Naturjulkalendern 2025: Mårten Lundgren
Mårten Lundgren har haft ett intresse för bilder och naturen så länge han kan minnas. Född, uppvuxen och boende i Kolmårdentrakten är det ute i skogarna han trivs som bäst och i år har det resulterat i en bok om Kolmårdsskogens sista älgar. Han hoppas att hans bilder ska kännas personliga, att de ska beröra och att de ska spegla hans egna upplevelser från naturen.
• Se fler av Mårtens bilder på hans blogg eller Instagram.
Mitt fotoår 2025
”I nästan precis samma skede som vi bytte sida i kalendern från 2024 till 2025 så inledde jag den största resan i min fotokarriär – nämligen att färdigställa min debutbok ”Kolmårdsskogen och Älgarna” – en hyllning till Kolmårdsskogens allra sista älgar.
Boken är ett resultat av 13 års kontinuerligt älgfotograferande, där jag givetvis också hunnit fotografera annat än bara älgar. Men det har tagit mig hela 13 år att samla in det bildmaterial på älgar som behövdes för att göra boken. För mig var det viktigt att boken bestod av ett brett bildmaterial och olika typer av bilder. Bildbredden var det jag ansåg kunde göra boken mer spännande. Därför var jag tvungen att fotografera många typer av älgbilder – porträtt och närbilder, landskap med älgar, ätande älgar, sovande älgar med mera, men också älgar i olika årstider och väder.
Den allra sista bilden till ”Kolmårdsskogen och Älgarna” gjorde jag någon gång i maj månad – då jag hade ett mycket fint möte med en älg som stod och åt raps, samtidigt som hon tittade rakt in i den ljumma vårsolen. I samma ögonblick som jag gjorde den bilden så visste jag att allt material fanns för att sätta ihop boken.
Därefter har jag lagt mycket arbete på att sätta ihop boken och även skrivit texterna som bygger på intervjuer med olika personer som på olika sätt har en anknytning till Kolmårdsskogen. Att få andra personers röster som också berättar om att älgen sakta men säkert håller på att försvinna från Kolmårdsskogen har gjort boken om möjligt än mer mångfacetterad och spännande.
Boken är inget vetenskapligt verk och kommer därför aldrig fram till någon egentlig orsak till älgens sakta försvinnande från Kolmårdsskogen. Jag är naturfotograf och därför vill jag med mitt konstaterande att jag allt mer sällan möter älgarna ge dem en vacker hyllning med denna bok.
Givetvis har boken tagit mycket av min tid under året, men jag har också hunnit med att fotografera annat, inte minst under sommarens ljusa nätter. Semesterresan med familjen till det vackra Norge bjöd på magiskt vackra och dramatiska landskap. I hemmaskogarna har jag haft mängder av fina möten med både ugglor, kronhjortar, rådjur och inte minst bävrar. I början av november gav sig familjen återigen iväg på semester, denna gången till London där jag hade finfina möjligheter att prova på fotografering av stadens djurliv med ekorrar, havstrutar och annat spännande som vi stötte
på, men också försöka mig på helt annat så som svartvit gatufotografering.
Även om Kolmårdsskogen och Älgarna nu äntligen är färdig och lanserad, så kan jag inte sluta att fotografera älgarna. Jag tycker fortfarande det är precis lika roligt nu som det var för 13 år sedan. Mer och mer så tror jag att jag faktiskt börjar se älgen som det allra finaste jag kan möta i skogen. Jag kan därför bara inte sluta att fotografera dessa majestätiska djur. Så hela hösten har inneburit många tidiga morgnar med älgarna och nya upplevelser, så som när jag fotograferade älgkon och kalven som pussas i dimman, eller som nu senast en älgko som stod på ett berg i det dova novemberljuset och blickade ut över slättlandskapet.
Det är härligt med naturen och skogen, för det går inte att regissera den – du vet aldrig vad din nästa bild kommer handla om eller innefatta – en älg, ett rådjur, en räv, en lappuggla eller kanske ett lodjur om du har riktig tur. Därför ser jag med nyfikenhet verkligen fram mot ett spännande fotoår 2026…”
