Naturjulkalendern 2025: Elisabeth Liljenberg

• Se fler av Elisabeths bilder på www.eliljenbergphotoart.com, Instagram och Facebook

”Det här året startade med vår flytt från landsbygden ett par mil norr om Kristianstad in till ett villaområde i stan. Under tiden flytten pågick som mest intensivt fanns varken tid eller ork över för fotografering. Men framåt mars blev det till slut stunder över för att kolla hur långt våren kommit i naturen. Ett par gånger gick utflykterna till Lingenäset, ett strövområde nära stan.

Kommunens natur domineras helt av det som kallas Vattenrikets biosfärsområde. Det sträcker sig runt stan, ca 3 x 3 mil, och består av ett flertal olika naturtyper. Centralt flyter Skånes största å, Helge å. Runt ån breder stora våtmarker ut sig med ett rikt fågelliv men också sandmarker, stränder, lövskog samt betes-och odlingsmarker. Man kan också notera att 20procent av landets rödlistade arter inom flora och fauna kan hittas i Vattenriket vars yta utgör mindre än 2 promille av landets yta. Den kanske mest kända platsen är Pulken, Sveriges näst största rastplats för tranorna vid vårflytten drygt tio tusen fick vi se i slutet av mars i år.

Lingenäset dit fototurerna gick, bjuder på våtmarker, sjöar, Helge å och en fin blandning av lövskog med framför allt bok, ek och hassel samt betesmarker. Bilden på blåsippan får illustrera vårens ankomst tidigt i mars. För trots att man har hundratals bilder på dem så går det inte att låta bli att beundra och fota dem varje vår igen.

Under våren och försommaren blev det tid att gå på upptäcksfärd i en del för oss nya naturområden i vårt hörn av Skåne. Platser som det är läge att återkomma till när det är ”rätt” årstid och väder. Även en flerdagarstur med PhotoNatura till vackra Kroppefjäll i Dalsland hanns med. Härligt och intressant med en typ av vildmarksnatur som vi inte har i våra trakter.

För första gången på flera år blev det så småningom dags att jobba med sileshåren igen (se bild högst upp i artikeln), dessa pyttesmå och svårfångade plantor. Utrustad med stövlar, regnkläder och liggunderlag valdes en solig dag för att få motljus på bilderna. Trots alla försök att inte bli blöt så slutar det alltid med att man är genomvåt av mossvatten från topp till tå efter att ha kravlat runt i sjökanten i vitmossan. Plantorna är bara ca 1-3 cm stora så kameran måste också ner i vätan, så plastpåse eller liknande rekommenderas som underlag. I ett annat naturreservat som tidigare år bjudit på massor av sileshår fanns i år inga kvar. Vad det beror på kan man ju spekulera om – extremtorra somrar, naturlig förändring i biotopen eller någon annan faktor?

När sommaren är här på allvar ligger mycket av fotograferandet på is. En del insekter, blommor och fjärilar fastnar förstås på minneskorten men mesta energin lades på trollsländor. Uppskattar dem alltmer; intressanta att studera och så vackra.

Framåt sensommaren gick PhotoNaturas höstweekendtur till Gullholmen på västkusten. Här finns en uppsjö av motiv för alla smaker, den mysiga fiskebyn, klippor, ljunghedar och mycket mer. Ett av motiven som jag fastnade för blev brännmaneterna, vackra och fascinerande. För att fotografera dem utan att jobba med undervattensfoto krävs för det första att det är helt vindstilla, för det andra att vattnet är kristallklart och slutligen att man använder ett polarisationsfilter för att reducera reflexerna på vattenytan. Här har jag försökt att visa maneternas långsamma dans över den gröna havsbottnen. Detta är också den enda av mina fem bilder som inte är tagen i Vattenriket.

När vi börjar närma oss hösten här nere i Skåne, det vill säga september/oktober, börjar svamparna dyka upp. I år skedde det ovanligt sent. Inte förrän någon vecka in i oktober dök de första upp. Bland dessa tidiga finns de utsökta porslinsskivlingarna som uteslutande hittas på dött bokträ. Tunna, ömtåliga, genomskinliga och blanka, ser de ut som gjorda av finaste porslin och är så tacksamma att jobba med som naturfotograf. Motljus och gärna en vinkel lite underifrån så att hattarna blir genomlysta av solljuset är ett fototips. Ännu en bild från Vattenriket, vid kanten av av Helge å.

Sista bilden från vårt fina biosfärsområde är fångad vid Mjöån på norra sidan av Linderödsåsen. Här finns en riktig liten pärla, ett naturreservat; Åbjer, i form av en djup ravin genom bokskogen med ån som porlar fram bland mossiga stenar och stockar. Ett ganska okänt naturreservat som även ingår i ett skånskt projekt för att visa på ”tysta platser” för rekreation och återhämtning här i nordöstra Skåne. På bilden ett miniatyrlandskap i ån, taget i månadsskiftet oktober-november när höstfärgerna är som finast. Lång slutartid och polfilter för att fånga mjukheten i vattnet.

Med detta lilla axplock mestadels från norra Skåne vill jag avsluta med att önska alla läsare riktigt fina jul- och nyårsdagar.”