Gå till innehållet

Stillsam soluppgång över skogstjärnen uppe på Ormhöjden.

Naturjulkalendern 2025: Mia Olovsdotter

Mia Olovsdotter fotograferar ofta i projektform där naturfotografier och berättelser tillsammans växer fram. Skogssjöar, tjärnar, myrmarker och naturskogar är hennes favoritbiotoper. Mia är medlem i Naturfotograferna/N. 

Se fler av Mias bilder på hennes hemsida olovsdotter.com, Facebook och instagram

”I början av året var vintern på ett kort besök hemmavid i Härryda, Västra Götaland. Samtidigt var vattenflödena höga. Jag besökte ett ställe nära en gammal bondgård där det finns spår av en så kallad skvaltkvarn. Det lilla vattenfallet med rester av stensättningarna är kvar sedan 200 år tillbaka i tiden och denna dag puffade och pustade vattenångorna i kylan.

Skvaltkvarnar var vanliga för malning till husbehov förr i tiden. Kvarnen var en enkel typ av vattenkvarn som malde säd med hjälp av ett horisontellt vattenhjul som direkt drev en kvarnsten. De fanns vid mindre vattendrag med liten fallhöjd och var beroende av vattenflödet under vårfloden och höstregnen. Jag tycker om att besöka och fotografera i detta område. Jag befinner mig på samma plats där lantbrukarna för länge sedan försiktigt tämjde naturens krafter för sin egen överlevnad. 

Vid det lilla vattenfallet puffade och pustade vattenångorna i kylan.

Våren gjorde sitt intåg i april. Sedan flera år tillbaka har jag ägnat mig åt ett bildprojekt kring och i små skogspölar. När den bleka vårsolen äntligen når ned till dessa vattenytor börjar livet ta fart. Efter bara några dagar sjuder det av växtlighet i pölarna. Sötvattensalger skapar syre via sin fotosyntes och bubblorna bildar sinnrika mönster vid vattenytorna.

Vid en liten skogspöl hittade jag ett vårgrönt universum i miniatyr, ett mikrokosmos av slingrande sötvattensalger och luftbubblor fyllda av syre.

Under den sena våren och tidiga sommaren åkte jag upp till nordvästra Värmland för att besöka en liten skogstjärn nedanför Ormhöjden. Jag har under flera år besökt stället, men nu i år hade jag även med mig en drönare för att kunna dokumentera tjärnen ovanifrån. Området är orört och här har jag upptäckt att den biologiska mångfalden är stor. Jag tar mig ned till vattenytan med min kajak och paddlar ut för att uppleva naturen tidiga morgnar och även för att förhoppningsvis kunna dokumentera djur- och växtliv i och vid tjärnen. 

Jag har sett rävspår nära tjärnen tidigare år men aldrig en individ. En morgon ser jag plötsligt i ögonvrån något brunt en bit bort som jag inte kände igen siluetten av. När jag tittar i kamerasökaren är det en räv! Den ser inte mig och jag ser att den är ute och lyssnar efter frukost. Jag sitter stilla i min kajak och väntar på att den ska komma lite längre ut vid tjärnens kant så att jag kan få tillfälle att fotografera den. Vid ett kort ögonblick får vi ögonkontakt. Sen tassar den långsamt vidare över myren och in i skogen. Det var ett fantastiskt möte och jag är glad över att jag hann ta en bild.

Vid skogstjärnen en tidig morgon. Ett ljuvligt möte.

Jag har under några år arbetat med en artikel om detta naturområde i nordvästra Värmland och i och med att jag fotograferade och dokumenterade tjärnen med dess in– och utlopp via drönare i år, skickade jag in både en bildkollektion och text till tidskriften Camera Natura. Artikeln blev antagen och den publicerades i höstnumret 3-2025 med titeln ”Skogstjärnen på Ormhöjden”. Det är verkligen hedrande att få medverka i denna vackra och seriösa fototidskrift.

Väl hemma från Värmland fortsatte jag att flyga drönare. Nu över en skogssjö som jag känner till utan och innan, eftersom jag har paddlat ut många gånger och fotograferat bland annat storlommar och hägrar. Att flyga drönare över ett område som man endast sett från vattenytans nivå är en fantastisk upplevelse. Miljöer ter sig ju helt klart annorlunda om man flyger som en liten fågel högt uppe i skyn. Jag är särskilt förtjust i ljuset tidiga morgnar då sjörök och dimma omsluter landskapet. Därför lyfte jag även min drönare i de väderförhållandena. Sikten var oftast lite dålig, men eftersom jag känner till sjön så väl, förvillade jag inte bort mig.

I slutet av oktober hade jag soluppgången i ryggen och framför mig syntes ett pastellfärgat landskap. Där och då såg jag även en cirkulär regnbåge som svävade över strandkanten.

Man brukar säga att det finns en skatt vid regnbågens slut. Men häruppe där ”jag” svävar är den cirkulär och tycks peka ut platsen där fina sommarminnen finns med picknick, bad och sol.

Jag önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt Fotoår! Hoppas vi alla får ett fint 2025 med härliga naturupplevelser!”

Mer att läsa