig riktning berättar Åsa Hedin. Sedan är det så att redan på 1700-talet så började man att utvinna grus ur åsen och det fortsatte man med en bit in på 1900-talet. Då var det tre stora grustäkter här; norra, mellersta och södra. Och efter med att man slutat med själva grustäktsverksamheten så byggde man Röbo tegelbruk här där man gjorde tegel av lera från runt om Uppsala. Så här gjorde man tegel fram till 1970-talet. Det var i början av 1980-talet som man började restaurera åsen. Då la man igen de stora hålen efter grustäkten. Målet var att återställa åsen i sitt ursprungliga läge och utseende. Slutpunkten på det här återställningsarbetet var en ekodukt, en slags bro över väg 55 för växter och djur. Den blev färdig först 2008.
• Den 18 maj arrangeras Bioblitz Linné på Röboåsen – läs mer!
Stora utmaningar och stora vinster
På flera platser runt om i Sverige har man återställt miljöer som varit hårt exploaterade. Den tidigare oljehamnen och soptippen utanför Örebro har omvandlats till en fågelvik och ett hagmarkslandskap. Här vid Röboåsen i Uppsala har man också arbetat för att skapa ett område med rik natur. Vilka åtgärder har gjorts för att återfå den ursprungliga biologiska mångfalden?
– Först så la man igen hålen efter grustäkten med lermassor, fortsätter Åsa Hedin. Sedan la man på ett en meters tjockt lager med grus som man toppat lerkullen med. Efter det så planterade man olika växter som pluggplantor och frö, bland annat fältmalört och backtimjan. Och går man lite söder ut härifrån så ser man var gruset tog slut. Efter det så är det bara lera pålagt och där växer det mycket kraftigare av olika ruderatväxter. Vi gjorde en inventering av insektsfaunan för ett par år sedan. Det var insektsexperten Björn Cederberg som inventerade steklar, dagfjärilar och annat här. Då konstaterade han att det var ont om rena sandmiljöer här på den återställda åsen, platser där grävande insekter kunde bygga bon. Så då fick vi en hel del sand från när det akademiska sjukhuset i Uppsala byggdes ut. Det var ju sand från rullstensåsen, men tyvärr var den lite för grovkornig så att den inte fungerar för grävsteklar och vildbin att gräva ut sina gångar i. Senare fick vi sand med finare kornstorlek från Rosendalsområdet i Uppsala, också den var från rullstensåsen. Den sanden verkar fungera för insekterna, men tyvärr har det växt upp ruderatväxter som ryssgubbe och uppländsk vallört på den sanden. Så de måste vi hålla efter.
Blommor och bin
Och när vi spanar runt bland sanden tittar solen fram och plötsligt är det som att insekterna vaknar till liv. En sandstekel rör sig nervöst runt en grästuva och en större svävfluga dyker plötsligt upp framför våra ögon och försvinner lika kvickt. Och när ett sälgsandbi landar på en av alla tusentals backsippor är det svårt att förstå att det här var ett stort grustag för bara trettio år sedan. Livet har kommit tillbaka till Röboåsen.
Lyssna på avsnitt 76 av Naturpodden för att få höra intervjun med Åsa Hedin som Naturpodden gjorde vid Röboåsen den 6 maj 2019:
