Guldstekel.
Naturjulkalendern 2025: Gustav Parenmark
Jag heter Gustav Parenmark och är en 20-årig naturfotograf från Gävle med fokus på insekter och makrofotografi. Genom mina bilder vill jag visa skönheten och betydelsen hos de små varelserna i naturen, och kameran har blivit mitt sätt att utforska och förmedla den skönhet och komplexitet som ofta går obemärkt förbi. Mina bilder har uppmärksammats internationellt och belönats i flera fototävlingar, samt publicerats i välkända tidskrifter som National Geographic. Jag är även medlem i Sveriges Unga Naturfotografer.
• Se fler av Gustavs bilder på Instagram eller macrogp.com
”Fotoåret 2025 har varit annorlunda och unikt för mig jämfört med tidigare år. Som makrofotograf som är specialiserad på insektsfotografi är tidsspannet att vara ute i fält kort, och jag har varje år i stort sett bara några månader på mig under sommaren att fotografera Sveriges insektsliv, innan kylan kryper fram. Detta år har jag tyvärr inte haft lika stor möjlighet att vara ute i fält och fotografera, utan fokuset har mer legat på den ”representativa” delen av fotograferingen. Man kan säga att jag delar upp det i två delar – den praktiska, ute i naturen, och den representativa, där jag delar arbetet med andra genom utställningar, intervjuer och föreläsningar samt även framtida planer för utställningar och samarbeten.
Jag hittade denna nattfjäril sittandes utanför mitt fönster en kväll, och betraktade den utan att ta några bilder. När den satt kvar nästa dag så passade jag på att ta denna bild, vilket blev en focus stack bestående av 67 olika bilder.
I augusti hade jag en utställning, kallad ”Små Giganter”, där jag visade upp 14 av mina bästa verk med bilder från både Sverige och andra delar av världen, som fokuserade på detaljerna i den värld vi sällan stannar upp för att betrakta. Många besökare berättade att de efter utställningen såg på insekter med helt nya ögon, vilket för mig var det största målet: att förändra perspektiv och väcka fascination för det lilla. Det är alltid lika kul att få se reaktioner på andra som väcks från mina egna bilder, och höra vad besökare ser och tänker – särskilt när det kommer till insekter, som är något många människor inte är helt vana vid att se på så nära håll.
Bandad humlebagge är ett sällsynt fynd för mig, så jag blev glad när jag hittade en äta pollen på en mjölkört. Otroligt vackra insekter.
I år så har jag även börjat hålla min föreläsning ”Världen vi inte ser”, där jag utöver att visa upp de insekter jag möter när jag fotograferar, belyser deras viktiga roll i ekosystemet och berättar hur det går till när jag fångar dessa små varelser på bild. För mig som har fotograferat insekter i åtta år, sen jag var 12 år gammal, är insektsfaunan i vårt land självklar och det är lätt att bli hemmablind. Många människor är helt ovetande om vad som gömmer sig i vårt land och det är en stor ära att få introducera människor till denna värld, som kanske är den viktigaste i våra ekosystem – och därmed få ett perspektiv på hur mitt arbete påverkar andra människor.
Jag hittade den här guldstekeln inomhus vid ett fönster med en bruten vinge, och bar ut den så att den fick en chans att vila i en lugnare och mer naturlig miljö. Trots den skadade vingen lyckades den efter ett tag flyga i väg, åtminstone så långt att jag inte längre kunde se den. Detta var bara tredje gången jag någonsin fått möjlighet att fotografera arten – en av de vackraste insekterna vi har i Sverige.
Trots mycket av denna representativa del av arbetet, så har jag som tur är haft några tillfällen att fotografera i fält. Denna sommar har jag varit uppe i Köpmanholmen utanför Örnsköldsvik och fotograferat, och fokuset har legat på att fota blomsterlupinen. Trots sitt vackra utseende orsakar denna art stora problem i den svenska naturen. Genom att binda sitt eget kväve gödslar den marken där den växer och förändrar förutsättningarna för den omgivande vegetationen. Som ett resultat ersätts en lågväxande och artrik flora av en monokultur av lupiner. Tyvärr påverkas även insektslivet av detta. Dels eftersom många pollinatörer inte är anpassade till att öppna lupinens blommor, men också eftersom växtens blomningsperiod är kort, vilket innebär att det finns lite kvar för insekterna att livnära sig på senare under säsongen. Detta fotoprojekt är något jag ska fortsätta med nästa sommar, och genom bilderna vill jag inte bara belysa ett ekologiskt problem, utan också väcka reflektion kring hur snabbt människans introduktion av främmande arter kan förändra landskapet. På så sätt blir projektet både en fotografisk och ekologisk berättelse – om skönhet, men också om sårbarhet.
Det tog mig nästa en timme att försöka få en närbild på en humla som pollinerar. Eftersom jag använde mig av ett manuellt vidvinkelobjektiv utan CPU så är det nästan som att man fotar blint, då jag behövde gissa avståndet för att få humlan i fokus. När man ser dessa insekter pollinera kan man lätt tro att lupinen hör hemma här. Men ekosystem är mer än vad ögat kan se.
Många av mina fototillfällen sker tidigt på dagen, mellan kl 3-6 på morgonen, då detta ger mig den bästa möjligheten att fånga de sovande insekterna på bild. Flicksländor, som är ett favoritmotiv, är svåra att komma nära mitt på dagen då de är skygga och flyger i väg snabbt om man kommer nära. Men tidigt på morgonen sitter de stilla och vilar, och om man har tur kan man till och med hitta dem täckta av dagg. Under sommaren när jag var ute tidigt på morgonen och fotade i Köpmanholmen klarade jag däremot inte ens att vara ute i 30 min innan jag fick gå hem, på grund av myggen. Med tiden har jag lärt mig att stå ut, men just denna gång gick det faktiskt inte. När jag däremot kom hem så sa min familj till mig ”det hade varit coolt att se en bild på en mygga som suger blod från din arm”, och jag vet inte hur jag inte hade tänkt på det tidigare! Så nästa dag var jag ute, och såg ut som en galning när jag satt ner på marken med armarna utsträckta i väntan på att en skulle landa – och det tog inte långt tid innan en gjorde det.
Här är resultatet av myggberättelsen. När den satt på min arm, fullt fokuserad på att suga mitt blod, fick jag möjlighet att ta en focus stack på 12 bilder.
2025 har varit ett lärorikt och unikt år, och jag ser fram emot vad det kommande året kan öppna upp för. God jul och gott nytt år!”
