Ett ungt lodjur passerar min kamerafälla en kall och snöig januarikväll. Jag fick fyra foton tack vare min kamera med 35 mm objektiv som jag placerat i ett plastfodral och utrustad med en sensor och två blixtar.
Naturjulkalendern 2025: Ola Jennersten
Ola Jennersten har ett stort intresse för biologisk mångfald och fotografering. Han levererar foton till TT bildbyrå, har skrivit fem naturböcker och håller många föredrag om pollinatörer, ängar och ängsskötsel, samt illegal arthandel inklusive tigrar. I år utsågs han dessutom till Årets Naturfotograf.
• Se fler av Olas bilder på Instagram.
”Jag har förmånen att leda flera resor per år till olika spännande platser för att möta karismatiska arter. I år blev det både Indien och dess tigrar och brasilianska Pantanal med både jaguarer, puma, manvarg och charmiga jätteuttrar båda i Äventyrsresors regi. En annan årlig resa blev det också till Lassi Rautiainen i östra Finland för att umgås med områdets stora rovdjur. I år blev det lite av rekord när tio vargar, alfaparet och både fjolårets och årets ungar visade upp sig framför alla i gruppen av entusiastiska fotografer!
På sätt och vis började fotoåret med en decemberresa till Norge. Jag är entusiastisk när det gäller människor som kan tjäna pengar på att hjälpa andra att se, uppleva och fotografera natur – plötsligt blir levande djur mer värda än döda! Kustbonden Ole Martin Dalhe är uppväxt på en bondgård i norska Flatanger, ca 20 mil norr om Trondheim. Längs norska kusten är det gott om havsörnar och Ole Martin fick för många år sedan en fråga från två engelsmän och han kunde hjälpa dem att se havsörnar. Första gången gick det dåligt men så småningom lyckade de tre få uppleva örnar på nära håll. Sedan dess har Ole Martin blivit Mr Eagle, inte minst efter en artikel i New York Times där hans verksamhet som örnguide presenterades. Det var därför jag och kompisen Lennart Eriksson tog oss till Flatanger för att kunna få önskebilder på vackra havsörnar när de med klorna först dyker mot ett byte i vattenytan. Med stor erfarenhet tar Ole Martin besökare ut i sin båt för att uppleva de ca 25 par havsörnar som häckar i området. Örnarna vet att när Ole Martin kommer blir det krubb!
– Titta till vänster, där kommer en – ett, två, tre! ropar Ole Martin, och kastar i väg en stor sill. Så snart sillen landar dyker havsörnen och besökarnas motorkameror börjar rassla.
Havsörn: En elva år gammal fågel landade på min åtel i Knivsta kommun. Hon ringmärktes i Uppland den12 maj 2014 av Björn Helander.
Hemma i uppländska Vidbo har jag sedan många år flera åtelkameror utsatta för att så att säga ”öppna en dörr” till djurlivet i området. Lodjur är önskearten och jag har lyckats många gånger under åren som gått. I år har jag lyckats fotografera ett ungt djur både i januari och februari med min kamerafälla. Jag har också ett kameragömsle som jag agnar med ”örngott”. Det blev lite extra spännande i mars när två gamla örnar, en hane och en hona besökte åteln under flera dagar. Det visade sig att båda var märkta av Björn Helander för 11 respektive 15 år sedan.
Jag har fortsatt ett spännande samarbete med SVEMOs miljöansvariga Mikael Norén med projekt på Arlanda Crossbana. Störda sandlandskap är ofta rika på steklar som gräver bon i den blottade sanden. En stor aggregation med sälgsandbin är extra intressant med förutom sandbin utan också olika boparasiter som blodbin, gökbin och svävflugor. När ljungen började blomma flög både ljungsandbin och ljungsidenbin runt motorcykelbanorna. Tillsammans med klubbens ordförande Fredrik Segerström har vi lagt ut cellulosamattor med invävda torrängsfrön för att anlägga torrängar på områden där motorcyklarna inte kör. Jag har också föreläst om biologisk mångfald och pollination för SVEMOs miljöansvariga.
En salskrakehona försökte ta sig in i en holk flera gånger men fick till slut ge upp, eftersom holken var upptagen av en kniphona!
Under en givande utflykt till Vindelfjällen i slutet av maj med kompisen Rolf Segerstedt kunde jag besöka området utan att behöva sitta i möten. I mitt liv som naturvårdare för WWF har jag under många år jobbat med först naturbetesmarker längs Vindelälven och därefter vara med om att starta och driva ett biosfärområde. Under denna resa kunde jag nu fokusera på fotografering. Vi fick möta många blåhakar, simsnäppor, salskrakar, fjällgäss, skogsharar, och älgar.
En klöverhumla besöker rödklöverblommor på ett klöver-lucernfält norr om Hjälstavikens naturreservat. Klöverhumlor har lång tunga och en av få arter som kan pollinera rödklöver men har gått starkt tillbaka i södra halvan av Sverige.
Som vanligt gick det åt många dagar för att smyga omkring med kameran med ringblixt och makroobjektiv för att fotografera blombesökande insekter. Årets Naturlycka upplevde jag när efter ca 35 år åter fick möte klöverhumlor och inte blev det sämre att i samma klöver-lucernfält strax norr om Hjälstaviken också flög mosshumlor och lucernbin, både nya för mig.
En kompisutflykt till sjön Bolmen i gränstrakterna mellan Småland och Halland fick vi följa med Nisse Ekwall, en av våra få sötvattensyrkesfiskare, när hans son vittjade bottengarn. Traktens havsörnar, havstrutar och fiskgjusar känner väl till att när familjen Ekwall vittjar sina garn och kommer då flygande för att få ett skrovmål. På samma sätt som Ole Martin gör i västra Norge kastar Nisse ut fisk när gjusar och örnar närmar sig
Fiskaren kastar ut en död braxen och genast dyker fiskgjusen ner mot bytet.
Jag blev helt ställd när jag i somras fick ett telefonsamtal från Naturvårdsverkets presschef Anneli Nivrén. Hon meddelade att Naturvårdsverket valt mig till Årets Naturfotograf – en av årets höjdpunkter!”