Berguv. Bildtext se nedan.
Naturjulkalendern 2025: Niclas Ahlberg
Niclas Ahlberg fotograferar gärna på Gotland, vilket bland annat skildras i hans böcker ”Ljusets avsked & återkomst”, ”Skärfläckan – den gracila vadaren” och även i hans nästa bok ”Sveriges vadare” med planerad utgivning i mars 2026. Han vill med sina bilder lyfta fram det vackra och skyddsvärda i vår natur. Större delen av sin tid bakom kameran tillbringar Niclas på östra Gotland, där han bor under stora delar av året. Det karga, öppna kustlandskapet och öns ständigt skiftande ljus har blivit en självklar del av hans bildspråk. För Niclas är ljuset inte bara en förutsättning för fotografi – det är själva utgångspunkten för allt hans skapande.
• Se fler av Niclas bilder på Niclasahlberg.se, Facebook eller instagram
”Det är nu tre år sedan jag blev naturfotograf på heltid. Förutom arbetet med mina böcker är fotoresor en stor del av min vardag. Jag trivs bäst i nordisk natur, så de flesta resorna går till Sverige, Norge och Finland. Men jag har också en stark dragning till Spanien. Jag gillar kulturen, språket, maten och vinerna – och landet erbjuder dessutom fantastiska möjligheter för fotografering.
Kyla, snö och fåglar i norra Finland
Strax efter nyårshelgen åkte jag till norra Finland, där jag möttes av –20 grader och djup snö. Det var precis vad jag hade hoppats på. Målet var att fotografera spettar, lavskrika och andra arter i det kristallklara vinterljus som bara uppstår när kylan är riktigt bitande. Det var inga bekvämligheter – jag satt i ett tältgömsle på en upp och nedvänd soptunna och försökte hålla värmen så gott det gick. Men resultatet är det som räknas, och det blev många riktigt fina bilder.
En spillkråka hackar på en torraka så snön trillar ned från grenarna. Snön blir fint genomlyst av den lågt stående januarisolen.
Vår på Gotland
Mycket av våren spenderades på Gotland. Mitt bokprojekt var prioritet och jag fokuserade på de arter där jag kände att jag behövde förbättra urvalet till boken. Det finns trettiotre arter vadare så det var en del att jobba på. En av dessa arter var rödspoven. En alltmer sällsynt art som är starkt hotad på rödlistan. Det finns fortfarande ett fåtal lokaler där det häckar rödspov på Gotland. Jag gjorde några besök vid en av dessa och lyckades få en bra blandning av bilder som fyllde syftet att porträttera arten. Då detta var i början av maj så var hormonnivån riktigt hög så det blev parningar titt som tätt.
I början av maj har rödspovarna etablerat revir och de parar sig flera gånger om dagen.
Varangerhalvön med fokus på fjäll och kustfåglar
Till skillnad mot tidigare resor jag gjort till Varanger så hoppade jag över alkor och skogsfåglar och fokuserade helt och hållet på tundrans arter. Jag gav mig upp i månadsskiftet maj/juni men det var ingen sommar jag möttes av. Det var djup snö över hela fjället. Snön hade börjat smälta något längs vägarna och i dessa vägkanter var det nu fullt av fåglar. Spelande brushanar, mosnäppor, kärrsnäppor med mera. Så fort isen försvann på någon vattensamling landade det simsnäppor. Det var fascinerande att se hur fåglarna anpassar sig till förhållandena. En del arter som tyckte det var för mycket snö flög nog ned till kusterna och för att avvakta snösmältningen. En fantastisk resa som gav mersmak så jag åker dit 2026 också.
En dryg vecka på Stora Karlsö
Stora Karlsö är verkligen en magisk plats. Det är Sveriges enda fågelberg (tillsammans med Lilla Karlsö) och hyser 25 000 häckande par sillgrisslor och 10 000 par häckande tordmular. Och förutom dessa, mängder med andra arter både på vattnet som omger Karlsö och i vegetationen på ön. Men alkorna är det stora dragplåstret. Jag ledde två workshops där och det är verkligen en fantastisk plats att lära sig fota. Eftersom det är så gott om fågel så blir fototillfällena oändliga.
Bilden visar en tordmule i det sista ljuset. Jag fotade med lite längre slutartid för att få en lätt rörelseoskärpa som mjukar upp bilden en aning.
Jagande sparvhökar i Norge
Efter en lång skön sommar på Gotland packade jag bilen och körde till södra Norge. På höstarna, under sträcktiden, stannar ofta sparvhökar upp och jagar nötskrikor. Sparvhökarna är inget direkt hot mot nötskrikorna och det är tydligt att nötskrikorna är med i leken. Ibland såg man att nötskrikorna drog i sparvhöken för att de skulle sätta igång jakten. Jag ledde två workshops på denna plats och fick många häftiga möten med sparvhökar och en hel del bilder också.
Man ser på bilden att det inte är någon större storleksskillnad mellan sparvhök och nötskrika. Det är nog därför de har kul tillsammans. Det var en del mesar som inte tyckte det var lika kul att sparvhökarna höll till på platsen. Några fick plikta med sitt liv.
Nordiskt naturfotografmöte i Kuusamo
I oktober var det dags för det årliga Nordiska mötet med Svenska Naturfotograferna/N, Finska Naturfotograferna och Norska Naturfotograferna. Årets värd var Finland och mötet hölls i Kuusamo. Det var några fina dagar med många bra bildvisningar och en del fotograferande. Jag passade på när jag ändå var där att göra lite egna utflykter och fotade bland annat kungsörn, berguv, duvhök och björn och en hel del annat. Det blev lyckat och jag bjöds på ett Finland i fina höstfärger.
Berghuvshannen satte sig på en gren och ropade. Plötsligt flyttar den på sig och jag undrar varför. Strax efter att jag tänkt tanken landar honan bredvid honom. Fin berguvsromantik i höstnatten.
Hoppas ni alla får en riktigt fin jul och ett Gott Nytt År med fulla minneskort och fina naturminnen!”
