Naturjulkalendern 2025: Maria Thapper

• Se fler av Marias bilder på hennes hemsida, Facebook och Instagram

”2025 har varit ett väldigt lyckosamt år för mig med både fina tävlingsresultat och härliga resor.

Året började med att jag i mars blev utnämnd till Årets fotograf i Naturfoto Västmanlands årstävling, väldigt otippat och roligt. Speciellt då jag inte varit med i föreningen så länge. Det här är första gången jag är med i en fotoförening och jag börjar förstå tjusningen då fotograferandet annars är ganska ensamt. Nu har jag flera att diskutera foto med, få inspiration av samt kunna åka med på trevliga dagsturer när sådana anordnas.

I april åkte jag till Hornborgasjön för att kika på tranornas dans. Detta var mitt fjärde besök och i år hade jag tur med vädret! När morgonen började gry hade jag turen att få se tranorna dansa med soluppgången. Jag kan varmt rekommendera en resa dit. Det är svårt att förstå hur många fåglar som kan samlas på ett och samma ställe. Ljudnivån från dessa skränande fåglar är hög. Fotografer står på rad i hopp om att få den perfekta bilden men det är även väldigt många som bara kommer för att se och uppleva. Fanns bussar från andra delar av Europa som tagit sig dit. Såg även en och annan glada på himlen, kul att se dem så högt upp i landet.

På midsommardagen åkte jag på ett för mig nytt björngömsle och fick se en fin unghane med ovanligt ljus päls (se bild överst i artikeln). Han kom förbi fyra gånger. Första gången väldigt snabbt, så snabbt att vi inte vågade fota med risk att skrämma honom och jag blev oerhört besviken, tänkte att där var min chans. Som tur var kom han tillbaka vid 19:00 när det var riktigt ljust ute. Då stannande han lite längre. Länge nog att få ett gäng bilder. Vid 22:00 var han tillbaka igen men då började ljuset bli lite mer utmanande. Han stannade då säkert 40 minuter och det gav mig tid att även kunna titta upp från kameran och njuta av tillfället. Vid 00:30 kom han igen och stannade i över en timme. Då valde jag att bara vara i nuet eftersom skogen var tät och gjorde det för mörkt att fotografera. Som närmast var han nog cirka 2 meter från gömslet, det var mäktigt! En resa som jag gärna gör om igen.

Under semestern planerade vi en bilresa genom Europa men vädret fick oss att tänka om. I sista minuten bestämde vi oss för att istället följa det fina vädret upp mot fjällen. Jag har aldrig riktigt rest i fjällen på sommaren, vilket fantastiskt landskap det är, även på sommaren. Vi fokuserade mest på vattenfall och besökte flera otroligt underbara platser där jag gärna stannat lite längre. I slutet på resan var tanken att bo i tält uppe på Flatruet, Sveriges högst belägna landsväg. När vi kom dit blev vi anfallna av broms, har nog aldrig sett så många samtidigt. Vi avvaktade med att sätta upp tältet och tur var nog det då åska och regn dök upp bara 30 minuter senare. De med husbil blev kvar men att bo i tält så högt upp vågade vi inte. Nästa dag skulle vi åka till Vemdalen så vi beslutade att ta den resan redan på kvällskvisten istället. Jag hade stora förväntningar på att se en ren, då jag inte tror att jag sett någon förr. Det blev jackpott! Vi fick se så många renar att jag tillslut inte orkade stanna till och fota mer. Samma kväll i ovädret på väg till stugan såg vi även fjällkor, älgar och en fin räv bland sommarblommorna. Kunde knappt sova den kvällen, så upprymd var jag över dagens händelser och fantastiska möten.

Hösten har inte bjudit på några längre resor men som jag nämnde i början så var det ett lyckosamt år. I september deltog jag i Svensk Naturfoto tävling och kom på en hedrande 9:e plats i kategorin Övriga djur. Deltog sedan i oktober månad även i Svenska Mästerskapet i fotografi. Där gick det som bäst i kategori Makro då jag kom både på 6:e plats och fick ett guld med mig hem (lite skryt). Jag kan inte vara mer nöjd och tacksam än jag är nu. Allt slit, alla timmar jag spenderar krypande i gräset bland insekter jag fasar för ger resultat och det känns som att jag är på rätt väg och gör det jag gör bäst.”