Ännu finns några små ”oaser” av riktig skog kvar i de annars förhärskande industriskogarna.
Naturjulkalendern 2025: Anders Geidemark
Anders Geidemark är född och uppväxt i Bergslagsskogen och har jobbat professionellt som fotograf, skribent, föreläsare och naturguide sedan 1988. Han har bland annat haft ett flertal utställningar i Norden, var upphovsperson och curator på galleriet Naturfotografiska i Hallstahammar, har gett ut fyra böcker och varit domare i åtskilliga internationella naturfototävlingar. 2024 sjösatte han en ny årlig fotofestival; Naturfotofestivalen i Surahammar. I samband med festivalen arrangeras också Svensk Naturfototävling.
• Se fler av Anders bilder på Facebook och andersgeidemark.se. Hans filmer hittas på Youtube.
”Mitt naturfotoår har varit fantastiskt – på många olika plan – jag ska berätta:
Efter mitt årliga vårseminarium ”Inför den biologiska mångfaldens dag”, som i år hade temat ”Skogen”, och som vanligt drog många besökare, arrangerade jag också Föreningen Naturfotografernas årsmöte under samma helg i Surahammar. Överraskningen och glädjen var stor, då jag och Henrik Ekman utnämndes till Hedersmedlemmar i Naturfotograferna – i min värld något mycket fint och hedervärt!
Under våren lyckades jag under någon månad hålla en ambition om att producera en ny video i veckan på min Youtube-kanal, där jag besöker mina hemmamarker, fotograferar och berättar om hur mitt naturfotoliv ser ut. Det blev titlar som; Vildmarksmorgon, Bergslagsvår, Urskog och Bäverdammen.
Just Bäverdammen kom att spela en stor roll under min vår och sommar. Jag bor åter i mitt barndomshem utanför Hallstahammar i Västmanland, och vid den bäck som rinner förbi bara några hundra meter från huset, där jag som barn lekte nästan varje dag, har nu en bäverfamilj etablerat sig, byggt damm och hydda; och framförallt skapat förutsättningar för en mångdubbling av den biologiska mångfalden, i jämförelse med den ”öken” som rådde i form av en granplantering. Det är helt otroligt vad en bäverdamm kan åstadkomma!
Vid min barndomsbäck finns nu en bäverfamilj, något jag inte kunde drömma om som ung. Här simmar en familjemedlem förbi ”Dal-Olles tvättstuga”.
Jag ägnade många mornar och kvällar i sällskap med vår bäverfamilj, och mest bilder blev det på alla arter som nu finns här tack vare våra nya flitiga grannar; krickor, gräsänder, skogssnäppor, mängder av tättingar som näringssöker i och intill dammens varma vatten, till och med ett forsärlepar häckade!
I juli ledde jag en resa till Svalbard, och sedan var det full planering för vår andra upplaga av ”Naturfotofestivalen i Surahammar”, som vi genomförde 19-21 september. Vi nådde ca 700 unika personer med vår utställning i Virsbo Konsthall (Sveriges största naturfotoutställning), bildföredragen och mässhallen i Surahammars Folkets Hus, och den avslutande exkursionen i Fermansbo Urskog – fantastiskt kul!
Bävrarna med sin damm har skapat förutsättning för en flera hundra procent rikare biologisk mångfald, i jämförelse med den öken som den tidigare granplanteringen beskrev. På bilden en skogssnäppa.
Under höstens regniga dagar har jag passat på att besöka några av mina favorit-gammelskogar här i Bergslagen; de riktigt fuktiga dagarna är oslagbara för att få till den maximala mossgrönskan!
En tanke är att i samarbete med WildNature Fotoresor arrangera workshops i skogsfotografering i några av dessa ”oaser” av ursprunglig skog.
Påväg hem från en av skogarna upptäcker jag en räv ute på ett hygge. I med backen och ned med sidorutan, och eftersom jag umgåtts mycket med rävar vet jag att de gärna hoppar upp på en sten eller en stubbe för att få överblick. Jag ställer skärpan på en mycket lämplig sten – där en ung ek i förgrunden bär rävfärgade höstlöv – och bara håller andan. Jodå, det dröjer inte alls länge, så har jag räven fint i sökaren och det är bara att trycka av min färdigkomponerade bild – ibland har man Fru Fortuna med sig!
Räv i höstlig inramning.
OK, vi är framme vid den här redovisningens sista bild för året – och snacka om pricken över ”i”!
Under mitt 62 åriga liv i skog och mark, har lodjuren ständigt gäckat mig. Pinfärska spår så gått som varje år; de har säkert sett mig, men jag inte dem…
”Plötsligt händer det”; på självaste Fars dag sitter jag hemma på kontoret och jobbar då frugan ropar att våra kvällsbetande rådjur har fått sällskap av en älg. Det var ju skoj, vi ser inte älg så ofta längre, så jag tar den alltid i beredskap liggande kameran med teleobjektiv i handen och går ut på terrassen. Då ropar Sanna igen: – Är det ett lodjur?
Mitt livs första lodjur, fotograferat hemifrån gården, och som bonus tillsammans med både rådjur och älg.
Javisst är det en lo, som kommer gående på åkern mellan ett av rådjuren och älgen!
Det hela känns helt ofattbart och som en skänk från ovan, då jag får uppleva mitt första lodjur – och får bilder på det tillsammans med rådjur och älg – där jag står hemma på altanen i bara strumplästen… God Jul!”
