Gå till innehållet

Naturjulkalendern 2019: Isabella Chowra

Naturjulkalender 2019 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Isabella Chowra är en 27-årig naturfotograf född och bosatt i Stockholm, som har haft ett brett naturintresse sedan barnsben. Även fotointresset har hängt med sedan ung ålder, men växer och utvecklas ständigt och är ett viktigt incitament till att upptäcka mer av naturen. Med sina bilder hoppas hon dela med sig av sitt naturintresse, och brinner särskilt för att genom undervattensfotografering visa den för många dolda världen under vattenytan.

• Se fler av Isabellas bilder på Instagram.

“Mitt fotoår har till min stora glädje varit fullt av fantastiska naturupplevelser, även om allt inte har gått som planerat. Jag har hållit mig i norra Europa och har fått uppleva såväl djupa skogar som fjäll, hav och insjöar, och även fått följa djurlivet på hemmaplan i Stockholm. Mest utmärkande för året är nog den stora mängden ugglor som har gått att se häromkring. Särskilt lappugglorna har glatt fågelskådare och fotografer med sin närvaro, och min första vilda lappuggla fick jag se i Stockholmstrakten i februari. Sedan dess har det blivit många fler. Det verkar även ha varit ett gott häckningsår för hornugglorna häromkring , och nu mot slutet av året har även hökugglorna dykt upp ovanligt långt söder- och österut.

Lappuggla på jakt en tidig junimorgon.

Midsommar firades genom att jag tog tåget till Dovrefjell i Norge, en plats som jag blev kär i när jag under två veckor vandrade där förra året. Myskoxar finns det gott om, och har man tur kan man även få se fjällrävar. Jag och min vän som var med hade glädjen att se två individer, varav en var riktigt nyfiken av sig. Tyvärr var det ett riktigt dåligt gnagarår på Dovre i år, därav föddes inga fjällrävsvalpar där under sommaren. En plats där jag sett dem långt inne på fjället förra sommaren verkade rävarna till och med ha flyttat ifrån. Bristen på lämmel och sork var också väldigt påtaglig genom att vi varken såg eller hörde en enda tornfalk eller fjällvråk, arter som det förra året kryllade av till den grad att deras tjut ekade i huvudet på mig.

Vid midsommar hade fjällrävarna precis börjat fälla sina vinterpälsar ordentligt, på fjället blev det fortfarande nollgradigt om nätterna.

Väl tillbaka i Sverige blev det foto både på hemmaplan och på olika platser i Mellansverige. Hemma häckade två duvhökspar nära mig och fick 3 respektive 4 ungar. I en å hittade jag fullt med gäddyngel som bjöd på en rolig dag med undervattensfoto, trots mygg och smutsigt vatten, och längs ån flög den annars oftast osynliga rördrommen till sitt fiskevatten. En längre bit hemifrån fick jag se flygga slaguggleungar, och en av dem hade hittat en väldigt fin plats att slå sig ner på i den låga björkskogen.

En slaguggleunge i björkskog. Ungarnas högljudda tiggande hördes väl under nätter och tidiga morgnar.

Senare under sommaren var det dags för en av årets höjdpunkter, att åka till Storbritannien, möta upp en kär dykarvän och dyka med gråsälar. En repris från förra året, och det blir nog många gånger till… Roligare dyksällskap får man leta efter! Sälarna kommer ofta simmandes bakifrån och drar en i fenorna, puttar på kameran och är väldigt nyfikna. På ett kvällsdyk hade jag en enorm hane (säkert över 300 kg) som simmade fram, la sin ena fena på min fot och tryckte sin mjuka nos mot mitt ben. Hans huvud var så stort att hela mitt lår hade fått plats i munnen på honom, men allt han gjorde var att hänga så i vattnet ett tag för att sedan simma ner till botten för att vila.

Utöver sälarna besökte vi kolonier med lunnefåglar, sillgrisslor, havssulor och andra sjöfåglar. En ung pilgrimsfalk vid en av kolonierna var ett trevligt inslag, och på min väns gård bodde tornugglor som var fantastiska att få observera. Planen var också att dyka med blåhajar i Wales och brugder i Skottland, men vi lyckades pricka in en rejäl storm, så några hajar blev det tyvärr inte. Så går det ibland med naturupplevelserna, särskilt när man ska ut på havet och är rätt väderberoende.

En ung gråsälshane under ett kvällsdyk i England. Man kan oftast skilja på könet på sälarna genom pälsfärgen, honorna är silvergrå och hanarna har en mörkgrå färg. Fullvuxna är hanarna betydligt större än honorna och har rejält kraftiga huvuden.

I månadsskiftet september/oktober återvände jag till Dovrefjell, tanken var att fotografera djurlivet i de fantastiska höstfärgerna. Jag fick dock skjuta upp resan några dagar på grund av en skada, och hann precis få en dags vandring i mustiga höstfärger och tät dimma. Dagen efter kom snön, och det gjorde den med råge. Kraftig blåst la snön i meterdjupa drivor på vissa ställen, så när jag såg myskoxar uppe på en bergssida var det en ordentlig utmaning att ta sig dit, då jag till och från sjönk ner till magen i snön. Bilderna blev rätt långt ifrån vad jag hade tänkt inför resan, men jag är ändå väldigt glad att jag fick chansen att fotografera myskoxarna under sådana förhållanden. Det var en något märklig känsla att åka ner mot låglandet och se grönt gräs och höstfärger igen, för att vänta in vinterns antågande en andra gång. Nu hoppas jag på en fin vinter med snö som ljusar upp tillvaron även här. God jul!

Myskoxar i kraftig blåst och yrsnö. Strax efter denna bild la de sig ner för att vila, helt oberörda av vädret som de är så väl anpassade för. Jag satt och väntade ett bra tag på att de skulle resa sig upp igen, men fick till slut ge upp och lämna dem när fingrarna domnat bort av kylan.

Mer att läsa