Naturpodden: Andrea, Maria och naturskogen

Att skydda naturskog är inget konstigt. Sverige har skrivit under på att skydda 30 procent konventionen om biologisk mångfald och så finns det lagkrav utående från naturrestaureringsförordningen som kräver att 20 procent ska restaureras till 2030. Problemet är bara att det inte finns så mycket naturskog kvar i Sverige och att den just nu avverkas i en accelererande takt.

Idag lever Sverige inte upp till sina egna milljömål och bland annat därför, men också för att möta EU:s regelverk, fick miljömålsberedningen i uppdrag att ge förslag på hur skogen skulle kunna räddas. Det blev ett stort fiasko. Andrea Andersson-Tay som satt i miljömålsberedningen för Vänsterpartiet menade att det var en sorg att ha suttit med när hon tänker på de oersättliga värden som går förlorade eftersom naturskogen inte fick något skydd (mer om det i detta tidigare avsnitt). För det svenska skogsbruket är inte hållbart.

Det ohållbara skogsbruket

– What’s sustainable about this? undrar Linda Magyar skrattande när hon tittar ut över kalhygget. Hennes reaktion säger allt, ändå är det ett FSC-märkt skogsbolag som genomfört avverkningen.

Linda Magyar är skogsvetaren som växt upp i en liten stuga på den ungerska landsbygden och som nu jobbar för den icke-statliga organisationen CEEweb for biodiversity. Det är en sammanslutning av olika intresseorganisationer som värnar om naturarvet i centrala och östra Europa, men Linda har även jobbat i Storbritannien, bland annat med hållbart skogsbruk. Idag bedrivs kalhyggesbruk på 97 procent av den brukade skogsmarken i Sverige, en industriell avverkningsmetod som nu arbetar sig in i skogar som aldrig varit kalavverkade. Skogar som behöver skyddas.

Sökandet efter naturskogen

Själv är jag biolog och inventerar skog på min fritid. Därför tog jag med mig Andrea Andersson-Tay och Maria Gardfjell, som satt som Miljöpartiets representant men som nu lämnat politiken, ut i skogen för att leta efter naturskogen. Så min första fråga till dem handlar om hur det gick att skydda naturskogen.

– De borgeliga partierna utgick från ett skogsbruksperspektiv på skogen och inte från den biologiska mångfalden vilket var väldigt tråkigt, säger Andrea. Maria Gardfjell fyller i:

– Det var ju miljömålsberedningens uppdrag att se hur man skulle kunna skydda den biologiska mångfalden. I stället försökte man bläddra bort korten med att prata om gamla träd och skapa en ny definition på gammal skog.

Men vad är egentligen naturskog? Det är skogar med inhemska arter, där det finns död ved och äldre träd, där de naturliga ekosystemprocesserna dominerar. De har inte varit kalavverkade, men ofta är de påverkade av mänskliga aktiviteter som plockhuggning och skogsbete. Det var först när skogsbruket industrialiserades som katastrofen slog till ur ett mångfaldsperspektiv.

Arterna visar vägen

I kanten av ett kärr hittar vi äldre granar och några tallar. En av tallarna bär på tydliga horisontella hackmärken efter tretåig hackspett. På marken ligger en gammal granstam som är så nedbruten att veden är alldeles mjuk. Där växer en liten mossa där själva sporkapseln är allt som syns. Det är grön sköldmossa.

– Den är väldigt fin men den är väldigt liten, säger Andrea när hon sitter på knä och tittar på den lilla mossan genom en lupp.

I närheten hittar jag små gröna rosetter på marken. De tillhör den lilla orkidén knärot som skapat så mycket rabalder i media, men som är en viktig art för att hitta till naturskogen. Jag pekar ut den för Maria och Andrea.

– Det hade varit svårt för mig att upptäcka den, förklarar Andrea, för den är liten, grön och växer precis i markytan.

Förtroende för artexperter efterfrågas

Efter en längre promenad i skogar som aldrig varit kalavverkade kommer vi till ett område där det även finns riktigt gamla tallar. En sjungande skogssnäppa flyger just över trädtopparna.

– Något jag tar med mig från det här är att det är svårt för mig som lekman att avgöra när vi är i naturskog och vilka arter vi ska titta på. Många av arterna som du visat är svåra att upptäcka för den som inte är expert, säger Andrea.

Vi sitter böjda framför en liggande gammal granstam med rosenticka och vedtrappmossa, klassiska signalarter som använts av skogsinventerare under decennier. Nu har vi äntligen hittat fram till naturskogen.

– Den enskilda skogsägarna har ansvar för att hålla reda på arterna i sin skog, men det är omöjligt att förvänta sig att de ska hitta de här arterna. För en biolog är den här skogen fin att gå i med för gemene man är det mycket stock och sten att kliva över. Det är jobbigt, faktiskt. Det som kommer att behövas framöver är att få en samsyn med skogsnäringen om att experterna måste få bidra med artkunskapen. Idag behöver Naturskyddsföreningens skogsgrupper inventera de här skogarna ideellt för att de inte ska kalavverkas, förklarar Maria. Det är inte hållbart på långa vägar.