Naturjulkalendern 2016: Ola Jennersten

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2016 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

WWF:s expert på biologisk mångfald, tigrar och internationell naturvård och dessutom invald i föreningen Naturfotograferna 1996 – Ola Jennersten har arbetat länge med att skildra och berätta om världens natur. I år inte minst i boken ”Vid vägs ände”, som han gjort tillsammans med Tom Svensson. Boken utsågs till Årets pandabok av WWF.

”Ännu ett år är på väg att bli historia. Flyktingvåg, amerikanskt presidentval och snöoväder är väl några hållhakar för 2016 men på ett personligt plan är det nog arbetet med min och Tom Svenssons bok ”Vid vägs ände” som upptagit mest tid. Dagliga telefonsamtal med förläggaren och fågelfotoestradören Brutus Östling fram till att pressarna var uppvärmda. Arbetsinsatsen gav dock resultat och vår bok blev utvald som 2017 års Pandabok av Världsnaturfonden.

LÄS ÄVEN: • Årets pandabok handlar om tjuvjakt, hot och hopp

Arbetsresor till de områden där Världsnarurfonden arbetar är grädden på moset i mitt arbete. I år kommer jag ihåg de svenska Pärlorna, tillika naturskogarna Ojnare på Gotland, och Karatj-Råvvåive i Norrbotten, bioblitzen i Östergötland och naturligtvis besök i thailändska och indonesiska tigerskogar.”

Videantennmal (Adela cuprella) på videblommor (Salix sp) Varje vår måste jag dock ut och möta blomningen av en av våra viktigaste växtarter. När sälgen blommar grundas mycket av framtida reproduktion, inte bara för sälgen men också alla våra humlor, vårflygande vildbin, svävflugor och den metallfärgade videantennmalen. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Videantennmal (Adela cuprella) på videblommor (Salix sp)
Varje vår måste jag dock ut och möta blomningen av en av våra viktigaste växtarter. När sälgen blommar grundas mycket av framtida reproduktion, inte bara för sälgen men också alla våra humlor, vårflygande vildbin, svävflugor och den metallfärgade videantennmalen.
Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Vildmarkslandskap med stora myrar. I Norrbotten finns fortfarande stora områden av mer eller mindre orörda skogar med arter som försvinner när skogsbruket tar vid. Vi har nu ett fantastiskt läge att skydda ett unikt naturskogslandskap. Om de redan skyddade områdena i norr (ss Muddus, Stora Sjöfallet, Pärlälven) får kompletteras med Jälka-Rimakåbbo och Karatj-Råvvåime ger vi framtida generationer möjlighet att besöka ett ursprungligt landskap som saknar motstycke i Västeuropa. Flygfoto, Karats-Råvvåive, Lappland Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Vildmarkslandskap med stora myrar. Flygfoto, Karats-Råvvåive, Lappland
I Norrbotten finns fortfarande stora områden av mer eller mindre orörda skogar med arter som försvinner när skogsbruket tar vid. Vi har nu ett fantastiskt läge att skydda ett unikt naturskogslandskap. Om de redan skyddade områdena i norr (Muddus, Stora Sjöfallet, Pärlälven) får kompletteras med Jälka-Rimakåbbo och Karatj-Råvvåime ger vi framtida generationer möjlighet att besöka ett ursprungligt landskap som saknar motstycke i Västeuropa.
Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Havsärn (Haliaeetus albicilla) Under flera år har jag med min grannes hjälp försökt mata in rovfåglar till mitt lilla fotogömsle. Som alla som försökt vet ni arr det innebär mängder med tid i lådan utan att det händer någonting. Men så efter flera år verkar det som det blivit bekant i fågelvärden att det vankas mat , så nu slåss havsörnar och ormvråkar med varandra för att få tag i de bästa bitarna. Här försöker den äldre örnen ta en fisk ur klorna på den yngre (som just stulit fiske från en annan) genom en läcker luftvolt men missar med några millimetrar. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Havsörn (Haliaeetus albicilla)
Under flera år har jag med min grannes hjälp försökt mata in rovfåglar till mitt lilla fotogömsle. Som alla som försökt vet ni att det innebär mängder med tid i lådan utan att det händer någonting. Men så efter flera år verkar det som det blivit bekant i fågelvärden att det vankas mat , så nu slåss havsörnar och ormvråkar med varandra för att få tag i de bästa bitarna. Här försöker den äldre örnen ta en fisk ur klorna på den yngre (som just stulit fiske från en annan) genom en läcker luftvolt men missar med några millimetrar.
Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Sumatranoshörning (Dicerorhinus sumatrensis) Skogarna i Indonesien har under de senaste 25 åren omvandlats till plantager med oljepalmer och akacia i ett rasande tempo. Det påverkar naturligtvis många av områdets unika arter. Att få stå framför en sumatranosjhörning (även om den fanns i ett rehabiliteringshägn där målet är att i framtiden sätta ut noshörningar i säkra skogar) är en ynnest i ett läge då det finns färre än hundra individer på jorden. Den här bilden skulle naturligtvis varit med i boken Vid vägs ände, men tillfället kommer efter det tryckpressarna startat! Foto (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Sumatranoshörning (Dicerorhinus sumatrensis)
Skogarna i Indonesien har under de senaste 25 åren omvandlats till plantager med oljepalmer och akacia i ett rasande tempo. Det påverkar naturligtvis många av områdets unika arter. Att få stå framför en sumatranoshörning (även om den fanns i ett rehabiliteringshägn där målet är att i framtiden sätta ut noshörningar i säkra skogar) är en ynnest i ett läge då det finns färre än hundra individer på jorden. Den här bilden skulle naturligtvis varit med i boken ”Vid vägs ände”, men tillfället kommer efter det tryckpressarna startat!
Foto (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

När jag var liten fängslades jag av alla fantastiska arter som jag kunde finna i uppslagsböcker och praktverk. En av dessa var Varanus komodoensis (ett namn som fortfarande sitter i huvudet!). Det tog nästa sextio år för att förverkliga drömmen om att få se världens största ödla! Foto (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

Varanus komodoensis
När jag var liten fängslades jag av alla fantastiska arter som jag kunde finna i uppslagsböcker och praktverk. En av dessa var Varanus komodoensis (ett namn som fortfarande sitter i huvudet!). Det tog nästa sextio år för att förverkliga drömmen om att få se världens största ödla!
Foto (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå