Skäggdopping.
Naturjulkalendern 2025: Jonathan Stenvall
Jonathan Stenvall är en meriterad naturfotograf och fotoguide med bas i Stockholm. Han är OM-system ambassadör, invald i föreningen Naturfotograferna /N och driver Nordiska fotokurser och Fotosnacket.
• Se fler av Jonathans bilder på jonathanstenvall.com, Instagram eller nordiskafotokurser.se
”Mitt 2025 har varit intensivt, kanske något turbulent, men framför allt väldigt roligt. Det har präglats av att hitta en balans mellan mitt största intresse och yrke som naturfotograf, och mitt liv hemma i Stockholm där vardag, vila och njutningen av min närnatur är centralt (men ibland svårt att hitta tid för).
Lavskrika i Härjedalen mot en gyllene januarisol. Lavskrikan hör den gamla skogen till, och hittar du den är det ett gott tecken på skyddsvärd natur. Den är mångas favorit då den gärna kommer nära och har förkärlek för korv – något som såklart underlättar fotograferingen av den.
Även fast jag rest och upptäckt många platser runt om i Europa i år, är det kanske naturupplevelserna hemma i Sverige som starkast lever kvar inom mig. Efter en rekresa till de italienska Alperna och det franska fågelparadiset Camargue, spenderade jag några dagar i södra fjällen – både för att besöka nära och kära men också för att tillbringa tid med en av mina absoluta favoritfåglar: lavskrikan. Kalla januaridagar med gyllene ljus skapar magiska förutsättningar för naturfotografen. Två jobbhelger med fotogrupper vid Råstasjön gav också några minnesvärda möten med stadsnära fåglar i Stockholm.
Vårvintern bjöd på många roliga uppdrag där jag fick spendera tid ute i fält men också föreläsa, hålla webbinarier och bygga en helt ny interaktiv fotografisk kursplattform som lanserades i mars. När det känns som man har 27 bollar i luften (vilket nog inte är en alltför stor överdrift) blir närnaturen extra värdefull. Att få släppa stress och komma in i den där ”bubblan” är magiskt – och viktigt.
Skäggdopping mot en spegelblank yta en tidig morgon i norra Stockholm. Här kan man njuta av doppingarnas dans och spektakulära skådespel, samtidigt som tunnelbanans skrammel hörs i fjärran.
Under våren fann jag mig som vanligt många tidiga morgnar i kanten av diverse våtmarker – i olika, och troligtvis ganska oergonomiska poser. Något som gav fin utdelning både i upplevelse och bild var skäggdoppingarnas spektakulära parningsdans. På en fullpackad tunnelbanevagn hem till Söderort blev man påmind om hur stadsnära vårens kanske bästa naturupplevelse faktiskt var.
Under försommaren spenderade jag mycket tid med deltagare ute i Stockholms skärgård – Landsort, Ängsö och Riddersholm utforskades med kameran, samtidigt som jag också försökte låta kameran vila och spendera tid med vänner på mer urbana platser. I juni blev det en vecka i arktiska Nordnorge, där sömnbrist och midnattssol kombinerades med otroliga upplevelser och möten med brushanespel och alkor i hundratusental.
Flugblomster på en av mina favoritplatser i ett naturreservat vi besöker under min kursvecka i Mullsjö. Blommorna hos flugblomster har utvecklats för att efterlikna både form och doft av en insektshona – något som kallas mimikry. Insektshanar försöker para sig med dessa ”honattrapper”, vilket leder till att de ofrivilligt hjälper blommans pollinering.
Tillbaka i Sverige körde jag återigen mina vanliga folkhögskolevecka i Mullsjö där jag de senaste åren varit lärare i naturfotografi, följt av en snabbis ner till de schweiziska Alperna, där jag upptäckte en ny favoritplats för att fotografera den mäktiga Alpstenbocken.
Hemma i Sverige igen, och ett försök till semester skapade lite rastlöshet i mig. Med mål att både få lite återhämtning och fina bilder fann jag mig sittandes i kajak ute bland mellanskärgårdens kobbar och skär med ett tjugotal gråsälar frustandes några meter ifrån mig. Detta kan nog ha varit en av mitt livs bästa naturupplevelser. Sälarna var nyfikna, och med högljudda, rosslande andetag smög de upp bakom kajaken för att inspektera mig. En starkt lysande kväll och stilla morgon gav mig möten jag sent kommer att glömma. Under de få mörka timmarna jag sov på en närliggande kobbe hörde jag sälarna ”yla” i den blåa julinatten.
En magisk gryning i Stockholms södra skärgård med gråsäl, dimma och spegelblanka vattenytor. Jag sitter i min kajak och njuter som bara den.
När sommaren fortfarande höll sig kvar över Stockholm började min höstsäsong med sprakande höstfärger på dagen och lysande norrsken på natten i Abisko, Fulufjället och vackra Färnebofjärden. Man kan inte få nog av hösten i fjällvärlden…
Två korvhungriga lavskrikor i Fulufjällets nationalpark. Det är svårt att inte bli förälskad i detta lättillgängliga fjäll med omgivande urskog.
I november är det dags för ännu en resa – denna gång till en för mig välbesökt plats. Jag har fått möjlighet att spendera 14 dagar i november och december på ön Gotska Sandön för ett kommande bokprojekt; en tid att skapa bilder i det gråa och karga. Jag har besökt ön ett tjugotal gånger, men endast under vår och sommar, så detta ska bli helt fantastiskt. Och kanske får jag också tid att landa lite och koppla av, då jag och min fotokompis kommer vara i princip ensamma på ön – utan möjlighet att ta oss därifrån…”
